Ortodox, katolik, eller kristen?

Det förekommer att svenskar konverterar till utländska kyrkor. Detta är djupt problematiskt från ett troende kristet perspektiv eftersom dessa kyrkor lär något avsevärt annorlunda än evangelisk-luthersk, eller baptistisk tro som genom århundradena varit kutym i Sverige.

Det faktum att man överväger att lämna ett (i alla fall en gång) lutherskt samfund för ett med väsensskild frälsningslära, bekräftar att de som gör så är fullkomligt okunniga gällande grundläggande kristen doktrin.

Folk konverterar i regel till ortodoxin eller katolicismen av en av två anledningar, vad vi kan kalla grupptillhörighet eller historia.

Det vill säga, man vill tillhöra någon kyrka och kunna beteckna sig kristen men man är besviken på Svenska kyrkan, så eftersom katolska kyrkan inte dalatar med homofili lika frekvent som svenska kyrkan, så väljer man att bli katolik.

Eller så blir man ortodox för man inser att ortodoxin precis som katolicismen går att spåra historiskt tillbaka till iaf 300 -talet. Därmed anser man det vara legitim religion. Man kanske har kopplingar till ett land med en ortodox statskyrka. Man väljer därmed ortodoxi eller katolicism på grund av att det upplevs ligga nära till hands.

Men ingen människa läser bibeln några gånger pärm till pärm och når slutsatsen att det enda rätta är att bli katolik, eller grekisk-ortodox för den delen. Dessa kyrkor är urgamla institutioner, inte bibeltroende församlingar.

Jag stod efter min frälsningsupplevelse själv inför frågan om vilket samfund som har rätt doktrinellt. Detta borde vara det enda som avgör vart vi slår ner våra bopålar.

“All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet…”
– 2 Timotheosbrevet 3:16 (1917)

Det vill säga, en sann kristen sällar sig endast till den grupp kristna vars lära överensstämmer med vad bibeln lär. Alla som argumenterar annorlunda är icke-kristna, ofrälsta katolska traditionalister med flera.

Det sista kristna kyrkor behöver är fler icke-kristna i sina församlingar. Det är det som lett till ett urvattnande av bibelns sanningar och en liberalisering av kyrkorna.

Om man förkovrar sig bibeldoktrin direkt ur bibelns pärmar inser man snart att endast en smal gren av den internationella kristenheten kan betäknas, eller ens betäknar sig själv, som bibeltroende.

Bibeln lär att den är den enda auktoriteten, Guds direkta tilltal till människan, men nästan alla samfund och kyrkor lär att samfundet står över bibeln, och därmed har tolkningsföreträde.

I praktiken innebär detta, helt okontroversiellt, att katolska kyrkan menar sig vara direkt ledd av Gud, medan bibeln inte kan leda dig såvida den inte tolkas genom kyrkans lärosäten. Detsamma gäller de ortodoxa kyrkorna.

Detta går rakt emot bibelns lära om ett allmänt prästerskap och Jesus varandes den enda medlaren mellan människa och Gud. Denna typ av falska heirarkiska kyrkostruktur har historiskt sett varit förödande för den kristna tron, såväl som för folken i de länder där dessa statskyrkor verkat. Det har lett till förföljelse, förbud mot sanna kristna samlingar, och landsflykt.

“Och af Jesu Christo, som är ett troget vittne, förstfödder ifrå de döda, och en Förste öfver Konungarna på jordene; den oss älskat hafver, och tvagit oss af våra synder med sitt blod; Och gjort oss till Konungar och Prester för Gudi, och sinom Fader. Honom vare ära och välde, ifrån evighet till evighet. Amen. Si, han kommer, med skyn, och all ögon skola se honom, och de honom stungit hafva, och all slägte på jordene skola jämra sig; ja, Amen.” – Uppenbarelseboken 1:5‭-‬7 (SK73)

Det finns en uppsjö av villolära i dessa kyrkor. I biblisk mening är de alls inte kyrkor, utan har mer gemensamt med österländsk mysticism än med det rena evangeliet. Exempelvis kallar de sina präster “Fader”, fast Jesus tydligt säger “Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.” – Matt 23:9 (SFB)

De tillber Maria som Guds mor, vilket är hädelse och trams ur ett bibliskt perspektiv. När en kvinna prisade Maria i bibeln så tillrättavisade Jesus henne. “Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.” – Matt 11:27

Den främsta avskyvärdheten med den katolska och de ortodoxa kyrkorna är dock väsentlig doktrin, där de lär glasklar villolära. Exempelvis framställer båda frälsningen, den kristna trons kärna varpå människans eviga tillstånd vilar, som gärningsbaserad.

När jag varit ute och predikat evangeliet här i Florida och stött på katoliker bekräftar de alltid denna gärningskult. När man frågar “Är du säker på att du kommer att komma till himlen när du dör?” Så svarar de att “Ja, så länge jag hinner omvända mig från alla mina synder innan jag dör” eller “Ja, om jag hinner be Gud förlåta mig.” Om de inte rakt ut svarar “Nej” vill säga. Vissa säger faktiskt rakt ut “Jag är inte kristen, jag är katolik.”

Detta överensstämmer med officiell katolsk och ortodox doktrin, nämligen att man till skillnad från bibeltroende frikyrkor helt saknar frälsningsvisshet. Det är hemskt obibliskt och tragiskt.

Bibeln lär klart och tydligt att frälsningen (att Jesus räddar dig från ditt helvetesstraff och ger dig evigt liv i himlen) sker av Guds nåd genom vår tro på Jesus och hans verk på korset. Varken mer eller mindre. Inga gärningar krävs för att bli frälst, men heller inte för att behålla denna frälsning. Gud är den som verkar i vår frälsning från synden. Jesus har redan gjort allt, vi behöver bara mottaga gåvan som är evigt liv.

“Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.” – Joh 3:15

“Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” – Joh 3:36 (SFB)

Det är antagligen bibelns mest grundläggande och avgörande tema att Gud oförtjänt räddar oss ur vårt syndfulla tillstånd.

“Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” – Rom 5:8

“Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.”- Rom 4:5 (1917)

Det är också mycket tydligt och logiskt att vi inte kan förlora vår frälsning, eftersom den dels upprepade gånger kallas “evig/evigt liv”, och eftersom vi inte förtjänat den från början utan erhållit den av Guds nåd allena.

“Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand. Jag och Fadern är ett.” – John 10:28-30

Ortodox, katolik, eller kristen?

Sluta vara kulturellt kristen

Jag möter ofta människor som ojar sig över att Svenska Kyrkans lokaler förvandlas till nattklubbar, kontor, eller värst av allt moskéer. Jag förstår deras oro och obehag ur en kulturell synvinkel, men i all väsentlighet är det meningslösa tankebanor.

Visst är det synd på vackra tusenåriga byggnader, men sina själars tillstånd bryr de sig inte om. Dessa personer säger ofta att de är kristna, om jag frågar dem rakt ut. Men när jag ställer följdfrågor blir de obekväma och det framgår direkt att de aldrig läst bibeln, att de aldrig går i kyrkan, och att deras föreställningar om vad kristen tro är, är baserade på svensk-kyrklig konfirmation och bristfällig religionskunskap i skolan.

Dessa är en typ av svenskar som per automatik åtnjutit medlemskap i Svenska kyrkan genom sitt barnadop, men därefter aldrig levt ett kristet liv. De tror i sin rymliga enfald att kristendomen består i de tio budorden, att vara snäll mot folk, och möjligen att ha någotsånär traditionella familjevärderingar.

De har med andra ord en Kalle-Anka-kunskap om religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. De är vagt vidskepliga som bäst, utan intresse av frälsningslära eller att läsa bibeln. De är ändock att se som kristna i en vidare bemärkelse, rent kulturellt vill säga. Men, det anser jag vara missvisande och meningslöst i det långa loppet.

För en nation är det möjligen gott och väl om en majoritet av befolkningen har memorerat katekesen eller är positivt inställda till kristendomen, i alla fall i den mån detta har någon moralhöjande effekt och verkar för en känsla av enhet med den egna gruppen.

Men utöver detta är denna typ av strikt kulturella kristendom alls icke individen till gagn. Din själ är förtappad och du kommer att komma till helvetet när du dör om du inte blir frälst. Detta är biblisk fakta, grundläggande doktrin och kristendomens verkliga kärna.

Det sista svenska församlingar behöver är fler konservativa som vill ha en andaktsfull hörna i sitt liv utan att faktiskt bli kristna. Att ur sin traditionalism söka sig till kristen tro är att slå i luften, såtillvida man inte blir kristen på riktigt.

Sociala institutioner är inte biblisk kristendom

En riktig kristen är en person som har blivit frälst. I Nya Testamentet kallades den Jesustroende gruppen i Antiokia först för “kristna”. Dessa var alltså människor som bekänt nytestamentlig tro och ämnade leva i enlighet med skriften. Det Jesu lärjungar och följare hade gemensamt var först och främst deras frälsningsvisshet. De hade från skriftens predikan övertygats om att de var syndare på väg till helvetet, att Jesus dog för dem på korset för att betala deras syndaskuld och att de genom tro på detta tillräknades Kristi rättfärdighet och fick evigt liv, pånyttfödelse, som en gratis gåva från Gud.

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” – Johannes 3:16 (1917)

“…men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” – Romarbrevet 5:8

“…men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.” – Galaterbrevet 2:16

Min uppmaning till dig som läsare är att du ska söka bibelns sanning istället för att i din jakt på religiositet följa dina ögon, känslor eller människors föreställningar. Bibeln är en bok som säger sig vara skriven av Gud genom människohand, och däri förklar Jesus upprepade gånger att det endast är genom att du väljer att sätta din tillit till honom och hans offerdöd som din enda räddare och väg till himlen, som du ska bli räddad till evigt liv.

Om du ber Jesus att frälsa dig så lovar han att göra det. Som skriften säger “Ty  »var och en som åkallar Herrens namn,  han skall varda frälst».” – Romarbrevet 10:13 samt “Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.” – Matteus7:7 (SFB)

Du kan till exempel be såhär: “Gud, jag vet att jag är en syndare och att jag förtjänar att komma till helvetet när jag dör, men jag tror att din son dog på korset för min skull, och jag ber att du ska frälsa mig och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn. Amen.”

Om du bad den bönen och tror på Jesus och vad han gjort för dig, säger bibeln att du är frälst och har evigt liv i himlen. Nästa steg är att bli döpt, läsa något ur bibeln varje dag och att bli medlem i en kristen församling.

Sluta vara kulturellt kristen

Det är klart att judarna dödade Jesus

Det är inte ett subjektivt, vinklat påstående att säga att det judiska folket som kollektiv dödade Jesus. I Bibeln står det att judarna upprepade gånger utbrast att Pontius Pilatus skulle döda Jesus. “Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.» Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»”
– Matteus evangelium 27:22‭-‬23 (1917 års bibelöversättning)

Att judarna inte skulle dödat Jesus är en samtida myt. Det är helt uppenbart i bibelberättelsen att så var fallet. Det är heller inte så att dagens judar nödvändigtvis förnekar detta. I deras totala förakt för kristendomen och Jesus uttrycker de sig ofta stolt och nonchalant över det faktum att dåtidens judar avrättade den utlovade messias. (Amerikansk rabbin ser inget problem i att judarna dödade Jesus – https://youtu.be/QOn9DeHEBWo)

Det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är dock något som få känner till, i synnerhet eftersom bibelkunskapen idag är mycket bristfällig hos gemene man. Det är nämligen så att det samlade judiska folket, detsamma som ihärdigt begär att Pontius Pilatus ska korsfästa Jesus, även uttalar en förbannelse över sig själva.

De säger i verserna som följer “När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.» Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
– Matteus 27:24‭-‬25 (min fetmarkering)

Detta säger de för att stilla Pontius Pilatus oro över att bli delaktig i att avrätta vad han uppfattar vara en rättfärdig man. Notera att det står “allt folket”, det vill säga att en unison skara samlade judar, inte enkom den religiösa eliten och prästerskapet, tog på sig ansvaret för Jesu avrättning.

Anledningen till judarnas förakt för Kristus är nu som då att de i sin avfällighet från biblisk doktrin anser honom heretiskt. Johannes evangelium läser

“Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.” – Johannesevangeliet 5:18 (Svenska folkbibeln 2014)

Vidare talar inte endast evangelieberättelserna om judarnas ständiga förföljelse av Jesus och de första kristna, även Paulus betonar detta i sina epistlar. I första Tessalonikerbrevet säger han att judarna dödade Jesus och berättar att förföljer de kristna, att de inte behagar Gud och att Guds vrede är över dem.

“Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna,

som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor

när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
– Första Tessalonikerbrevet 2:14‭-‬16

Sammanfattningsvis står det utom all tvivel att bibeln lär att dåtidens judiska kollektiv dödade Jesus. De enda som förnekar detta historiska faktum är de som drivs av en politisk agenda och förkastar bibelns trovärdighet.

Det är klart att judarna dödade Jesus