Gällande det annalkande riksdagsvalet ser jag hur den svenska kristenheten resonerar sinsemellan. Det förefaller som att gemene kristen brottas mellan främst tre politiska positioner.
Den ena är att traditionsenligt rösta på Kristdemokraterna, även om de sedan länge vurmar för homo-frågor och nedbrytandet av den kristna kärnfamiljen, såväl som att de alldeles nyligen befäst sin position som långt gånget abortliberala, för att inte nämna att de är helt för den extrema massinvandring som pågått under årtionden och sedermera det folkutbyte som följt.
Den andra positionen är de kristna som besviket sett hur KD sålt ut sin forna kristna profil till att bli ett liberalkonservativt parti i mängden, och som likt många socialdemokratiska väljare röstar på Sverigedemokraterna för att de uppfattas stå för en i praktiken mer socialkonservativ politik.
Dessa kristna kanske förstått hur dramatiskt den radikala invandringen drabbat Sverige och svenskarna över tid, och tröttnat på solidarisk retorik från högerpartierna, medan vanliga svenskar drabbas till följd av denna asylpolitik. De kristna som röstar på Sverigedemokraterna verkar ha tröttnat på att svenskars skattemedel tas från svensk välfärd och äldreomsorg för att spenderas på asylanter som tydligt inte varit landet eller folket till gagn.
Den tredje positionen är en liten skara av vad jag bedömer som något mer idealistiskt sinnade kristna som propagerar för att samvetsrösta. Det vill säga att de på biblisk grund hävdar att vi som kristna borde prioritera i enlighet med bibliska värderingar och därmed rösta för ett stopp av den allra värsta synden, mord, därmed alltså att rösta primärt emot abort.
Den grupp jag syftar på är givetvis Kristna Värdepartiet. Jag följde tidigt Kristna Värdepartiet och har haft en del kommunikation med deras företrädare och medlemmar och ämnade vid deras start även att engagera mig.
Det jag de senaste åtta åren har sett är att de dock inte ska förstås som något annat än en parlamentarisk förlängning av dess partiledare Mats Selanders antiabortorganisation Människorätt för ofödda.
Jag står givetvis bakom deras position gällande abort, men anser att deras politik i övrigt är meningslös och ogenomtänkt. Partiet erbjuder inga lösningar på de problem som Sverige står inför, utan använder sig av ett billigt knep av att hänvisa till en kristen kärnfråga för att dra röster till en i övrigt tafatt inrikespolitik.
Precis som Kristdemokraterna och stora delar av frikyrkan ser de heller inga problem med massinvandringen, utan ser gärna att fler kommer (i synnerhet om de är eller blir kristna). I sitt partiprogram föreslår man som riksdagspartierna att vi bör behandla massinvandringens symptom med skattemedel genom att finansiera fler poliser. Man vill alltså inte göra sig av med utländska våldtäktsmän och mördare, utan enbart lagföra dem i högre grad.
En kristen väljare bör helt korrekt tänka utifrån bibliska principer. Men att bibliska principer skulle innebära att Sverige har en skyldighet att ta emot och försörja hundratusentals immigranter är fel. Sverige har i ett halv sekel haft en hejdlös och stundtals okontrollerad invandring från tredje världen.
Vi har varit långt mer solidariska än många andra europeiska länder, för att inte tala om vårt bistånd. Sverige har också drabbats hårt av massinvandringens effekter i form av gängkriminalitet, extrema kostnader för staten och kommuner, samt en överbelastad välfärdsstat där bland annat sjukvården går på knäna till följd.
Jesus säger i Matteusevangeliet att “Hedra din far och mor” och “Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matt 19:19) Det är sanslöst att detta har kommit att betyda att vi har en moralisk skyldighet att öppna våra gränser och ge bort allt vi har, till vårt eget och våra medmänniskors förfall.
Hur kan vi hedra våra fäder och mödrar om vi sker ner på pensioner och äldreomsorgen till förmån för främlingar som vi inte har något ansvar för? Detta ansvar har vi ändock tagit oss, på bekostnad av vår egen nästa. Är man kritisk mot invandringen har man tidigare kallats rasist. Riktigt rasistiskt är snarare att enbart icke-svenskar tycks förtjäna att bli omhändertagna och försörjda av svenska skattemedel.
Abort är givetvis någonting fruktansvärt och ett tecken på ett mycket dekadent samhälle. Men rätten till liv är inte den enda bibliska principen. Som just påpekats har vi ett ansvar för alla människor, exempelvis svenska fattigpensionärer. Att rösta emot abort när landet Sverige och det svenska folket står inför det värsta hotet någonsin, nämligen ett fullständigt folkutbyte subventionerat av de senaste regeringarna, är som att lacka om båten när den redan håller på att sjunka.
Visst vore det fantastiskt om svensk abortstatistik kunde minskas drastiskt, men om inte den hejdlösa invandringen stoppas omedelbart kommer inget Sverige finnas där svenska barn kan födas och växa upp. Att övertyga sekulära svenskar att inte abortera sina barn genom politiska medel är således i nuläget att slå i luften. Att fortsätta ta emot asylinvandrare när vår egna välfärd krackelerar är oansvarigt och varken solidariskt mot invandrare eller vår egna befolkning. När man får en pistol riktad mot sig är det knappast dags att oroa sig för huruvida man glömde stänga av kaffebryggaren.
Abortmotståndet är viktigt och bör bedrivas med iver, men politiken måste fokuseras på nationen Sverige och svenskarnas överlevnad. Därför borde alla kristna först och främst rösta för ett stopp på invandringen och sedan driva abortmotståndet utanför politiken.
Nedan följer länkar till partier som på allvar är emot en fortsatt massinvandring.
Altar & Incense 