Svensk frikyrka är död

Det finns ingen grupp jag har så lite gemensamt med, eller så ogärna vill associeras med, som svenska kristna.

Det jag nu skriver kommer rimligen placeras i katergorin hat. Men det är inte hat. De som kategoriserar det jag säger som hat är nämligen samma typ av kristna som jag vare sig vill, eller kan, associeras med.

Det jag upplever från djupet av min skapelse är inte hat eller fiendskap mot dessa dröser av människor i Sverige som kallar sig kristna men lever och företräder den mest antikristna världslighet till livsstil. Jag känner avsmak och äckel inför dem och deras gärningar, inte minst därför att den absoluta majoriteten av dem är fullfjädrade villolärare och falska profeter som skor sig socialt och ekonomiskt på ett evangelium lika falskt som de själva.

Jag förstår att det är starka ord och när jag tidigare skrivit i likande ordalag har diverse så kallade kristna rådgivit mig hejvilt om olämpligheten i att så att säga döma syndaren, och inte skilja på sak och person. Jag anser inte att det är ett bibliskt tillvägagångssätt att skilja på sak och person. Det som behövs är just att personerna själva pekas ut i sitt hyckleri och får stå till svars.

“Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål? Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting?” – 1 Kor 6:2-3 SFB

Detta dekadensens världsliga tillstånd gäller nästan alla inom kristenheten. Jag har under flera års tid försvarat svensk kristenhet inför bibeltroende baptister och amerikanska kristna med att det visst finns vissa frälsta i kyrkorna, vissa församlingar som är mer konservativa. Jag har givit fristående pingstförsamlingar (Ludvika pingst som Per-Johan Stenstrand förvandlade till ett hillsongjippo under tramsnamnet “Life Center”) och livets ord som exempel på kyrkor där det visserligen finns villolära, men där frälsningsläran är solid -där evengeliet fortfarande lärs ut korrekt. Det tar jag tillbaka.

Under åren har jag manat hundratals att gå i dessa kyrkor trots att de inte predikar ur Bibeln, trots att de aldrig vågar stå upp emot synd, trots att de aldrig går ut och predikar evangeliet, trots att de tillåter sodomiter i församlingarna, har icke-kvalificerade pastorer, dyrkar den kristushatande judestaten och är fullkomligt världsliga. Nu ändrar jag mig. Jag har haft fel.

Det är visserligen ett direkt påbud från Gud att församlas i kyrkan, men jag kan inte se att svensk frikyrka i sin helhet längre uppfyller någon bibliskt definition av kyrka. När jag samtalar med kristna eller läser de kristna tidningarna så når jag slutsatsen att svensk frikyrka är ett falskt påhitt, och att det inte finns några värre människor, fegare och mer dekadenta i Sverige, än de som kallar sig kristna.

Jag tillåter mig givetvis att generalisera och pratar i synnerhet om frikyrkosverige, men situationen är så eländig att det i princip inte finns några ljusglimtar att finna inom den pingst-evangelikala svenska kristenheten.

Trots amerikanska fundamentalistbaptisters insisterande att det måste funnits frälsta svenska baptister med tanke på teologin i de engelska överttningarna av Lina Sandells psalmer, har jag hittills inte funnit något som indikerar att det någonsin funnits en frikyrklig rörelse i Sverige som haft rätt frälsningslära. (Motbevisa mig mycket gärna!)

Den som läst Bibeln och ägnar tid åt Bibelstudium och bön, kan inte undgå att skämmas å pastorernas vägnar när de klär sig som homofiler och låter kvinnor predika i församlingarna.

När man sedan hör deras predikningar, med konstanta referenser från antingen populärkulturen eller katolicismen står det klart att den sista tidens ljumhet kombinerat med den svenska mannens ryggradslöshet kommit att bilda en ny kristendom. En så-kallad “hen-kristendom”, eller “fjant-kristendom” med det kända “positive only” (enbart positiva) budskapet.

Jag har själv suttit i kyrkan när Joakim Lundqvist använt katolska helgon som exempel för oss i tron, eller när Dan Salomonsson berättat om hur han knäböjde och gjorde korstecken på en katolsk mässa utomlands.

Evangeliet är Guds kraft till frälsning, Gud är härskarornas Herre och en förtärande eld! Men det evangelium de svenska frikyrkorna predikar är urvattnat och falskt och den kristendom de lever skiljer sig inte från omvärlden. De bor i Sodom och har beblandat sig med Sodom, därför är de nu del av Sodom.

“Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.” – 1 Joh 15-17

“Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” – Rom 12:2

“Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er…” – 2 Kor 6:16-17

De enda så-kallade kristna jag ser i Sverige som inte till fullo och med hull och hår svalt de moderna lögnerna är de konfessionella lutheranerna. Hit hör några olika samfund, av vilka jag rekommenderar alla. De vet vad de tror på och varför, och vurmar varken för världslighet eller judiska lögner. I synnerhet laestadianska församlingar är mycket konservativa och är emot preventivmedel då de förstår att det dödar ofödda barn. Den enda tveksamheten jag har mot luthersk tro är dopfrågan, men jag anser den bagatellartad i sammanhanget.

Vilken kyrka man än går i måste man ta till sig det som är bra och lämna det som inte är perfekt. Men vi ska komma ihåg att en kristen ska främst går i kyrkan för att Gud befallt det, samt även för att själv vara till uppbyggelse för andra.

Nedan finns länkar information om luthersk verksamhet.

http://lutherskaforsamlingen.se/

http://www.missionsprovinsen.se/koinonior

http://www.bekannelse.se/

https://www.eniro.se/laestadianska+f%C3%B6rsamlingen+knivsta/14842528/firma

Tankar om pk-svenskarna

“…Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare...” – Romarbrevet 3:4 SFB

I Sverige är det så att om man säger vad som faktiskt står i Bibeln (jag talar ju främst till kristna), eller om vi ska prata politiskt, så om man säger som det är rakt upp och ner, då blir man förlöjligad och efter bästa förmåga tystad av människor som i sin djupa neuros lever i förnekelse.

Dessa lever i förnekelse över det politiska tillståndet, eller bland de kristna förnekelse inför att den egna religionen säger saker de själva inte tror på eller vill ta i med tång.

Människor har blivit dysfunktionella och är rädda för andra. Man är rädd för konfrontation till den milda grad att man i alla lägen söker blidka, eller tiga, så länge man själv inte tvingas stå för någonting obekvämt. Detta tillstånd av psykisk ohälsa kan kallas människofruktan. Det är någon sorts ångest. Det är ett livsfarligt tillstånd.

En kristen är kallad till frimodighet och aktivitet på samma sätt som en medborgare är skyldig att ta ansvar för det egna samhället och nationen. Det är en del i det kontrakt vi kallar medborgarskap, och en förpliktelse som hör arvsrätten till

När nu detta tillstånd, denna massneuros, är så utbredd så har det blivit på det viset att man blir paria om man säger som det är. Man blir ansatt av människor i ryggklapparkulten där alla på instinkt läser innantill från statligt subventionerade åsikter och sedan klappar varandra på ryggen och bekräftar sin fabricerade godhet och gruppindentitet.

Detta fenomen är ett lågintellektuellt sovietbeteende som spelar på människors grundläggande behov av att ledas, samt deras oförmåga till originalitet, eller enbart deras rädsla för att tänka själva. Mer än något annat så finner jag det sorgligt å deras vägnar.

Av kristna har jag själv blivit kallad rasist, “nazist och antisemit” (både ock!), kärlekslös och farisée för att jag är emot massinvandringen och emot en vek och kraftlös kristendom. Det är svårt för mig att ta på allvar. Halva min släkt har växt upp i ett flyktingläger i Jordanien (därmed semiter), min styvfar och fru är kubaner och de som känner mig vet vilka områden jag växte upp i.

Någonstans blir det oseriöst när etniskt svenska kristna kallar mig dessa saker, människor från villaområden i medelklassen som inte vet eller sett någonting. De har aldrig varit i ghettot, de har aldrig sett drogerna, våldet och kriminaliteten.

De har inte sett vänner dö i överdoser, sovit i trapphus eller för den delen besökt moskéerna. Ändå har de fått för sig att de kan något om samhället, invandring, integration, islam och kulturmöten. De vet ingenting. De är priviligierade opportunister, charlataner och mediaskökor, såväl de kristna ledarna som de politiska tyckarna.

När dessa kommenterar det jag skriver så tar de mig inte på allvar och jag kan i ärlighetens namn inte gärna ta dem på allvar. Då blir jag paria. Men det gör mig inget, eftersom att jag vet att jag har rätt. Jag har rätt och jag är inte rädd för de svenska sovietsekteristerna.

Levi

Svenska pastorer är landsförrädare

Den svenska kristenheten företräds av impotenta hen-män som inte har ryggrad att predika mot synd, inte står upp för de kontroversiella lärorna i Bibeln, men däremot står på barrikaderna för politiskt opportunistiska socialistidéer som de hanrejer de är, så fort tillfälle ges.

“Ropa för full hals, håll inte tillbaka. Höj din röst som en basun och förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs hus deras synder.” – Jesaja 58:1 SFB

Stefan Swärd är en av dessa hen-marxister som länge vurmat för främlingar i Sverige medan han förmodligen aldrig yttrat ett kontroversiellt ord om något som faktiskt är bibliskt. (Jag hittade iaf inget när jag googlade)

Att vurma för att främlingar ska få stanna i Sverige när man inte entydligt sluter upp mot abort, homofili och invandrarvåld är hyckleri som visar vad dessa äckliga baby boomers egentligen har för avsikter. 

Landsförrädaren Stefan Swärd

Tillsammans med drygt hundra andra så-kallade pastorer signerade Swärd nyligen det fullkomligt Sverigehatande  “pastorsuppropet” som springer EU-globalisternas agenda fullt ut. I Aftonbladet och Dagen beskriver dessa pastorer hur de tar ställning för ett befolkningsutbyte, och kräver främlingars rätt till Sverige framför svenskars rätt till en fungerande svensk rättsstat.

(https://www.dagen.se/nyheter/nytt-pastorsupprop-infor-eu-valet-det-har-blivit-samre-1.1525430)

Artikeln inleds med social-gospel-parollen “Att värna om människor på flykt är en grundläggande kristen värdering”

Det låter ju nästan bra. Men stämmer det? Är flyktingpolitik något uppenbart och fundamentalt i Bibeln?

Nej, inte alls faktiskt. De verser dessa människor i regel faller tillbaka på kommer från den mosaiska lagen vilken de själva förnekar i allt som inte är politiskt korrekt, tex dödsstraff för mördare såväl som homofiler och äktenskapsbrytare och att det är motbjudande för en man att ha kvinnokläder. 

Observera att de verser de använder för sina antisvenska marxistsyften talar om främlingar, inte om ekonomiska migranter eller asylinvandrare.

Verserna lyder som följer

“När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren er Gud.” – 3 Mosebok 19:33-34 (SFB)

“Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” – 5 Mosebok 10:19

Dessa verser används alltså för att säga att okontrollerad massinvandring är ett påbud från Gud. Är det vad verserna säger? Nej. 

Det enda de talar om är hur du ska behandla främlingar i landet. Primärt talar Gud till de bibliska israeliterna, det är ett påbud rörande mellanmänskliga relationer mellan hebréer och hedniska proselyter- inte ett upprop till multikulturalism och öppna gränser. Att hävda annat är inte ett exegetiskt felsteg, det är lögn.

Låt oss titta närmare på några uttdrag ur pastorernas artikel.

“Viktor Orbán och andra politiska ledare göder och söker stöd i människors rädslor och hävdar att de ska rädda sina egna länder och Europa genom att bygga murar…”

De anser alltså inte att Europa är värt att räddas när befolkningen bokstavligen våldtas och mördas av låtsasflyktingar utan europeisk asylrätt eller faktiska asylskäl. (Inte för att det gjort någon skillnad) Istället misstänkliggör de folk på grund av deras högst legitima rädslor.

När svenska kvinnor gruppvåldtas och mördas vill svenska pastorer att du ska veta att de sätter invandrarnas situation först. 

Det viktiga för dessa vidriga människor är att deras kvinnohat kan få spridas till gemene man så till den milda grad att svenska kvinnor, precis som idag, kan gruppvåldtas och mördas utan att de ansvariga våldsamma främligarna får stå till svars för sina brott och faktiskt straffas. 

Artikeln fortsätter “Vi kan även konstatera att samtalsklimatet blivit sämre. Det är skrämmande att ta del av det näthat och den rasism som sprids genom sociala medier. Vi behöver se fler motrörelser. Det krävs också att vi alla är vaksamma över vilket språk vi använder.”

Återigen anser dessa misogyna landsförrädare att antirasismen är det väsentliga. Vad som ligger bakom ilskan mot stora grupper invandrare och ett hårt språkbruk bekommer dem inte. Sveriges kristna företrädare vill att du ska veta att det är du som reagerar på befolkningsutbytet och invandrarvåldet som är problemet. 

De fortsätter “Invandringens avigsidor betonas ständigt i dessa dagar. Förortskriminalitet, bidragsberoende, skolor som inte fungerar, segregation – det är många problem som hävdas bero på invandringen. Många av dessa drabbar främst alla de skötsamma invandrarna, inte de etablerade svenskarna.”

Notera att de säger att de nämnda problemen (av vilka de inte nämner våldtäkter och mord) “hävdas” bero på invandringen. Det innebär alltså att dessa folkförrädare på fullaste allvar har mage att i nationell media förneka att exklusivt etniska svenskar är offer för invandrarvåldet. Enbart svenska kvinnor gruppvåldtas av enbart somalier, eritreaner, afghaner m.fl. Har man läst ens en handfull förundersökningsprotokoll så är bilden entydig. (Den är lika entydig om man läst 100)

De skriver vidare att “I vår omvärld har retoriken blivit starkare för en sluten nationalism, ibland med kristna förtecken.”

Vad är det som är negativt med positiv nationalism, självbevarelsedrift och kristen traditionalism? Här läser vi mellan raderna hur den vänsterideologi som dessa herrar företräder lyser igenom. De vill utmåla sig som de kristna mot nationalisterna, men är i själva verket marxister som sparkar nedåt.

I en senare artikel tillfrågas Swärd varför de varnade för Trump och Orbán. Han svarade “För att de har blivit galjonsfigurerna för sluten nationalism och stopp för migration.“

Swärd bekänner alltså färg helt öppet och ser nationalism som något destruktivt. Hans prioritet är invandringen, inte ett stopp på invandrarvåldet, samhällsmoralen eller ens rikets säkerhet. Nej, så länge det formligen väller in främlingar är dessa icke-kristna landsförrädare nöjda.
(https://www.dagen.se/nyheter/stefan-sward-vi-vill-ha-en-mer-generos-varld-1.1525985)

Som avslutande kommentar kan jag nämna att det tveklöst skulle vara så att om det forna teokratiska Israel hade åtnjutit svensk våldtäktsstatistik, upplopp och mordfall så hade varenda skyldig främling omgående stenats till döds för sitt brott. 

Däri ligger den slutgiltiga skillnaden, att under Guds lag skulle kriminella främlingar ha avrättats medan de i Sverige får finansiellt stöd till bostad och kanske helt slipper fängelsestraff.