Kristna ledare är fega

Det enda jag ser från kristna ledare är på ett eller annat sätt en mjäkighet gentemot synd.

De använder i regel Guds kärlek tillsammans med Guds nåd som ett enormt suddgummi som ogiltigförklarar allting
obekvämt som Gud sagt i sitt ord.

För frälsning krävs enbart tro, men det omintetgör inte betydelsen av hela Skriften, till såväl doktrin
och uppbyggelse, till tuktan i rättfärdighet. Utan insikten av synd kan en människa inte förstå sitt
behov av en frälsare, därför behövs inte bara kärlek, utan även tuff predikan mot synd.

När det gäller frågor om kontroversiell synd undrar jag varför kristna så sällan talar om Guds vrede och dom, när det nästan uteslutande är vad Gud talar om rörande svår synd, även i NT?

Om man som kristen ledare finner sig vara mer kärleksfull än Gud i dessa frågor, borde man kanske
fråga sig huruvida ens tro är baserad på Bibeln eller på sekulär moral?

Kristna ledare är fega