Den kristna tron har under decennier formats av liberalteologer och ideologiskt drivna, irreligiösa agendor.
Samma strömmmnigar som gått genom det sekulära samhället har ekat genom församlingarna. I synnerhet har detta skett i Europa med förfallet av de historiska protestantiska statskyrkorna, liberlaiseringen av Romersk-katolska kyrkan efter andra vatikankonciliet och en drastisk tillbakagång av de gamla väckelserörelserna.
Samma tendenser har gällt i USA, med den skillnaden att man genom förvaltandet av en genomgående kristen och frihetlig kultur genom ren entreprenörskapsanda och envishet också givit upphov till grupper och församlingar som istället fått anledning att betona sin konservativa, eller gammeldags tro.
Kristenheten, de kristna församlingarna världen över, har drabbats av Stockholmssyndromet. Man har i sin önskan att attrahera den stora irreligiösa massan efterliknat sin otroende omvärld till den milda grad att man helt förlorat sin särart. Man har likaså genom rädsla för kritik rättfärdigat sin egen lamslagenhet och tystnad.
Detta är fel ur ett rent bibliskt perspektiv. Den kristna kyrkan är inte kallad till ljummen progressivitet, utan till att stå för renlära och rättvisa i en tid då rätt kallas fel och fel rätt. Motståndet ska vara den kristna församlingens katalysator, och krigföringen reel men primärt alltid andligt bottnad i det att vi främst är evangeliets fotsoldater, och omoralens och villolärans motståndare.
Kristna kännetecknas idag av mjäkighet och en glättighet som snarare än att visa på sann lycka sprungen ur frälsningsvisshet tycks dölja osäkerhet och rädsla. Den bibliskt frälsta människan är dock frimodig, stark, kapabel och modig, dock inte på världens högmodiga sätt utan i ödmjukhet och i konstant strävan efter rättfärdighet och renhet.
Evangeliets koncept att vända andra kinden till, har gått från att vara en styrka i sig själv och i Gud, en styrka vars kraft känner sin och Herrens kapacitet men därmed även innefattar självbehärskning att inte brusa upp- till att vara en ryggradslös dörrmatta som är livrädd för konfrontation. Detta kommer från fienden och ska betraktas som psykologisk påverkan från fientliga andemakter och den samma hädiska globalism som har allt att förlora på den kristne som på allvar förstår sin frihet och sin ställning i Kristus gentemot sin omvärld.
Med kristendomens nya igenkänningstecken, vekheten, blir påföljden det rakt motsatta av det som bibeln lär. Bibeln beordrar den frälsta kristne att stå upp emot synd, att dömma en rättfärdig dom över synd och orenhet, men samtidigt vara barmhärtig och övertäcka synd hos den broder som ångrar sin synd och söker upprättelse.
Istället yttrar kristna ingenting alls när de mest vidriga synder och degenererade beteenden propageras helt öppet i samhället. Man påtalar inte det groteska med sodomins bokstavliga marsch på våra gator, att avklädda homofiler tillåts paradera ett sådant vidrigt spektakel till dypöl öppet mitt i samhället, utan att underkuvas av polisiärt våldsmonopol. En kyrka utan bekännande tro har alltså förvandlats till en social organisation i framkant för allsköns politisk identitetspolitik och subversiv progressivism.
Gällande förekomsten av detta avfallets sjukdom i samhället säger dagens kristna i bästa fall ingenting. Många har dessutom, och jag talar alls inte uteslutande om den forna statskyrkan, avfallit så markant att de rent utav rättfärdigar och förespråkar samtidens dekadens och irrläror
Det krävs en återgång till traditionell kristendom. En andlig renässans och ett återupprättade av forna värderingar. Endast ett traditionellt kristet levnadssätt och andlig pånyttfödelse kan rädda nationen och våra efterkommande.
Det här är en gästartikel av en broder under pseudonymen Gösta Svensson. Gösta innehar en teologie magisterexamen.
I denna text ska vi se närmare på objektiviteten i samhället. Exempel tas från kulturbranschen, universiteten, kyrkan och näringslivet.
Om man vill få jobb inom kulturbranschen ska man minsann ha politiskt korrekta åsikter. Kulturbranschen finansieras nämligen av kommunen och staten. Vem styr över pengarna på kommunen och staten? Jovisst, våra folkvalda politiker.
Önskar man arbeta som journalist på SVT är det verkligen inte okej att uttrycka stöd för den konservativa högern. Däremot kan man mycket väl uttrycka stöd för liberal vänster.
Jag har själv studerat på akademisk nivå och jag vet vad som krävs för att få ut sin examen från universitetet. Man får visserligen en examen även med kontroversiella åsikter, den akademiska världen förespråkar nämligen mestadels objektivitet och opartiskhet. Därför kan folk med obekväma åsikter, fortfarande få några forskningsplatser i Sverige.
Ändå finns det vissa saker man måste göra om man vill öka sina chanser att göra akademisk karriär. Det är trots allt våra skattepengar som finansierar våra universitet och därför vill dessa vara på god ton med våra politiker.
Det uppstår ofta en oskriven pakt mellan politiker och akademiker. Nämligen att om man forskar om det politikerna önskar, så beviljas man mera pengar. Ska man dessutom i längden få behålla sin finansiering, förväntas man även komma fram till det resultat som politikerna önskar. Annars hänger arbetet löst. Detta har blivit särskilt uppenbart på Konfuciusinstituten (där Kinesiska staten sponsorerar kinesisk propaganda).
Kyrkan har gått igenom en del förändringar sedan medeltiden. Före Martin Luther var det lika med dödsdom att kritisera påven. Därför delade alla präster samma åsikt som Påven. Hyste man en annan åsikt blev man snart tillrättavisad och tog tillbaka sina ord, eller förlorade, bokstavligen, sitt huvud.
I och med Luther kunde folk plötsligt öppet kritisera Påven, men ändå inte under vilka premisser som helst. Kritiserade man barndopet levde man fortfarande farligt. Prinsarna i norra Tyskland godkände nämligen enbart vissa modifikationer av den katolska kyrkan. Dessa prinsar bestämde alltså Luther till trots vad folket fick säga och tänka. Man gick från att lyda under påven, till att lyda under prinsar.
I dagens Sverige har Svenska Kyrkan tappat sitt grepp om befolkningen. Vi får numera bilda egna trossamfund med andra värderingar än deras, och har därmed en chans till försörjning. Däremot vet varje pastor att han hade fått mer betalt om han hade jobbat inom Svenska Kyrkan istället, om han hade uttalat stöd för priderörelsen, och gärna själv varit transsexuell.
Är det då konstigt att så många teologer kommer fram till politiskt korrekta forskningsresultat? Ska man någon gång få jobb som pastor kan man nämligen få en mycket mer framgångsrik karriär om man blir omtyckt i media.
Men tack vare att det finns flera olika organisationer som anställer pastorer bör en teolog ändå våga komma fram till ett kontroversiellt forskningsresultat, eftersom han på så vis har någon chans att överleva.
Det sista exemplet vill jag ta från Black Lives Matter. Denna kommunistiska organisation vandaliserar egendom och mördar folk. Då är det konstigt att snabbmatsrestaurangen Subway plötsligt går ut och stöder BLM.
Varför gör de det? Tänk själva. Ifall Subway inte stöder BLM så blir alla deras restauranger i staden vandaliserade. Men om de däremot öppet stöder BLM väljer kommunisterna istället att vandalisera alla andra företag. Det är nästan som att betala mutor till maffian.
Det som media, universiteten, påven och näringslivet har gemensamt, är att alla toppar vill göra karriär. De ler dig gärna i ansiktet, för att därefter hugga dig i ryggen. De vill göra karriär, de vill ha makt, de vill ha pengar.
Om vårt samhälle alltså betalar för en åsikt så sprids den oavsett hur fel den är. Det är av denna anledning vi aldrig får låta staten vara den enda aktören på marknaden. Ju fler fristående skolor, ju fler fristående församlingar, desto mer vågar folk tänka olika.
Jag möter ofta människor som ojar sig över att Svenska Kyrkans lokaler förvandlas till nattklubbar, kontor, eller värst av allt moskéer. Jag förstår deras oro och obehag ur en kulturell synvinkel, men i all väsentlighet är det meningslösa tankebanor.
Visst är det synd på vackra tusenåriga byggnader, men sina själars tillstånd bryr de sig inte om. Dessa personer säger ofta att de är kristna, om jag frågar dem rakt ut. Men när jag ställer följdfrågor blir de obekväma och det framgår direkt att de aldrig läst bibeln, att de aldrig går i kyrkan, och att deras föreställningar om vad kristen tro är, är baserade på svensk-kyrklig konfirmation och bristfällig religionskunskap i skolan.
Dessa är en typ av svenskar som per automatik åtnjutit medlemskap i Svenska kyrkan genom sitt barnadop, men därefter aldrig levt ett kristet liv. De tror i sin rymliga enfald att kristendomen består i de tio budorden, att vara snäll mot folk, och möjligen att ha någotsånär traditionella familjevärderingar.
De har med andra ord en Kalle-Anka-kunskap om religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. De är vagt vidskepliga som bäst, utan intresse av frälsningslära eller att läsa bibeln. De är ändock att se som kristna i en vidare bemärkelse, rent kulturellt vill säga. Men, det anser jag vara missvisande och meningslöst i det långa loppet.
För en nation är det möjligen gott och väl om en majoritet av befolkningen har memorerat katekesen eller är positivt inställda till kristendomen, i alla fall i den mån detta har någon moralhöjande effekt och verkar för en känsla av enhet med den egna gruppen.
Men utöver detta är denna typ av strikt kulturella kristendom alls icke individen till gagn. Din själ är förtappad och du kommer att komma till helvetet när du dör om du inte blir frälst. Detta är biblisk fakta, grundläggande doktrin och kristendomens verkliga kärna.
Det sista svenska församlingar behöver är fler konservativa som vill ha en andaktsfull hörna i sitt liv utan att faktiskt bli kristna. Att ur sin traditionalism söka sig till kristen tro är att slå i luften, såtillvida man inte blir kristen på riktigt.
Sociala institutioner är inte biblisk kristendom
En riktig kristen är en person som har blivit frälst. I Nya Testamentet kallades den Jesustroende gruppen i Antiokia först för “kristna”. Dessa var alltså människor som bekänt nytestamentlig tro och ämnade leva i enlighet med skriften. Det Jesu lärjungar och följare hade gemensamt var först och främst deras frälsningsvisshet. De hade från skriftens predikan övertygats om att de var syndare på väg till helvetet, att Jesus dog för dem på korset för att betala deras syndaskuld och att de genom tro på detta tillräknades Kristi rättfärdighet och fick evigt liv, pånyttfödelse, som en gratis gåva från Gud.
“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” – Johannes 3:16 (1917)
“…men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” – Romarbrevet 5:8
“…men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.” – Galaterbrevet 2:16
Min uppmaning till dig som läsare är att du ska söka bibelns sanning istället för att i din jakt på religiositet följa dina ögon, känslor eller människors föreställningar. Bibeln är en bok som säger sig vara skriven av Gud genom människohand, och däri förklar Jesus upprepade gånger att det endast är genom att du väljer att sätta din tillit till honom och hans offerdöd som din enda räddare och väg till himlen, som du ska bli räddad till evigt liv.
Om du ber Jesus att frälsa dig så lovar han att göra det. Som skriften säger “Ty »var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst».” – Romarbrevet 10:13 samt “Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.” – Matteus7:7 (SFB)
Du kan till exempel be såhär: “Gud, jag vet att jag är en syndare och att jag förtjänar att komma till helvetet när jag dör, men jag tror att din son dog på korset för min skull, och jag ber att du ska frälsa mig och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn. Amen.”
Om du bad den bönen och tror på Jesus och vad han gjort för dig, säger bibeln att du är frälst och har evigt liv i himlen. Nästa steg är att bli döpt, läsa något ur bibeln varje dag och att bli medlem i en kristen församling.
“…Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare...” – Romarbrevet 3:4 SFB
I Sverige är det så att om man säger vad som faktiskt står i Bibeln (jag talar ju främst till kristna), eller om vi ska prata politiskt, så om man säger som det är rakt upp och ner, då blir man förlöjligad och efter bästa förmåga tystad av människor som i sin djupa neuros lever i förnekelse.
Dessa lever i förnekelse över det politiska tillståndet, eller bland de kristna förnekelse inför att den egna religionen säger saker de själva inte tror på eller vill ta i med tång.
Människor har blivit dysfunktionella och är rädda för andra. Man är rädd för konfrontation till den milda grad att man i alla lägen söker blidka, eller tiga, så länge man själv inte tvingas stå för någonting obekvämt. Detta tillstånd av psykisk ohälsa kan kallas människofruktan. Det är någon sorts ångest. Det är ett livsfarligt tillstånd.
En kristen är kallad till frimodighet och aktivitet på samma sätt som en medborgare är skyldig att ta ansvar för det egna samhället och nationen. Det är en del i det kontrakt vi kallar medborgarskap, och en förpliktelse som hör arvsrätten till
När nu detta tillstånd, denna massneuros, är så utbredd så har det blivit på det viset att man blir paria om man säger som det är. Man blir ansatt av människor i ryggklapparkulten där alla på instinkt läser innantill från statligt subventionerade åsikter och sedan klappar varandra på ryggen och bekräftar sin fabricerade godhet och gruppindentitet.
Detta fenomen är ett lågintellektuellt sovietbeteende som spelar på människors grundläggande behov av att ledas, samt deras oförmåga till originalitet, eller enbart deras rädsla för att tänka själva. Mer än något annat så finner jag det sorgligt å deras vägnar.
Av kristna har jag själv blivit kallad rasist, “nazist och antisemit” (både ock!), kärlekslös och farisée för att jag är emot massinvandringen och emot en vek och kraftlös kristendom. Det är svårt för mig att ta på allvar. Halva min släkt har växt upp i ett flyktingläger i Jordanien (därmed semiter), min styvfar och fru är kubaner och de som känner mig vet vilka områden jag växte upp i.
Någonstans blir det oseriöst när etniskt svenska kristna kallar mig dessa saker, människor från villaområden i medelklassen som inte vet eller sett någonting. De har aldrig varit i ghettot, de har aldrig sett drogerna, våldet och kriminaliteten.
De har inte sett vänner dö i överdoser, sovit i trapphus eller för den delen besökt moskéerna. Ändå har de fått för sig att de kan något om samhället, invandring, integration, islam och kulturmöten. De vet ingenting. De är priviligierade opportunister, charlataner och mediaskökor, såväl de kristna ledarna som de politiska tyckarna.
När dessa kommenterar det jag skriver så tar de mig inte på allvar och jag kan i ärlighetens namn inte gärna ta dem på allvar. Då blir jag paria. Men det gör mig inget, eftersom att jag vet att jag har rätt. Jag har rätt och jag är inte rädd för de svenska sovietsekteristerna.
Den så kallade biskopen Eva Brunne kommer att brinna i Helvetet eftersom hon är en Kristusförnekande sodomit. Att detta är hur Gud straffar sodomiter lär Bibeln helt enhetligt från pärm till pärm.
I Gamla Testamentet lärs det som bekräftas i det Nya Testamentet, nämligen att Gud hatar homofiler och har instiftat dödsstraffet för sodomi eller “homosexualitet” (3 Mose 20:13). Att en kvinna och tillika sådan villolärande Gudshatare (Rom 1:29) fått en ledarställning i en organisation som kallar sig “kyrka” är absurt och ett hån mot Gud, när hon för några hundra år sedan (med all rätt) sannolikt hade bränts på bål utanför densamma.
Denna lära att Gud hatar homofiler är varken ny eller prekär i sig, även om kristenheten idag valt att frångå allt vad grundläggande historisk kristendom lärt. I alla tider har kristendomen, oberoende vilken tradition eller samfund, lärt att sodomi (för jo, Sodoms synd var just homosexualitet) är onaturligt och äckligt, och att Gud hatar det. Detta har även erkänts av regeringar världen över, och är än idag vida erkänt eftersom sodomi ännu är kriminaliserat i cirka 80 nationer. Givetvis är västvärlden tillsammans med den ogudaktiga judestaten israel i framkant när det gäller att byta Guds lag och vanligt bondvett mot satanisk självdyrkan och abnormalitet.
Vad lär då Bibeln om det vi idag så fint kallar homosexualitet?
Först och främst lär Bibeln i Gamla Testamentet att homosexuella handlingar ska straffas med döden. Detta står i Mose lag, det vill säga den lag som Herren Gud gav till Israels folk att leva efter. Det står:
“Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.” – 3 Mosebok 20:13
och
“Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.” – 3 Mose 18:22
För att förstå hur Gud rent praktiskt går tillväga med homosexualitet kan vi titta på berättelsen om städerna Sodom och Gomorra. Den berättelsen finner vi i 1 Mosebok 18 och 19, det vill säga innan Gud gav lagen till den Israelitiska teokratin, men det är ett tydligt exempel på vad Gud tycker om homosexualitet.
Det som utspelar sig i berättelsen är kortfattat att Gud kommer till Abraham och berättar att han planerar att förstöra städerna Sodom och Gomorra, men Abraham vädjar till Gud att inte göra det eftersom Abrahams brorson Lot bor där, och kanske finns där några få gudfruktiga människor. Gud sänder då två änglar i människoskepnader in i Sodom för att de ska se om det finns något gott där, något gudsfolk, eller om Gud ska döma staden och förstöra den. Männen, det vill säga Guds två änglar blir då attackerade av stadens manliga invånare som är homofiler och vill våldta dem. Historien slutar med att Gud bränner ner Sodom och Gomorra med helveteseld som han i sin vrede låter regna över staden. Det står såhär:
“Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. De kallade på Lot och sade till honom: “Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.” Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig och sade: “Mina bröder, gör inte så illa! Jag har två döttrar som aldrig haft någon man. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har sökt skydd under mitt tak.”
Men de svarade: “Flytta på dig!” De sade vidare: “Denne har kommit hit som främling och nu vill han bli vår domare! Nu skall vi göra mer ont mot dig än mot dem.” Och de trängde sig med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren. Männen räckte ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren. Männen utanför huset slog de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves försökte finna dörren. Sedan sade de till Lot: “Har du några mer här, någon svärson eller söner eller döttrar eller någon annan som tillhör dig i staden, så för bort dem från den här platsen, för vi skall fördärva den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att fördärva den.” – 1 Mose 19:9-13
och vidare
“Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod. Tidigt följande morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren och såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet. Han såg då rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.” – 1 Mose 19:24-29
Här är det tämligen tydligt att Gud hatar homosexualitet, och homosexuella, till den grad att han personligen bränner upp dem i eld.
Ändock är det vanligt att människor hävdar att Gamla Testamentet icke är relevant för kristna idag, utan att Gud idag accepterar alla och älskar alla. Man tycks mena att Gud i Gamla Testamentet är en lite hårdare Gud än i Nya Testamentet. Men så är det inte. Om vi studerar Bibeln är det tydligt att Gud inte ändrat sin syn på detta. För det första är det enda som ändrats från lagen till Nya Testamentet de ceremoniella lagarna. (Hebréerbrevet 9:10)
För det andra bekräftas Guds syn på homosexualitet, eller sodomi, hela Bibeln igenom, inte minst av Jesus själv. Om Gud inte tycker att sodomi är en värre synd än andra, varför återkommer då städerna Sodom och Gomorra hela Bibeln igenom som exempel på den vidrigaste sortens ogudaktighet?
Det står faktiskt rakt ut i Nya Testamentet att det som hände med städerna Sodom och Gomorra skedde som ett exempel, så att sådana onda homofiler idag ska veta hur Gud kommer att straffa dem. Det står “Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.” – 2 Petrusbrevet 2:6
Några av de många skriftställen i GT som lyfter fram Sodom som ett exempel på allvarlig ogudaktighet är dessa:
“Deras uppsyn vittnar emot dem. Liksom Sodoms folk bedriver de sina synder öppet
och döljer dem inte. Ve över deras själar, ty själva har de berett sig olycka.” – Jesaja 3:9
“Jag lät ödeläggelse drabba er, liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra. Ni var som en brand, ryckt ur elden. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.” – Amos 4:11
“Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.” – Klagovisorna 4:6
“Och hos Jerusalems profeter har jag sett förskräckliga ting. De begår äktenskapsbrott och ljuger, de uppmuntrar dem som gör ont så att ingen skall vända om från sin ondska. De är alla för mig som Sodom och stadens invånare som Gomorras.” – Jeremia 23:14
“Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab skall bli som Sodom och Ammons barn som Gomorra, ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, en ödemark till evig tid…” – Sefanja 2:9
Men Jesus älskar väl alla?
Nej. Gud älskar alla människor vid en tidpunkt, men människor har den fria viljan att förkasta evangeliet och Gud, och då kan det beroende på deras sannerligen syndfulla leverne komma en tid då Gud överlåter dem till den vidriga synd de själva valt. Det står i Romarbrevets första kapitel att det finns en sorts människor som mycket väl vet att Gud finns, de vill bara inte ha med honom att göra. Istället dyrkar de skapelsen, och detta får dem att bete sig som smutsiga djur, de kommer att hata Gud och drivs av och lever för ren orenhet och ondska. Och då, när Gud visat dem nåd men de upprepade gånger förhärdat sig mot honom, så utlämmnar Gud dem till deras självvalda orenhet.
Det står:
“Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.
De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen.
De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.” – Rom 1:21-32
Dessa människor vägrar alltså att tillbe Gud, istället vill de förneka honom och ägna sig åt onaturliga, det vill säga abnormala, begär. När de gjort det så överger Gud dem, och förhärdar deras hjärtan precis som han gjorde med Farao, så att de inte längre har någon möjlighet att tro på honom, eller att vända om från sin vidriga livsföring. En människa blir alltså homosexuell genom att ihärdigt förneka Gud och därigenom för evigt förkastas av Gud och då bli ännu värre i sitt vidriga leverne. Homosexualitet är alltså enbart ett av flera symptom på att någon är en förkastad, ond gudshatare.
De egenskaper som romarbrevet tillskriver dessa förkastade (Engelska: “Reprobate”) är verkligen obehagliga. Det står att de är mordlystna och våldsamma, skryter och är kärlekslösa. Varje gång homofili finns med i Bibeln är det i gravt våldsamma kontexter där de homosexuella är våldtäktsmän och mördare. Ingenstans ens antyds den propaganda som tvångsmatas genom media att homofiler också vill leva i parrelationer som vanliga människor. Det vill de inte. Aidsstatistiken är talande, folkhälsomyndighetens hemsida räcker gott och väl för att visa att homofilerna är smittospridande likt råttor som alls inte ägnar sig åt något annat än vidriga onaturliga begär. Bibeln säger ju klart och tydligt att Gud straffar dessa sodomiter, när det står “Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.” – Rom 1:27. Där har vi alltså svaret på vart Aids kommer ifrån.
Vad har då detta med biskop Eva Brunne att göra?
Eva Brunne lever öppet i ett äktenskap med en kvinna och de har ett adopterat barn tillsammans. Bibeln lär inte att sodomiter inte får gifta sig, även om äktenskapet tydligt beskrivs som en förening av en man och en kvinna. Däremot lär Bibeln att de ska stenas till döds. Så visst kan man argumentera att det är väl inte så farligt om homosexuella gifter sig, så länge man stenar dem efter att de gift sig. Detta är givetvis inte den enskildes uppgift, Bibeln säger aldrig åt oss att ta lagen i egna händer, men en gudfruktig stat skulle kriminalisera sodomi och instifta dödsstraffet för det.
Brunne marcherar mot helveteseld
Att Eva Brunne är sodomit innebär att Gud överlämnat henne till hennes onaturliga begär eftersom hon förnekat Gud och valt att leva i allvarlig synd medveten om Guds lag. Nu hatar hon Gud och är alltigenom ond, fylld av orenhet och skryt. I Bibeln är också det talande för sodomiter (se exemplen ovan) att de utan skam helt öppet proklamerar sin synd. De är stolta över sin orättfärdighet. Stolthet är ju namnet på alla världens homofilmarscher som sker mitt på ljusa dagen, nämligen de så kallade prideparaderna, där Eva Brunne medverkat.
Att Eva Brunne dessutom öppet verkat för islam och deras falska profet, pedofilen Muhammed, gör henne till en falsk profet och villolärare. Detta är hon givetvis redan eftersom hon uppenbarligen står för att en kvinna kan vara i ledarställning, fast Bibeln uttryckligen lär att en av kvalifikationerna för att leda en kyrka är att man är man, samt att en kvinna aldrig får vara i ledarställning över mannen i församlingskontext. Det står ju “Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet…” – 1 Timoteusbrevet 2:12
Brunne hyllar pedofildjävulen
Att hon lär ut att sodomi är acceptabelt, samt att hon representerar den villolärande Svenska “kyrkan” med deras avfälliga lutherdom, gör henne också till en satanisk villolärare. (Uppenbarelseboken 2:20, Rom 1:31) Allt detta bevisar att Eva Brunne inte tror på Jesus Kristus som sin frälsare, och därför inte är frälst, vilket ju är den enda och slutgiltiga anledningen till att någon människa kommer till helvetet.
Se parallellerna mellan vad Gud hatar, och vad sodomiterna är för sorts människor.
“Sex ting är det som Herren hatar, ja, sju som han avskyr: stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.” – Ordspråksboken 6:16-19
“De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ” – Rom 1:29-31
Låt oss därför förstå vilka starka propagandakrafter och vilken ondska kristenheten är ockuperad av, och fortsätta den andliga krigsföringen genom att stå upp för Guds ord och predika evangeliet så att människor kan tro och bli frälsta!
Den Norska statskyrkan har röstat för att sodomiter ska få gifta sig i kyrkan. Alltså bryr sig kyrkans högst beslutande organ inte det minsta om Bibeln och Guds syn på saken. Att en kyrka ringaktar klara skriftställen till fördel för perversion är historiskt anmärkningsvärt, och ur en kristen synpunkt uppenbarligen sataniskt. Man kan fråga sig varför dessa homofiler vill gifta sig i en kyrka vars alla bekännelseskrifter och hela historia avskyr och förbannar dem? Uppenbarligen är det som i Sverige en fråga om statlig pk-agenda.
Svt rapporterar“Förslaget som innebär att två bröllopsritualer införs och att synen på äktenskapet blir könsneutral, får stöd av 88 av 115 delegater. Det har arbetats fram av ett utskott i kyrkomötet, kyrkans högsta beslutande organ. En minoritet i utskottet som istället ville fortsätta utreda hur samkönade vigslar i kyrkan skulle påverka kyrkans teologiska syn på familjen i stort, fick stöd av 32 medlemmar.”(SVT)
Det fanns alltså en grupp i utskottet som önskade utreda vilka teologiska följder sodomitbröllop skulle få för Norska kyrkan, tyvärr är det för sent för sådana halvdana dödsryckningar. Den följd det får är uppenbarligen att det inte längre är en kyrka i någon biblisk mening.
Idag stöter man ibland på lögnen att Bibeln inte nämner homosexualitet och att det inte var homosexualitet som var staden Sodoms synd. Det var det. Bibeln nämner staden Sodom 49 gånger, varav 9 i Nya Testamentet. När Gud förstörde Sodom i forna tider var det strax efter att Herren Gud själv, i Jesu form, kommit till patriarken Abraham med två änglar med sig (1 Mose 18) och tydligt deklarerat “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.” (1 Mose 18:20, SFB). Likaså står det klart och tydligt i den mosaiska lagen att “Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.“ (3 Mose 20:13).
Norska kyrkan röstar för sodomi och drar Guds dom över Norge
Då säger någon att Gud i Gamla Testamentet var hård, men att Jesus är kärlek. Det är fel! Gud är densamme och samme Jesus är Herren Gud i Gamla Testamentet. (Heb 13:8) Dödsstraffet för homosexuella handlingar är inte en motsägelse mot Bibelns kärleksbud, eftersom kapitlet innan det om dödsstraff ger påbudet “…du skall älska din nästa som dig själv…” (3 Mose 19:18)
Gud och Jesus tyckte alltså att israeliterna skulle döda alla som begick homosexuella handlingar men också att de skulle älska sina nästa som sig själva. På samma vis tar Jesus aldrig på något vis avstånd från dödsstraff i Nya Testamentet utan refererar upprepade gånger till Sodom som ett exempel på ett land som kommer få en svår dom på domedagen (Matt 10:15, 11:24, Luk 10:12) och säger att “…den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla.” (Luk 17:29). Inte verkar Jesus ha något emot att Gud brände ihjäl dem!
Men varför ville Gud bränna upp alla människor i Sodom i eld och svavel? Jo det förklarar Nya Testamentet när det står att“Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.“ (2 Pet 2:6-7) och att “Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.” (Jud 1:7)
Gud brände alltså upp sodomiterna så att eftervärlden skulle veta vad som händer sådana som följer den typen av onaturliga begär.
Bibeln fortsätter:
“Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren.Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter, under det att änglar, som står högre i fråga om makt och styrka, inte uttalar någon smädande dom mot dem inför Herren.“ (2 Pet 2:7-11)
Gud säger att de levde ett ogudaktigt och utsvävande liv som skadade deras omgivning. Det står att de hade “orena begär” och följde sin “köttsliga natur”, alltså är det tydligt att deras synd var av sexuellt avvikande slag. Det står också att de var fräcka och stolta och att de smädade och föraktade Gud. Att homosexuella hatar Gud bekräftas av Romarbrevets första kapitel.
Aposteln berättar för oss om en viss sorts människor och säger att “Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar.De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen…”(Rom 1:21-25)
Det sägs alltså att anledningen till att Gud gav upp och utelämnade dessa människor till deras synd är att de först frånsagt sig Gud och tillbett skapelsen istället. Vad hände då med dem? Jo, de blev homosexuella! Se hur texten fortsätter:
“Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen.” (Rom 1:26-28)
Bibeln är tydlig med att det är Guds vilja att alla ska bli frälsta, men det verkar som att om någon ägnar sig åt den synd som Gud tycker är vidrigast och ihärdigt vägrar erkänna Guds existens och tro på Gud för sin frälsning, så kommer det en tidpunkt då Gud säger att det är för sent för dem, det finns inget mer hopp för dem. Detta är det rättvisa straffet för deras handlingar, säger Bibeln.
Gud dödade invånarna i Sodom och kommer att döda sodomiterna i Norge på sin vredes dag
Vad kännetecknar då dessa människor, vad är talande för sodomiter, eller homosexuella?
Bibeln fortsätter “De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar,är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.“ (2 Pet 2:29-32)
Låter det bekant? Gör en bildsökning på google på “gay pride” så får du se vilken vidrig otukt dessa människor bedriver på öppen gata i städer runt om i hela världen under parollen “stolthet”. Det är också sodomitorganisationen RFSL/RFSU som har monopol på sexualundervisningen i den svenska skolan, trots att deras perversioner fått mycket kritik (Sveriges Radio, Aftonbladet, SvD). Det råder alltså masshysteri över homosexuellas så-kallade rättigheter trots att det enbart är några få procent av befolkningen som är sodomiter.
Låt dig inte luras, kristna är beordrade att stå upp för Gud och Hans ord och döma ut synden öppet! (Jesaja 58:1, 1 Kor 6:3)
Altar & Incense 