Välsignelsen i dubbla gudstjänster

Idag var jag i kyrkan med familjen. En broder predikade om Mose liv och exempel. Det var bra. Han nämnde i förbigående fenomenet att det är olika personer som kommer på söndagsmorgnar, än vad det är som kommer söndagskvällar och onsdagskvällar.

Inom independent fundamental baptistkyrkor (oberoende fundamentala baptistkyrkor) är det nämligen kutym att ha tre gudstjänster per vecka, vilka man förväntas gå på om man är hängiven kristen. Det är en gammal tradition som lever kvar.

Man märker ganska snabbt att de som går ut och knackar dörr för att predika evangeliet, som kan sin Bibel och försöker att leva därefter, det är de som kommer på alla tre gudstjänster varje vecka. “Three to thrive” kallas det, alltså tanken att om man går på tre gudstjänster per vecka så frodas ens kristna liv, medan man hankar sig fram om man bara går på en.

Med min övertid och hektiska schema har vi haft svårt att gå mer än en gång i veckan. Även det har varit en kamp många gånger, och dessutom blir det svårt med alla barn. Men nu när brodern som predikade nämnde detta idag så tänkte jag att vi borde gå ikväll också!

Sagt och gjort kom vi iväg trots allt som måste förberedas inför måndag och ny vecka. Min vän, kyrkans bibliskt kvalificerade diakon, predikade om att välja att leva för Gud efter att vi blivit frälsta. Det var bra. Men det faktum att vi faktiskt kom dit, fick träffa och språka med bröderna och systrarna i tron och att barnen fick träna på att sitta ner och höra Guds ord, innan de fick leka med sina vänner, tror jag var viktigare.

Det blev till välsignelse, och jag blev själv uppmuntrad något av Guds ord. De två gudstjänsterna ramade in dagen fint, som för att helga hela söndagen. Vissa traditioner är tomma och obibliska, men andra är bra och kan stärka de frälsta i deras tro.

Hebréerbrevet 10:25, reformationsbibeln