Islam, Jehovas Vittnen, och en Treenig Gud

Islams överbetoning på att Gud är en och att det enbart finns en Gud låter bra, men är i själva verket förklädd heresi. Den islamiska lärosatsen gällande Guds enhet har uppkommit enbart i polemik mot den kristna gudsuppfattningen.

Detsamma ska sägas om Jehovas vittnen, vilka visserligen är noga med att peka på skriftställen för att visa på sin doktrin, men ofrånkomligen har ett mer egobaserat frälsningkoncept än Islam eller katolska kyrkan, samt bedriver en så grundlig akrobatik med ordet att de inte kan tas på allvar.

Därtill hör förstås också att deras bibelöversättning precis som alla andra moderna förvanskningar av Bibeln grundas på de opålitliga qumranskrifterna, dels att de utan vidare medvetet ändrat i texten.

Dessa avfärdar treenigheten som hedendom, medan de själva formligen tvingas slakta Guds ord för att få det till en abrahamitisk unitarianism. Dessa ignoranta, (värst av allt ofrälsta) hädare som Muhammedanerna och Russeliterna är, förnekar dock korset och Jesu frälsarverk -varför det knappast kommer som en chock att de därtill även förnekar självaste Guds väsen.

Både Jehovas Vittnen och Islam bekänner Jesus, men det är inte den Jesus som Bibeln talar om. Jehovas Vittnen förnekar himmelens och helvetets existens, förnekar evig frälsning genom tro, Jesu gudomlighet, den Helige Andes person m.m. De lär judeokristen gärningslära, strävsam humanism som bäst. Koranen å andra sidan talar i kontrast till Bibeln om att Gud inte är delad, och förnekar rakt ut Jesu offerdöd på korset.

Bibeln är dock tydlig med att Gud är en trefaldig Gud.

“Ty tre äro som vittna i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande, och de tre äro ett. Och tre äro de som vittna på jordene, Anden, Vattnet och Blodet; och de tre äro till ett.” -1 Johannesbrevet 5:7‭-‬8 (SK73)

Såsom av en tillfällighet är versen ovan borttagen ur moderna bibelöversättningar.

“Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.” – Johannes 1:14 (SFB)

Johannes evangeliums första kapitel visar att Jesus är Ordet, och att ordet är skaparguden som kommer till människan i sin skapelse.

“Och utan tvifvel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet, rättfärdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i verldene, upptagen i härligheten.” – 1 Timotheosbrevet 3:16 (SK73)

Även denna mycket viktiga vers är raderad ur moderna bibelöversättningar. Men Bibeln är tydlig, Gud själv kommer till jorden i människoform och dör frivilligt för människans synd, en ställföreträdande kärleksdöd.

Islam, Jehovas Vittnen, och en Treenig Gud

The long story of this blog and how I became an Independent Fundamental Baptist

Raised in an agnostic home with a catholic stepfather, I was peculiarly enough intrigued by christian imagery from an early age and always felt at home in the Evangelical-Lutheran (at the time) state church of Sweden. Although my visits to the church were few and far in between, almost exclusively at school endings at summer and Christmas vacation as is tradition in Sweden, I still felt at home there.

Beyond the familiar feeling, I never exactly contemplated, or knew for that matter, any christian beliefs. I did however always have a sort of natural belief in God, and remember praying as early as around five years of age.

In my late teens I promised myself to seek the truth about the existence of God after I reached the conclusion that life in a non-theistic evolutionary context is, at least, meaningless in the true sense of the word. I realized the absurdity of the magnitude of this cause, but I owed myself an honest attempt.

From there I went on to search within the realm of religion for a few years, a long story better told at another time. However, one thing led to another and in 2012 in a winter cold rural Sweden I was tought and understood biblical salvation, my sinful state and need of a savior, and so prayed for Christ to save me.

It was a tumultuous experience to navigate the landscape of contemporary christianity as a newly saved twenty-some year old student with periodic alcohol issues. This led me to the same search as I had previously been occupied with, although now solely within what I perceived to be wider christendom, to find out specifically what to believe in doctrinal matters and what church or group that were right. Was I a pentecostal? Or perhaps a catholic? After all, early Swedish history was heavily catholic, and I had catholic family.

I found independent baptist preaching online, the same way I found initial information about any religion or christian group. It was evidently biblical preaching, with distinct dogmatic sermons with a tendency to strongly call out sin and wickedness from the pulpit. It was Isaiah and Simon Peter-type of preaching. It is no secret that I became a part of and partly still am in what is considered the Steven Anderson-camp, but I would say that I listened to every bible believing sermon that I could find, a whole lot of Doctor Jack Hyles for example.

Unfortunately to this day independent baptist churches do not understand to make proper use of the internet to reach people. After all criticism, it is just a fact that Steven Anderson is the one that popularised the fundamental baptist doctrines and viewpoints internationally for the young people of today.

Either way, when I visited family in the US in the winter of 2014, I made sure to visit a fundamental baptist church. I was very well received and was introduced to a brother there that tought me how to go soulwinning. We spent a great deal of time soulwinning and fellowshipping, not seldom discussing bible doctrine or matters of christianity and fundamentalism.

Upon my arrival again in Sweden some weeks later, I found myself feeling revived in my spirit and I couldn’t help but to feel more rooted and grounded in my christianity. So far I had been somewhat of an independent fundamental baptist and sort of a halfway King James-onlyist, but now I had actually been to an independent baptist church and at least to some degree become part of their fellowship. It was the real deal.

I had previously felt a bit ridiculous to identify with such an American branch of christianity while living across the world in the darkest north. However, I now felt as if it was not only the most reasonable and bible-believing type of christianity, but also a very viable option for christians internationally to adhear to. The old monopoly of wishy-washy pentecostalism in Sweden was over in terms of being bible-believing. An autonomous baptist movement with international ties was the only way to go.

I could not refrain from being baptist if I were going to chose to take the bible seriously. It was inevitable. It was around this time that I started my blog, initially just out of a sense of wanting to take a more biblical stance in Swedish christianity than what I found elsewhere.

I thought that there was a necessity for someone to say what the bible really says, and not to sugar-coat it and compromise. Especially I wanted to do so in swedish for swedes, so that swedish christians would no longer be able to hide behind high-minded illusions that Americans are crazy and dismiss any opinion not publically accepted in Sweden. Swedish evangelicals and pentecostals alike were lame and weak, so I wanted to show that there was another way to go.

The same year I started to attend a theological seminary for college. Needless to say it was a starch contrast to the bible fundamentalist type sermons I listened to. There were interesting subjects to study, like church history and classes in rhetoric, but mainly I spent my days there trying to wrap my mind around how the teachers (Lutheran priests, doctors of theology and even some former baptist pastors) could possibly manage to combine such a liberal world view with their claimed expertise in the bible. Every stance they took was a questioning of the infallibility and literal meaning of the bible.

Although I had endless interesting discussions with priests to-be and all sorts of evangelicals, I ended up leaving a year prior to graduating to do some online courses while I worked. I had had enough of the political correctness that was in the classes and among my fellow students.

At that point I had established a good friendship with a Sri Lankan brother that had left the faith movement and joined me in many IFB doctrinal viewpoints.

Him and I had gone soulwinning a couple of times in 2014 and established a small bible study group in his house, were him or I would do some short preching followed by singing out of some Soul Stirring Songs and Hymns-hymnals I had brought i America, before we had some prayer time. On most weekdays we would sit at the seminary to study, but also find time to watch sermons and discuss biblical matters.

In 2016 I moved to the US and began attending an Independent baptist church. By then, the brother I had previously gone soulwinning with had distanced himself from me and all IFB people, seemingly since he had become open to pentecostalism and had gotten the idea that he would start a church with no qualifications for pastoring. A shame of course, but I have repeatedly noticed how emotionalist types of christianity attract people that don’t care to put in the hard work of studying.

As of now, my family and I attend our third independent baptist church. We have moved and thus switched churches, but have also freekwently felt ostracized and met with suspicion by independent baptist pastors and church staff, something quite common for anyone considered an “Andersonite”. Everyday life has gone from seminary studies and having plenty of time for the things of God, to now attempting to balance a long work week with family and church and all the things that go with that.

In retrospect, I just wish that there were more Bible-believing churches in Sweden where people could get both the milk and meat of the word, and not have to be restrained to liberal churches with messy salvation doctrine and a love for all things queer and worldly.

The so common notion in Sweden that charismatic silliness is biblical, or even spirit-filled, is disastrous for saved believers and have resulted in a Christendom as dead as a door nail.

Many are starving for bible truth and hard preaching, but their hunger remain unsatisfied and thus they never grow in sanctification, and can never reach other swedes with the gospel. I am glad I came to the U.S. where good churches still exist, but I feel bad for those saved few that are stuck there, those seven thousand that have not bowed unto Baal.

Soulwinning in Miami in 2014
The long story of this blog and how I became an Independent Fundamental Baptist

Varning för ständig polemik

Det stämmer att vi som kristna måste ta samhällsansvar. Vi måste stå upp för det goda, och säga ifrån när den här tidens ideal och värderingar i själva verket är mycket onda, förvrängda och störda.

“And have no fellowship with the unfruitful works of darkness, but rather reprove them” – Eph 5:11 (KJV)
 

Det samma gäller villoläror och falska profeter, folk som förvränger vad Bibeln lär och predikar falskheter. Då är det vår uppgift att peka ut dem och säga emot dem. Det är helt bibliskt.

“Beloved, believe not every spirit, but try the spirits whether they are of God: because many false prophets are gone out into the world.” – 1 Joh 4:1

“Them that sin rebuke before all, that others also may fear.” – 1 Tim 5:20

“Preach the word; be instant in season, out of season; reprove, rebuke, exhort with all long suffering and doctrine.” – 2 Tim 4:2

Det är dock en smal väg där man bör vara aktsam så att man inte faller i ändera dike. 

“Thou hypocrite, first cast out the beam out of thine own eye; and then shalt thou see clearly to cast out the mote out of thy brother’s eye.” – Matt 7:5

De flesta kristna idag, säger absolut ingenting alls emot den villfarelse och den ondska som propageras i samhället och marknadsförs som postmodern godhet. Då förnekar man Bibeln och i förlängningen Kristus.

Där vill man inte vara som kristen. Dit är man inte kallad. Man är kallad till frimodigt motstånd i rättfärdighet.

Å andra sidan måste man vara försiktig och granska sina egna avsikter. Är man driven av nitälskan för Herrens ord, eller av högmod, stolthet, uppblåst av sin kunskap? 

“Be not righteous over much; neither make thyself over wise: why shouldest thou destroy thyself?” – Ecc 7:16

Kristen tro kan aldrig främst drivas av polemik. Om du ständigt behöver något att vara emot, någon att säga emot, något att peka på och distansera dig ifrån för att därigenom finna din egna identitet i Kristus, så står det illa till med din tro. 

“But the end of all things is at hand: be ye therefore sober, and watch unto prayer. And above all things have fervent charity among yourselves: for charity shall cover the multitude of sins.” – 1 Pet 4:7-8

Vi ska peka finger och döma rättfärdigt, men vi ska också akta oss själva och vara ödjuka. Vi är också kallade att leva i frid med människor så långt vi kan. Din tros motivation borde inte vara polemik, utan glädje i din frälsning.

“Rejoice in the Lord always: and again I say, Rejoice.” – Phil 4:4

“Yet I will rejoice in the Lord, I will joy in the God of my salvation.” -Hab 3:18

“These things have I spoken unto you, that my joy might remain in you, and that your joy might be full.” – Joh 15:11

Varning för ständig polemik

Plikten att aga dina barn

Bibeln säger upprepade gånger att man ska aga sina barn. Idag är det vanligt att kristna bortförklarar Bibelns tydliga läror och tror att de vet bättre än Gud, därför att det svenska samhället lär att aga är fel.

År 2009 stod följande i Aftonbladet: “Sverige blev först i världen med att förbjuda barnaga 1979. Då infördes den nuvarande regleringen i föräldrabalken som lyder:

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

Föräldrabalken är således ett skämt. Svenska staten är orättfärdig och har fel, och har ingen rätt att lägga sig i hur någon förälder uppfostrar sina barn.

Alla människor borde aga sina barn. Det är fullkomligt irrelevant vad lagen säger. (Apg 5:29)

Gud framställer inte aga i Bibeln som ett alternativ, utan som den mest grundläggande formen av uppfostran.

Det är obligatoriskt för en kristen att regelbundet aga sina barn så att de växer upp till att bli lydiga och respektfulla personer. Barn som inte agas växer med stor sannolikhet upp till att bli olydiga personer utan respekt för auktoriteter inklusive Gud. De kan bli en direkt belastning på samhället och en fara för andra. 

Withhold not correction from the child: for [if] thou beatest him with the rod, he shall not die. Thou shalt beat him with the rod, and shalt deliver his soul from hell.” – Prov 23:13-14

He that spareth his rod hateth his son: but he that loveth him chasteneth him betimes.” – Prov 13:24

The rod and reproof give wisdom: but a child left [to himself] bringeth his mother to shame.” – Prov 29:15

Aga är inte misshandel. Det är systematisk och kontrollerad fysisk tillrättavisning med syfte att korrigera barnets negativa beteende.

Foolishness [is] bound in the heart of a child; [but] the rod of correction shall drive it far from him.” – Prov 22:15 

Det är en gudagiven mänsklig rättighet, och även skyldighet, att aga sina barn. Att förbjuda aga är att missförstå det. Bibeln säger att du skall smiska ditt barn. Det är ett direkt påbud från Gud.

Misshandel är redan olagligt, därför är det överflödigt och orättfärdigt att kriminalisera aga, eftersom statens uppgift inte är att lägga sig i familjeangelägenheter så som uppfostringsmetoder.

För det första är aga, eller smisk, inte misshandel. Det handlar inte om att slå barnet. Att slå barnet är fel. Aga är att smiska barnet på rumpan för att det ska göra ont och lära barnet att lyda. Det ska inte åsamka någon fysisk skada på barnet.

För det andra är det inte statens eller myndigheters plats att lägga sig i familjeangelägenheter.

För det tredje så är det ett direkt påbud från Gud att aga regelbundet. Det betyder att BRIS (barnens rätt i samhället), Barnombudsmannen och FN har fel. Barn har inte rättigheter, barn har skyldigheter.

Föräldrarna däremot har fullständiga rättigheter att uppfostra sina barn precis som de vill, och de har en skyldighet inför Gud att fysiskt tukta sina barn för att göra dem lydiga så att de lyssnar på sina föräldrar och gör som de säger, och i förlängningen blir bra människor.

“Train up a child in the way he should go: and when he is old, he will not depart from it.” – Prov 22:6

Det är givetsvis svårt för svensken att förstå detta idag efter all idiotisk hjärntvätt från ogudaktiga individer, media, skola och så vidare. Men det är ännu så att barn ska lyda och respektera sina föräldrar.

De uppfostringsmetoder som förespråkats de senaste årtiondena har misslyckats och resulterat i generationer av slöa, respektlösa, lösaktiga och bortskämta svenska skitungar som är så veka att de är rädda för sin egen skugga.

65faaffc7bd85bc97243bee5ac62ef36

Plikten att aga dina barn

Vad är en Biblisk fundamentalist?

Titeln till denna artikel har jag översatt och hämtat från pastor Paul Chappells bok “What is a biblical fundamentalist?” som jag delvis även använder som underlag till denna artikel.

Idag kopplar kanske gemene man termen fundamentalist till islamiska terrorgrupper, individuella galningar som på eget bevåg utövar våld mot sin omvärld eller någon form av ideologisk, helst religiös gruppering i allmänhet som håller sig till en särskilt hård eller sträng tolkning av sin religion. Det är dock inte därifrån termen fundamentalist kommer, utan från passionerade kristnas motvilja att konformera sig efter samtidens urvattning och liberalisering av den historiska tron.

1800 och 1900-talets Nordamerika hade länge hade varit självklar plats för en stark bibeltro. Där fanns skilda inriktningar och uppfattningar levandes sida vid sida, i synnerhet i det tämligen nya landet USA. Dit hade flyktingar anlänt för att slå sig till ro och bli fria religiös förföljelse och förtryck från deras europeiska hemländer och dess statskyrkor. I efterdyningarna av det amerikanska inbördeskriget fick dock textkritiken, det vill säga skepsisen mot den klassiska kristna läran luft under vingarna.

Upplysningstidens förnuftsideal hade kommit att prägla europeiska tänkare och teologer (tex. Immanuel Kant, Fredrick Schrielmacher, Johann Semler), vilka i sin tur spred vetenskapens ideal med empiriska krav och sekularisering även till de kristna kyrkorna. Likaledes anammades Charles Darwins teori om evolution efter publiceringen av Origin of Species (1859) av delar av kristenheten. Den kristna apologetiken hamnade alltså för första gången på länge i defensivt läge, och inom kort hade man på många håll kompromissat kraftigt och stod inte längre upp för den kristna trons fundament.

När alltså även teologer och kyrkor började förneka frälsningen i Jesus Kristus och Bibelns auktoritet i utbyte mot mänsklig rationalitet, fanns det gudsmän som reste sig till trons försvar och började argumentera för sanningen. Detta skedde i synnerhet bland baptister, och många människor kom att lämna de tidiga baptistsamfunden eftersom de rört sig i en sekulär riktning (bl.a Southern Baptist Convention). Pastorer och ledare som tog avstånd från bibelkritiken samlades till konferenser (Niagara Bible Conference) i slutet på 1800-talet och slog fast tron på grundläggande (fundamentala) sanningar såsom Bibelns ofelbarhet och Jesu bokstavliga återkomst. Denna rörelse var aldrig menad som ett samfund, utan blev en väckelsens kraft som bidrog till fler konferenser, starka evangelisationsengagemang, publicerandet av mängder med bibeltrogen litteratur om Bibeln och trons fundament, samt öppnandet av högskolor med Biblisk undervisning (Bible Colleges) Med fortsättning på 1900-talet började allt fler pastorer från oberoende kyrkor att predika detta som kom att kallas fundamentalism, det vill säga den kompromisslösa tron på Bibelns sanningar.

Efter ca år 1950 tillkom en ny generation oberoende baptister (Independent Baptist), eller fundamentalister, där många kom från olika kyrkobakgrunder. Idag finns ca 13.000 oberoende baptistkyrkor (utan samfundsanknytning) i USA, men även i Kanada, Storbritannien, Australien, Japan, Norge, Ryssland och Costa Rica finns det oberoende baptistkyrkor – Ja, i hela världen!

En mycket viktig aspekt av denna baptiströrelse är att vara oberoende från andra samfund eller större sammanhang. Istället ser man den lokala kyrkan som autonom och underställd endast Kristus. Den personliga bibelläsningen är också signifikant för fundamentala baptister. Att varje dag läsa och studera Bibeln på egen hand är centralt för varje persons förståelse av Skriften. Bibeln står i centrum i baptisternas liv, i deras tro och i deras gudstjänstliv. Fundamentala baptister har också för vana att berätta för människor hur man kan bli frälst genom att tro på Jesus. Detta görs exempelvis genom att knacka dörr och leda folk genom bibelorden, genom att predika för familj och vänner, eller i samband med spridandet av biblar.  

Oberoende fundamentala baptister tror bland annat;

  • Att hela Bibeln är Guds bokstavliga ord (2 Tim 3:16-17)
  • Att jungfrufödelsen verkligen ägt rum (Lukas 1:26-27, 34-35)
  • Att Jesu blod är det enda lösenoffret som kan betala för synden (1 Petrus 1:18-19, 1 Joh 2:2, Rom 5:9)
  • Att alla människor är syndare och att en människa blir frälst endast genom att välja att sätta sin tro på Jesus som sin enda frälsare (Joh 3:16, Ef 2:8-9, Rom 3:23, 5:8, 6:23, 10:9-10)
  • Att man inte kan förlora sin frälsning. Gud lovar evigt liv, inte temporärt liv. Det vill säga, en gång frälst – alltid frälst (Rom 8:38, Joh 10:28, Joh 6:35,37,40, Ps 37:28, Ps 121:7)
  • Att Jesus Kristus är Gud (Heb 1:8, Joh 20:28-29,1 Tim 3:16, 1 Joh 1:1, Joh 10:30)
  • Att Jesus uppstod i sin fysiska kropp (Joh 2:18-22, Luk 24:36-46)
  • Att Jesus synligt ska återkomma till jorden efter vedermödan, innan Guds vrede och domens dag för att hämta de frälsta (Apg 1:11, Titus 2:13, Matt 24:29-31)
  • Att de kristna ska ta avstånd ifrån världslighet och konformism (Rom 12.2, 2 Kor 6:14-17, Ps 101:3)
  • Att det är alla frälstas skyldighet att predika evangeliet (Mark 16:15, 2 Tim 4:2, Apg 1:8, Luk 24:47, Ps 126:5-6, Ords 11:30)
Vad är en Biblisk fundamentalist?