Den kristna sionismen – Del 1 bakgrund

Kristen sionism definieras som kristnas vurmande för det judiska folket som helhet och i synnerhet dess rätt till en judisk nationalstat.

Detta motiveras ur bibliska felläsningar där bristfällig förståelse av förbundsteologi i kombination med amerikansk dispensationalism formar en vidskeplig föreställning om det judiska folkets särställning inför Gud, samt överhöghet framför icke-judar.

Den bibliska läran är mycket tydlig. Forna Israels stammar valdes av Gud till att peka hednafolken mot Gud, Herren Jehova. Den gammaltestamentliga berättelsen framställer Israels cirka fyratusenåriga historia som kantad av avfall och uppror mot Gud.

Berättelsen om Israels stammar och deras brokiga relation till Herren når sin kulmen i det judiska folkets förkastande av den utlovade messias, Jesus.

När Jesus framträder har stammarna splittrats och kvar finns en blandad befolkning där de olika religiösa grupperingarna som helhet har gemensamt att de i sin förhärdade mänskliga rabbinska tradition förkastar uppfyllandet av Guds profetia om messias och dödar honom.

“Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?” – Matteus 15:3 (1917)

“…Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.” – 1 Tess 2:14-16

Judarna, som Gud alltså gjort till sitt verktyg i att frälsa världen, har i sin otro blivit djävulens barn och avrättar således Jesus, Guds son. Jesus har själv talat om judarnas otro och ställning i relation till Gud, om hedningarnas likvärdighet i trons rättfärdighet och den adoption som tillkommer den som blivit frälst.

Judarna är förkastade och tillber djävulen i förklädnad av människors läror. Istället är det de frälsta som är Guds egendomsfolk och barn.

“Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder. Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade.” – Matteus 21:43-45

Det är alltså judarnas messiasmord till trots, som i synnerhet den evangelikala eller frikyrkliga kristenheten ännu uppehåller det judiska kollektivet som Guds utvalda folk, eller egendomsfolk.

Den religiösa sionistiska idén kan beskrivas som ett spektrum där varierande grader av vidskeplighet kring judarna verkar i symbios med sekundära läror som inte sällan används för att bistå ett teologiskt system som förankrar judarnas särställning inför Gud och i historien.

Det finns exempelvis de som menar att judarna alls inte är i behov av att bli frälsta eftersom de är i särställning till Gud på grund av ras och historia, men även de som menar att det å ena sidan inte längre existerar någon skillnad mellan jude och hedning, men att det judiska folket är predestinerat till frälsning medan fri vilja och personlig frälsning gäller för hedningarna. Den teologiska följden av kristen sionism kan således vara en motsägelse av biblisk frälsningslära.

Inte minst råder stor vidskepligehet kring judarnas ställning i eskatologin, där den moderna israeliska statens grundande ses som uppfyllande av profetia och ett tecken på att den sista tiden närmar sig.

Man menar alltså att Gud upprättat och beskyddat staten Israel för sina syftens skull. Men detta är högst motsägelsefullt då judarna hela Gamla testamentet igenom kastades ut ur landet och föll under Guds vrede då de avföll i synd och avgudadyrkan.

I ljuset av den bibliska berättelsen skulle alltså judarna behövt omvända sig till Herren för att återfå landet – något som givetvis inte skedde 1948 när staten Israel grundades till följd av åtskilliga terrorattentat och införandet av apartheid.

Istället är judarna mer otrogna och dekadenta än någonsin vad gäller deras religiösa liv. De följer samma rabbinska mänskliga seder som Jesus förkastade, och är under samma förbannelse som de själva uttalade när de dödade Kristus.

“Han frågade: “Vad har han då gjort för ont?” Men de skrek ännu högre: “Korsfäst honom!” När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: “Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för.” Allt folket svarade: “Låt hans blod komma över oss och över våra barn!” – Matteus 27:23‭-‬25 (SFB)

Islam, Jehovas Vittnen, och en Treenig Gud

Islams överbetoning på att Gud är en och att det enbart finns en Gud låter bra, men är i själva verket förklädd heresi. Den islamiska lärosatsen gällande Guds enhet har uppkommit enbart i polemik mot den kristna gudsuppfattningen.

Detsamma ska sägas om Jehovas vittnen, vilka visserligen är noga med att peka på skriftställen för att visa på sin doktrin, men ofrånkomligen har ett mer egobaserat frälsningkoncept än Islam eller katolska kyrkan, samt bedriver en så grundlig akrobatik med ordet att de inte kan tas på allvar.

Därtill hör förstås också att deras bibelöversättning precis som alla andra moderna förvanskningar av Bibeln grundas på de opålitliga qumranskrifterna, dels att de utan vidare medvetet ändrat i texten.

Dessa avfärdar treenigheten som hedendom, medan de själva formligen tvingas slakta Guds ord för att få det till en abrahamitisk unitarianism. Dessa ignoranta, (värst av allt ofrälsta) hädare som Muhammedanerna och Russeliterna är, förnekar dock korset och Jesu frälsarverk -varför det knappast kommer som en chock att de därtill även förnekar självaste Guds väsen.

Både Jehovas Vittnen och Islam bekänner Jesus, men det är inte den Jesus som Bibeln talar om. Jehovas Vittnen förnekar himmelens och helvetets existens, förnekar evig frälsning genom tro, Jesu gudomlighet, den Helige Andes person m.m. De lär judeokristen gärningslära, strävsam humanism som bäst. Koranen å andra sidan talar i kontrast till Bibeln om att Gud inte är delad, och förnekar rakt ut Jesu offerdöd på korset.

Bibeln är dock tydlig med att Gud är en trefaldig Gud.

“Ty tre äro som vittna i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande, och de tre äro ett. Och tre äro de som vittna på jordene, Anden, Vattnet och Blodet; och de tre äro till ett.” -1 Johannesbrevet 5:7‭-‬8 (SK73)

Såsom av en tillfällighet är versen ovan borttagen ur moderna bibelöversättningar.

“Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.” – Johannes 1:14 (SFB)

Johannes evangeliums första kapitel visar att Jesus är Ordet, och att ordet är skaparguden som kommer till människan i sin skapelse.

“Och utan tvifvel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet, rättfärdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i verldene, upptagen i härligheten.” – 1 Timotheosbrevet 3:16 (SK73)

Även denna mycket viktiga vers är raderad ur moderna bibelöversättningar. Men Bibeln är tydlig, Gud själv kommer till jorden i människoform och dör frivilligt för människans synd, en ställföreträdande kärleksdöd.

Sluta vara kulturellt kristen

Jag möter ofta människor som ojar sig över att Svenska Kyrkans lokaler förvandlas till nattklubbar, kontor, eller värst av allt moskéer. Jag förstår deras oro och obehag ur en kulturell synvinkel, men i all väsentlighet är det meningslösa tankebanor.

Visst är det synd på vackra tusenåriga byggnader, men sina själars tillstånd bryr de sig inte om. Dessa personer säger ofta att de är kristna, om jag frågar dem rakt ut. Men när jag ställer följdfrågor blir de obekväma och det framgår direkt att de aldrig läst bibeln, att de aldrig går i kyrkan, och att deras föreställningar om vad kristen tro är, är baserade på svensk-kyrklig konfirmation och bristfällig religionskunskap i skolan.

Dessa är en typ av svenskar som per automatik åtnjutit medlemskap i Svenska kyrkan genom sitt barnadop, men därefter aldrig levt ett kristet liv. De tror i sin rymliga enfald att kristendomen består i de tio budorden, att vara snäll mot folk, och möjligen att ha någotsånär traditionella familjevärderingar.

De har med andra ord en Kalle-Anka-kunskap om religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. De är vagt vidskepliga som bäst, utan intresse av frälsningslära eller att läsa bibeln. De är ändock att se som kristna i en vidare bemärkelse, rent kulturellt vill säga. Men, det anser jag vara missvisande och meningslöst i det långa loppet.

För en nation är det möjligen gott och väl om en majoritet av befolkningen har memorerat katekesen eller är positivt inställda till kristendomen, i alla fall i den mån detta har någon moralhöjande effekt och verkar för en känsla av enhet med den egna gruppen.

Men utöver detta är denna typ av strikt kulturella kristendom alls icke individen till gagn. Din själ är förtappad och du kommer att komma till helvetet när du dör om du inte blir frälst. Detta är biblisk fakta, grundläggande doktrin och kristendomens verkliga kärna.

Det sista svenska församlingar behöver är fler konservativa som vill ha en andaktsfull hörna i sitt liv utan att faktiskt bli kristna. Att ur sin traditionalism söka sig till kristen tro är att slå i luften, såtillvida man inte blir kristen på riktigt.

Sociala institutioner är inte biblisk kristendom

En riktig kristen är en person som har blivit frälst. I Nya Testamentet kallades den Jesustroende gruppen i Antiokia först för “kristna”. Dessa var alltså människor som bekänt nytestamentlig tro och ämnade leva i enlighet med skriften. Det Jesu lärjungar och följare hade gemensamt var först och främst deras frälsningsvisshet. De hade från skriftens predikan övertygats om att de var syndare på väg till helvetet, att Jesus dog för dem på korset för att betala deras syndaskuld och att de genom tro på detta tillräknades Kristi rättfärdighet och fick evigt liv, pånyttfödelse, som en gratis gåva från Gud.

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” – Johannes 3:16 (1917)

“…men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” – Romarbrevet 5:8

“…men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.” – Galaterbrevet 2:16

Min uppmaning till dig som läsare är att du ska söka bibelns sanning istället för att i din jakt på religiositet följa dina ögon, känslor eller människors föreställningar. Bibeln är en bok som säger sig vara skriven av Gud genom människohand, och däri förklar Jesus upprepade gånger att det endast är genom att du väljer att sätta din tillit till honom och hans offerdöd som din enda räddare och väg till himlen, som du ska bli räddad till evigt liv.

Om du ber Jesus att frälsa dig så lovar han att göra det. Som skriften säger “Ty  »var och en som åkallar Herrens namn,  han skall varda frälst».” – Romarbrevet 10:13 samt “Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.” – Matteus7:7 (SFB)

Du kan till exempel be såhär: “Gud, jag vet att jag är en syndare och att jag förtjänar att komma till helvetet när jag dör, men jag tror att din son dog på korset för min skull, och jag ber att du ska frälsa mig och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn. Amen.”

Om du bad den bönen och tror på Jesus och vad han gjort för dig, säger bibeln att du är frälst och har evigt liv i himlen. Nästa steg är att bli döpt, läsa något ur bibeln varje dag och att bli medlem i en kristen församling.

Det är klart att judarna dödade Jesus

Det är inte ett subjektivt, vinklat påstående att säga att det judiska folket som kollektiv dödade Jesus. I Bibeln står det att judarna upprepade gånger utbrast att Pontius Pilatus skulle döda Jesus. “Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.» Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»”
– Matteus evangelium 27:22‭-‬23 (1917 års bibelöversättning)

Att judarna inte skulle dödat Jesus är en samtida myt. Det är helt uppenbart i bibelberättelsen att så var fallet. Det är heller inte så att dagens judar nödvändigtvis förnekar detta. I deras totala förakt för kristendomen och Jesus uttrycker de sig ofta stolt och nonchalant över det faktum att dåtidens judar avrättade den utlovade messias. (Amerikansk rabbin ser inget problem i att judarna dödade Jesus – https://youtu.be/QOn9DeHEBWo)

Det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är dock något som få känner till, i synnerhet eftersom bibelkunskapen idag är mycket bristfällig hos gemene man. Det är nämligen så att det samlade judiska folket, detsamma som ihärdigt begär att Pontius Pilatus ska korsfästa Jesus, även uttalar en förbannelse över sig själva.

De säger i verserna som följer “När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.» Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
– Matteus 27:24‭-‬25 (min fetmarkering)

Detta säger de för att stilla Pontius Pilatus oro över att bli delaktig i att avrätta vad han uppfattar vara en rättfärdig man. Notera att det står “allt folket”, det vill säga att en unison skara samlade judar, inte enkom den religiösa eliten och prästerskapet, tog på sig ansvaret för Jesu avrättning.

Anledningen till judarnas förakt för Kristus är nu som då att de i sin avfällighet från biblisk doktrin anser honom heretiskt. Johannes evangelium läser

“Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.” – Johannesevangeliet 5:18 (Svenska folkbibeln 2014)

Vidare talar inte endast evangelieberättelserna om judarnas ständiga förföljelse av Jesus och de första kristna, även Paulus betonar detta i sina epistlar. I första Tessalonikerbrevet säger han att judarna dödade Jesus och berättar att förföljer de kristna, att de inte behagar Gud och att Guds vrede är över dem.

“Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna,

som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor

när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.“
– Första Tessalonikerbrevet 2:14‭-‬16

Sammanfattningsvis står det utom all tvivel att bibeln lär att dåtidens judiska kollektiv dödade Jesus. De enda som förnekar detta historiska faktum är de som drivs av en politisk agenda och förkastar bibelns trovärdighet.

Plikten att aga dina barn

Bibeln säger upprepade gånger att man ska aga sina barn. Idag är det vanligt att kristna bortförklarar Bibelns tydliga läror och tror att de vet bättre än Gud, därför att det svenska samhället lär att aga är fel.

År 2009 stod följande i Aftonbladet: “Sverige blev först i världen med att förbjuda barnaga 1979. Då infördes den nuvarande regleringen i föräldrabalken som lyder:

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

Föräldrabalken är således ett skämt. Svenska staten är orättfärdig och har fel, och har ingen rätt att lägga sig i hur någon förälder uppfostrar sina barn.

Alla människor borde aga sina barn. Det är fullkomligt irrelevant vad lagen säger. (Apg 5:29)

Gud framställer inte aga i Bibeln som ett alternativ, utan som den mest grundläggande formen av uppfostran.

Det är obligatoriskt för en kristen att regelbundet aga sina barn så att de växer upp till att bli lydiga och respektfulla personer. Barn som inte agas växer med stor sannolikhet upp till att bli olydiga personer utan respekt för auktoriteter inklusive Gud. De kan bli en direkt belastning på samhället och en fara för andra. 

“Withhold not correction from the child: for [if] thou beatest him with the rod, he shall not die. Thou shalt beat him with the rod, and shalt deliver his soul from hell.” – Prov 23:13-14

“He that spareth his rod hateth his son: but he that loveth him chasteneth him betimes.” – Prov 13:24

“The rod and reproof give wisdom: but a child left [to himself] bringeth his mother to shame.” – Prov 29:15

Aga är inte misshandel. Det är systematisk och kontrollerad fysisk tillrättavisning med syfte att korrigera barnets negativa beteende.

“Foolishness [is] bound in the heart of a child; [but] the rod of correction shall drive it far from him.” – Prov 22:15 

Det är en gudagiven mänsklig rättighet, och även skyldighet, att aga sina barn. Att förbjuda aga är att missförstå det. Bibeln säger att du skall smiska ditt barn. Det är ett direkt påbud från Gud.

Misshandel är redan olagligt, därför är det överflödigt och orättfärdigt att kriminalisera aga, eftersom statens uppgift inte är att lägga sig i familjeangelägenheter så som uppfostringsmetoder.

För det första är aga, eller smisk, inte misshandel. Det handlar inte om att slå barnet. Att slå barnet är fel. Aga är att smiska barnet på rumpan för att det ska göra ont och lära barnet att lyda. Det ska inte åsamka någon fysisk skada på barnet.

För det andra är det inte statens eller myndigheters plats att lägga sig i familjeangelägenheter.

För det tredje så är det ett direkt påbud från Gud att aga regelbundet. Det betyder att BRIS (barnens rätt i samhället), Barnombudsmannen och FN har fel. Barn har inte rättigheter, barn har skyldigheter.

Föräldrarna däremot har fullständiga rättigheter att uppfostra sina barn precis som de vill, och de har en skyldighet inför Gud att fysiskt tukta sina barn för att göra dem lydiga så att de lyssnar på sina föräldrar och gör som de säger, och i förlängningen blir bra människor.

“Train up a child in the way he should go: and when he is old, he will not depart from it.” – Prov 22:6

Det är givetsvis svårt för svensken att förstå detta idag efter all idiotisk hjärntvätt från ogudaktiga individer, media, skola och så vidare. Men det är ännu så att barn ska lyda och respektera sina föräldrar.

De uppfostringsmetoder som förespråkats de senaste årtiondena har misslyckats och resulterat i generationer av slöa, respektlösa, lösaktiga och bortskämta svenska skitungar som är så veka att de är rädda för sin egen skugga.