Statligt monopol är alltid trångsynt

Det här är en gästartikel av en broder under pseudonymen Gösta Svensson. Gösta innehar en teologie magisterexamen.

I denna text ska vi se närmare på objektiviteten i samhället. Exempel tas från kulturbranschen, universiteten, kyrkan och näringslivet.

Om man vill få jobb inom kulturbranschen ska man minsann ha politiskt korrekta åsikter. Kulturbranschen finansieras nämligen av kommunen och staten. Vem styr över pengarna på kommunen och staten? Jovisst, våra folkvalda politiker.

Önskar man arbeta som journalist på SVT är det verkligen inte okej att uttrycka stöd för den konservativa högern. Däremot kan man mycket väl uttrycka stöd för liberal vänster.

Jag har själv studerat på akademisk nivå och jag vet vad som krävs för att få ut sin examen från universitetet. Man får visserligen en examen även med kontroversiella åsikter, den akademiska världen förespråkar nämligen mestadels objektivitet och opartiskhet. Därför kan folk med obekväma åsikter, fortfarande få några forskningsplatser i Sverige.

Ändå finns det vissa saker man måste göra om man vill öka sina chanser att göra akademisk karriär. Det är trots allt våra skattepengar som finansierar våra universitet och därför vill dessa vara på god ton med våra politiker.

Det uppstår ofta en oskriven pakt mellan politiker och akademiker. Nämligen att om man forskar om det politikerna önskar, så beviljas man mera pengar. Ska man dessutom i längden få behålla sin finansiering, förväntas man även komma fram till det resultat som politikerna önskar. Annars hänger arbetet löst. Detta har blivit särskilt uppenbart på Konfuciusinstituten (där Kinesiska staten sponsorerar kinesisk propaganda).

Kyrkan har gått igenom en del förändringar sedan medeltiden. Före Martin Luther var det lika med dödsdom att kritisera påven. Därför delade alla präster samma åsikt som Påven. Hyste man en annan åsikt blev man snart tillrättavisad och tog tillbaka sina ord, eller förlorade, bokstavligen, sitt huvud.

I och med Luther kunde folk plötsligt öppet kritisera Påven, men ändå inte under vilka premisser som helst. Kritiserade man barndopet levde man fortfarande farligt. Prinsarna i norra Tyskland godkände nämligen enbart vissa modifikationer av den katolska kyrkan. Dessa prinsar bestämde alltså Luther till trots vad folket fick säga och tänka. Man gick från att lyda under påven, till att lyda under prinsar.

I dagens Sverige har Svenska Kyrkan tappat sitt grepp om befolkningen. Vi får numera bilda egna trossamfund med andra värderingar än deras, och har därmed en chans till försörjning. Däremot vet varje pastor att han hade fått mer betalt om han hade jobbat inom Svenska Kyrkan istället, om han hade uttalat stöd för priderörelsen, och gärna själv varit transsexuell.

Är det då konstigt att så många teologer kommer fram till politiskt korrekta forskningsresultat? Ska man någon gång få jobb som pastor kan man nämligen få en mycket mer framgångsrik karriär om man blir omtyckt i media.

Men tack vare att det finns flera olika organisationer som anställer pastorer bör en teolog ändå våga komma fram till ett kontroversiellt forskningsresultat, eftersom han på så vis har någon chans att överleva.

Det sista exemplet vill jag ta från Black Lives Matter. Denna kommunistiska organisation vandaliserar egendom och mördar folk. Då är det konstigt att snabbmatsrestaurangen Subway plötsligt går ut och stöder BLM.

Varför gör de det? Tänk själva. Ifall Subway inte stöder BLM så blir alla deras restauranger i staden vandaliserade. Men om de däremot öppet stöder BLM väljer kommunisterna istället att vandalisera alla andra företag. Det är nästan som att betala mutor till maffian.

Det som media, universiteten, påven och näringslivet har gemensamt, är att alla toppar vill göra karriär. De ler dig gärna i ansiktet, för att därefter hugga dig i ryggen. De vill göra karriär, de vill ha makt, de vill ha pengar.

Om vårt samhälle alltså betalar för en åsikt så sprids den oavsett hur fel den är. Det är av denna anledning vi aldrig får låta staten vara den enda aktören på marknaden. Ju fler fristående skolor, ju fler fristående församlingar, desto mer vågar folk tänka olika.

Statligt monopol är alltid trångsynt

Vad är dålig evangelisation?

När jag satt i Mora kyrkas träbänkar hösten 2010 så var jag en ung alkoholist med psykiska problem.

Jag hade flyttat till Mora för att läsa upp mina betyg på folkhögskola, och hittat till anrika Mora kyrka på en av mina höstpromenader. Där doftade som stearinljus mellan tusenåriga stenväggar. Jag brukade sätta mig ner i en bänkrad i det tomma kyrkorummet och be, samt läsa något ur deras psalmbok som hade lite evangelietexter i slutet. Sedan reste jag mig och gick lika tyst som jag smugit in, utan att tala med någon, och den tunga träporten slog igen bakom mig.

Jag har många gånger undrat varför ingen kom fram till mig, frågade något om mig, hur jag mådde, eller predikade evangeliet? Jag menar, hur ofta vandrar ungdomar helt sonika in i kyrkolokaler? Där fanns ju personal, jag hörde dem diskret i bakgrunden då och då.

Kanske såg någon mig men ville inte störa? Kan hända tänkte någon att jag var församlingsmedlem? Kanske tänkte någon att om Gud ville att jag skulle bli frälst så skulle det komma att ske oavsett deras ansträngningar?

De kommande två åren var fruktansvärt jobbiga. Det var misslyckad skolgång, misslyckade relationer, depression och droger som efter ett par år slutligen mynnade ut i ett andligt sökande inom först nyandlighet, sedan Hare Krishna-rörelsen, och därefter Jehovas Vittnen. Jag har ofta funderat över vad som hade sett annorlunda ut om jag fått höra det rena evangeliet tidigare.

Kanske hade jag sluppit genomleva ytterligare två år av terror? Eller, kanske var jag ännu inte redo att ta emot dess budskap?

När jag blev drabbad av evangeliet och kom till tro i min lägenhet i Orsa i Januari 2012 ville jag omgående berätta för andra. Som ett nu före-detta Jehovas vittne var jag van vid att gå dörr-till-dörr och predika vad vi trodde, och det tedde sig självklart vara den bibliska metoden.

Men därefter tog människofruktan vid, samt att jag som helt ensam kristen i min bekantskapskrets sällan hade någon att gå ut med. Det jag så småningom kom att göra var att leda vardagliga samtal in på frågor om tro och därefter styra det mot evangeliet. Jag brukade sedan följa upp genom att köpa en bibel eller någon bok med vittnesbörd till de jag samtalat med.

När jag efter mitt besök hos baptistfundamentalister i Usa blivit bekant med begreppet själavinnande evangelisation såg jag det som det enda rätta, och i synnerhet det mest effektiva.

Det var ju samma sätt som Jehovas Vittnen predikade, nämligen dörr-till-dörr med Bibel i hand. Med den skillnaden att vi knappt alls använde traktat och liknande, och predikade ett rent evangelium av tro istället för vittnenas osaliga gärningslära.

Att predika för familjemedlemmar eller nära vänner kan vara mycket svårare. De vet hur man är, vem man varit och vilket bagage man har. De är därför inte sällan motvilliga att ta en på allvar.

Jag har funnit att man å ena sidan ska vara glad för ett ord här och ett där, exempelvis en vers talad vid rätt tillfälle, men att man alltid ska försöka att på samma strukturerade sätt som man gör vid själavinnande med främlingar framlägga hela evangeliet punk efter punk ifrån Bibeln. Man måste förstå att låta Gud tala genom skriften och inte förlita sig på sim än egna förmåga.

Slutligen kan man säga att det finns effektiva sätt att predika evangeliet på, såväl som det finns ineffektiva. Det finns bibliska sätt och sätt som inte alls är bibliska och antagligen därför har sämre resultat.

I slutändan är dock den enda riktigt dåliga evangelisationen den som inte blir av. Jag menar, jag var över tjugo år gammal när jag förstod att Jesus dog på korset för människans synd, och att vi genom tro på honom och hans frälsarverk blir frälsta av nåd. Detta hade jag aldrig hört förut. Är det rimligt i ett land som Sverige, med tusenårig historia av kristendom?

Vad är dålig evangelisation?

Svenska pastorer är landsförrädare

Den svenska kristenheten företräds av impotenta hen-män som inte har ryggrad att predika mot synd, inte står upp för de kontroversiella lärorna i Bibeln, men däremot står på barrikaderna för politiskt opportunistiska socialistidéer som de hanrejer de är, så fort tillfälle ges.

“Ropa för full hals, håll inte tillbaka. Höj din röst som en basun och förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs hus deras synder.” – Jesaja 58:1 SFB

Stefan Swärd är en av dessa hen-marxister som länge vurmat för främlingar i Sverige medan han förmodligen aldrig yttrat ett kontroversiellt ord om något som faktiskt är bibliskt. (Jag hittade iaf inget när jag googlade)

Att vurma för att främlingar ska få stanna i Sverige när man inte entydligt sluter upp mot abort, homofili och invandrarvåld är hyckleri som visar vad dessa äckliga baby boomers egentligen har för avsikter. 

Landsförrädaren Stefan Swärd

Tillsammans med drygt hundra andra så-kallade pastorer signerade Swärd nyligen det fullkomligt Sverigehatande  “pastorsuppropet” som springer EU-globalisternas agenda fullt ut. I Aftonbladet och Dagen beskriver dessa pastorer hur de tar ställning för ett befolkningsutbyte, och kräver främlingars rätt till Sverige framför svenskars rätt till en fungerande svensk rättsstat.

(https://www.dagen.se/nyheter/nytt-pastorsupprop-infor-eu-valet-det-har-blivit-samre-1.1525430)

Artikeln inleds med social-gospel-parollen “Att värna om människor på flykt är en grundläggande kristen värdering”

Det låter ju nästan bra. Men stämmer det? Är flyktingpolitik något uppenbart och fundamentalt i Bibeln?

Nej, inte alls faktiskt. De verser dessa människor i regel faller tillbaka på kommer från den mosaiska lagen vilken de själva förnekar i allt som inte är politiskt korrekt, tex dödsstraff för mördare såväl som homofiler och äktenskapsbrytare och att det är motbjudande för en man att ha kvinnokläder. 

Observera att de verser de använder för sina antisvenska marxistsyften talar om främlingar, inte om ekonomiska migranter eller asylinvandrare.

Verserna lyder som följer


“När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren er Gud.” – 3 Mosebok 19:33-34 (SFB)


“Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” – 5 Mosebok 10:19


Dessa verser används alltså för att säga att okontrollerad massinvandring är ett påbud från Gud. Är det vad verserna säger? Nej. 

Det enda de talar om är hur du ska behandla främlingar i landet. Primärt talar Gud till de bibliska israeliterna, det är ett påbud rörande mellanmänskliga relationer mellan hebréer och hedniska proselyter- inte ett upprop till multikulturalism och öppna gränser. Att hävda annat är inte ett exegetiskt felsteg, det är lögn.

Låt oss titta närmare på några uttdrag ur pastorernas artikel.

“Viktor Orbán och andra politiska ledare göder och söker stöd i människors rädslor och hävdar att de ska rädda sina egna länder och Europa genom att bygga murar…”

De anser alltså inte att Europa är värt att räddas när befolkningen bokstavligen våldtas och mördas av låtsasflyktingar utan europeisk asylrätt eller faktiska asylskäl. (Inte för att det gjort någon skillnad) Istället misstänkliggör de folk på grund av deras högst legitima rädslor.

När svenska kvinnor gruppvåldtas och mördas vill svenska pastorer att du ska veta att de sätter invandrarnas situation först. 

Det viktiga för dessa vidriga människor är att deras kvinnohat kan få spridas till gemene man så till den milda grad att svenska kvinnor, precis som idag, kan gruppvåldtas och mördas utan att de ansvariga våldsamma främligarna får stå till svars för sina brott och faktiskt straffas. 

Artikeln fortsätter Vi kan även konstatera att samtalsklimatet blivit sämre. Det är skrämmande att ta del av det näthat och den rasism som sprids genom sociala medier. Vi behöver se fler motrörelser. Det krävs också att vi alla är vaksamma över vilket språk vi använder.”

Återigen anser dessa misogyna landsförrädare att antirasismen är det väsentliga. Vad som ligger bakom ilskan mot stora grupper invandrare och ett hårt språkbruk bekommer dem inte. Sveriges kristna företrädare vill att du ska veta att det är du som reagerar på befolkningsutbytet och invandrarvåldet som är problemet. 

De fortsätter Invandringens avigsidor betonas ständigt i dessa dagar. Förortskriminalitet, bidragsberoende, skolor som inte fungerar, segregation – det är många problem som hävdas bero på invandringen. Många av dessa drabbar främst alla de skötsamma invandrarna, inte de etablerade svenskarna.”

Notera att de säger att de nämnda problemen (av vilka de inte nämner våldtäkter och mord) “hävdas” bero på invandringen. Det innebär alltså att dessa folkförrädare på fullaste allvar har mage att i nationell media förneka att exklusivt etniska svenskar är offer för invandrarvåldet. Enbart svenska kvinnor gruppvåldtas av enbart somalier, eritreaner, afghaner m.fl. Har man läst ens en handfull förundersökningsprotokoll så är bilden entydig. (Den är lika entydig om man läst 100)

De skriver vidare att “I vår omvärld har retoriken blivit starkare för en sluten nationalism, ibland med kristna förtecken.”

Vad är det som är negativt med positiv nationalism, självbevarelsedrift och kristen traditionalism? Här läser vi mellan raderna hur den vänsterideologi som dessa herrar företräder lyser igenom. De vill utmåla sig som de kristna mot nationalisterna, men är i själva verket marxister som sparkar nedåt.

I en senare artikel tillfrågas Swärd varför de varnade för Trump och Orbán. Han svarade “För att de har blivit galjonsfigurerna för sluten nationalism och stopp för migration.

Swärd bekänner alltså färg helt öppet och ser nationalism som något destruktivt. Hans prioritet är invandringen, inte ett stopp på invandrarvåldet, samhällsmoralen eller ens rikets säkerhet. Nej, så länge det formligen väller in främlingar är dessa icke-kristna landsförrädare nöjda.
(https://www.dagen.se/nyheter/stefan-sward-vi-vill-ha-en-mer-generos-varld-1.1525985)

Som avslutande kommentar kan jag nämna att det tveklöst skulle vara så att om det forna teokratiska Israel hade åtnjutit svensk våldtäktsstatistik, upplopp och mordfall så hade varenda skyldig främling omgående stenats till döds för sitt brott. 

Däri ligger den slutgiltiga skillnaden, att under Guds lag skulle kriminella främlingar ha avrättats medan de i Sverige får finansiellt stöd till bostad och kanske helt slipper fängelsestraff.

Svenska pastorer är landsförrädare

Varning för ständig polemik

Det stämmer att vi som kristna måste ta samhällsansvar. Vi måste stå upp för det goda, och säga ifrån när den här tidens ideal och värderingar i själva verket är mycket onda, förvrängda och störda.

“And have no fellowship with the unfruitful works of darkness, but rather reprove them” – Eph 5:11 (KJV)
 

Det samma gäller villoläror och falska profeter, folk som förvränger vad Bibeln lär och predikar falskheter. Då är det vår uppgift att peka ut dem och säga emot dem. Det är helt bibliskt.

“Beloved, believe not every spirit, but try the spirits whether they are of God: because many false prophets are gone out into the world.” – 1 Joh 4:1

“Them that sin rebuke before all, that others also may fear.” – 1 Tim 5:20

“Preach the word; be instant in season, out of season; reprove, rebuke, exhort with all long suffering and doctrine.” – 2 Tim 4:2

Det är dock en smal väg där man bör vara aktsam så att man inte faller i ändera dike. 

“Thou hypocrite, first cast out the beam out of thine own eye; and then shalt thou see clearly to cast out the mote out of thy brother’s eye.” – Matt 7:5

De flesta kristna idag, säger absolut ingenting alls emot den villfarelse och den ondska som propageras i samhället och marknadsförs som postmodern godhet. Då förnekar man Bibeln och i förlängningen Kristus.

Där vill man inte vara som kristen. Dit är man inte kallad. Man är kallad till frimodigt motstånd i rättfärdighet.

Å andra sidan måste man vara försiktig och granska sina egna avsikter. Är man driven av nitälskan för Herrens ord, eller av högmod, stolthet, uppblåst av sin kunskap? 

“Be not righteous over much; neither make thyself over wise: why shouldest thou destroy thyself?” – Ecc 7:16

Kristen tro kan aldrig främst drivas av polemik. Om du ständigt behöver något att vara emot, någon att säga emot, något att peka på och distansera dig ifrån för att därigenom finna din egna identitet i Kristus, så står det illa till med din tro. 

“But the end of all things is at hand: be ye therefore sober, and watch unto prayer. And above all things have fervent charity among yourselves: for charity shall cover the multitude of sins.” – 1 Pet 4:7-8

Vi ska peka finger och döma rättfärdigt, men vi ska också akta oss själva och vara ödjuka. Vi är också kallade att leva i frid med människor så långt vi kan. Din tros motivation borde inte vara polemik, utan glädje i din frälsning.

“Rejoice in the Lord always: and again I say, Rejoice.” – Phil 4:4

“Yet I will rejoice in the Lord, I will joy in the God of my salvation.” -Hab 3:18

“These things have I spoken unto you, that my joy might remain in you, and that your joy might be full.” – Joh 15:11

Varning för ständig polemik

Hur hanterar man en svacka i sin tro?

När folk faller bort från sitt kristna liv, kallas det på engelska att man “backslide”, liksom att man glider tillbaka till sitt gamla jag

Det finns ett missförstånd som lyder att den kristne som backslide eller som avfaller från tron tillbaka in i världslighet inte är frälst. Det är en villlolära. 

En kristen kan inte förlora sin frälsning. Om man kunde förlora sin frälsning genom att synda skulle ingen vara frälst, dessutom skulle det innebära att gärningar är nödvändiga för att behålla frälsningen. “Not by works of righteousness which we have done, but according to his mercy he saved us…” -Titus 3:5

Jag har under det senaste året bevittnat ett antal nära vänner falla bort från det kristna livet in i världslighet. Flera av dem hade gemensamt att de inte var starkt förankrade i en församling som de borde varit. “I was glad when they said unto me, Let us go into the house of the Lord.” – Ps 122:1

Jag såg en nära vän börja dricka dagligen, festa och bedriva otukt efter att hans flickvän lämnade honom. 

Innan dess läste han åtta kapitel i Bibeln varje dag, predikade frälsning från dörr-till-dörr minst en gång i veckan och gick i kyrkan tre gånger i veckan. Han var en hängiven broder och en föredömlig kristen. “Wherefore let him that thinketh he standeth take heed lest he fall” – 1 Cor 10:12

Det kan alltså hända vem som helst av oss. Vi måste som frälsta förstå att synden ännu bor i oss, samtidigt som vi genom Jesu blod är rättfärdiga. Vår syndiga natur lockar och drar i oss och leder till svårigheter i våra liv.

“Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death.” – James 1:15

När min nära vän föll in i världslighet såg jag hur hans kyrka verkade ignorera honom. Till en början ringde de och sökte kontakt med honom, men när han inte svarade gav de upp. De verkade tycka att han skulle se hur hemsk världen är och sedan komma tillbaka till kyrkan och det kristna livet. 

“Brethren, if a man be overtaken in a fault, ye which are spiritual, restore such an one in the spirit of meekness; considering thyself, lest thou also be tempted. Bear ye one another’s burdens, and so fulfil the law of Christ.” – Gal 6:1-2

“But now I have written unto you not to keep company, if any man that is called a brother be a fornicator, or covetous, or an idolater, or a railer, or a drunkard, or an extortioner; with such an one no not to eat.” – 1 Cor 5:11

Jag tyckte det var en dålig strategi att liksom överlämna honom till världen. De visste inte vilken synd han var i, och kunde kanske varit mer förstående.

Jag försökte ge bibliska råd, men insåg att den som faller tillbaka till sitt gamla världsliga liv knappast bryr sig. Det var svårt att veta vad jag skulle säga.

“And above all things have fervent charity among yourselves: for charity shall cover the multitude of sins.” – 1 Pet 4:8

Hur ska man då bemöta en vän som faller in i ett världsligt leverne? Samt, hur kan man själv komma tillbaka till trons kristna liv om man haft en svacka i sin tro?

Fokusera på frälsningen

Om blivit frälst så har du mottagit evigt liv som en gåva från Gud. Han har friköpt dig, du är fri varesig du känner det eller inte – och du har ett evigt liv i himlen ned Gud! Tänk på det och fokusera inte på det negativa i ditt liv, eller dina tillkortakommanden.

Det är viktigt att berätta för någon i synd vad Bibeln säger. Men till en viss gräns är det också viktigt att låta Kristi kärlek övertäcka synden. 

“For by grace are ye saved through faith; and that not of yourselves: [it is] the gift of God…” – Eph 2:8

Gud tuktar sina barn till lärdom när de syndar, men han förlåter och upprättar oss lika snabbt. Jesus är densamma idag som när han vandrade på jorden, såg eländet och bar vår synd på korset.

“Jesus Christ the same yesterday, and to day, and for ever.” – Heb 13:8

Läs Guds ord

Som kristna borde vi läsa Bibeln varje dag. Genom att läsa Guds ord får vi veta hans tankar och vilja, löften och kärlek till oss. Det är genom sitt ord som Gud talar till oss. “Thy word is a lamp unto my feet, and a light unto my path.” – P 119:105

Vänta på Gud

När vi går igenom svåra saker i våra liv kan det vara svårt att se Guds hand i det hela. Faktum är att Gud önskar vårt bästa och har upprättelse för oss, men ibland är vi otåliga istället för att ha tillit till Gud.

Tänk på att alla kan avfalla eller ha en svacka, sätt inte bara press på din vän att prestera i Biblläsning eller att gå i kyrkan. Om det känns tungt kommer det troligen inte ske. Buden välsignar, men frälsningen är fri och håller genom allt.

“I know the thoughts that I think toward you, saith the LORD, thoughts of peace, and not of evil, to give you an expected end.” – Jer 29:11

Samtala med någon om hur du upplever det

Det är ofta skönt att veta att någon förstår hur du upplever det. Att tappa tron, eller motivationen för det kristna livet är vanligt och händer alla någon gång. Att ventilera det du upplever kan göra att det känns mer överkomligt.

“A friend loveth at all times, and a brother is born for adversity.” – Prov 17:17

“A man that hath friends must shew himself friendly: and there is a friend that sticketh closer than a brother.” – Prov 18:24

Min vän återvände till kyrkan efter ett år. Han började läsa Bibeln då och då efter att ha varit med om en trafikolycka. Idag är han förlovad med en kristen kvinna och går i kyrkan regelbundet. Vi hoppas och ber att han snart även går ut och predikar evangeliet.

Hur hanterar man en svacka i sin tro?

It is a shame for a man to have long hair

You might have noticed how the world we live in has become very ungodlgy.

Everywhere you look there´s misery, violence, unrighteusness and perversion. Living in the last days, as the Scriptures say that we are, reminds us about what Isaiah says that “Woe unto them that call evil good, and good evil…” (Isaiah 5:20, KJV)

Isn´t that how it is today? Sin is considered the norm. On TV there are commercials that explicitly encourage married people to commit adultery in secret, at the universities transgender bathrooms are being installed for the deviant perverts that don´t “identify” as either male or female, men are wearing women clothing and women are wearing men´s clothing. The list of insanity could go on.

The Bible flay out says that “The woman shall not wear that which pertaineth unto a man, neither shall a man put on a woman’s garment: for all that do so are abomination unto the Lord thy God.” (Deu 22:5)

Most basic clothing that men wear are clothing that women also may wear. A sweatshirt, a t-shirt, socks and such items comes to mind. Most female clothing however are items that a man would never wear. For example a skirt, a dress, a bra or pantyhose. It becomes clear that the only clothing that are specifically considered men´s clothing, as the verse says “…that which pertaineth unto a man…” are pants. Clearly the Scripture is saying that pants are man´s clothing, and is not to be worn by women.

Furthermore, the fashion that men are suppose to have long hair is an abomination before The Lord God. When Paul writes the thessalonians he gives clear instructions on how they are to have their church services. Among other things, he clearifies that a woman should have her head covered, something that many christians have interpreted as wearing a vail or something else to cover her hair, even though the Bible literally says “…her hair is given her for a covering.” (1 Cor 11:15 KJV)

God´s commandment is that women are to have long hair, not that they are to cover their hair with a vail or a hat.

But Paul also speaks to the men (and bare in mind that this was in a greek culture where a lot of sodomy and sissieness was usual in society) and he says “Doth not even nature itself teach you, that, if a man have long hair, it is a shame unto him?” (1 Cor 11:14)  

Paul is basically saying, “Hey guys, don´t you get how embarrassing it is for grown men to look like little girls with long hair?”

That´s exactly how it is in this day and age. Boys and men dressing like sodomites, with a little sissified knot on their head. It is a shame!

Faggots

When Job complained before God, God answered him and said “Gird up now thy loins like a man…” (Job 38:3)

God had gotten tired of Job whining and thought that he should man up!

What do you think that God thinks of these sissie christians with long hair and skinny jeans? Do you think it is what God intended when he created mankind is His image? God thinks that it is a shame!

When God tells you to cut your hair, you answer – Yes sir!

Here´s a couple of sermons on how to be a biblical man.

God bless,

Manliness

Being a Psalm 23 husband

It is a shame for a man to have long hair

Vad är en Biblisk fundamentalist?

Titeln till denna artikel har jag översatt och hämtat från pastor Paul Chappells bok “What is a biblical fundamentalist?” som jag delvis även använder som underlag till denna artikel.

Idag kopplar kanske gemene man termen fundamentalist till islamiska terrorgrupper, individuella galningar som på eget bevåg utövar våld mot sin omvärld eller någon form av ideologisk, helst religiös gruppering i allmänhet som håller sig till en särskilt hård eller sträng tolkning av sin religion. Det är dock inte därifrån termen fundamentalist kommer, utan från passionerade kristnas motvilja att konformera sig efter samtidens urvattning och liberalisering av den historiska tron.

1800 och 1900-talets Nordamerika hade länge hade varit självklar plats för en stark bibeltro. Där fanns skilda inriktningar och uppfattningar levandes sida vid sida, i synnerhet i det tämligen nya landet USA. Dit hade flyktingar anlänt för att slå sig till ro och bli fria religiös förföljelse och förtryck från deras europeiska hemländer och dess statskyrkor. I efterdyningarna av det amerikanska inbördeskriget fick dock textkritiken, det vill säga skepsisen mot den klassiska kristna läran luft under vingarna.

Upplysningstidens förnuftsideal hade kommit att prägla europeiska tänkare och teologer (tex. Immanuel Kant, Fredrick Schrielmacher, Johann Semler), vilka i sin tur spred vetenskapens ideal med empiriska krav och sekularisering även till de kristna kyrkorna. Likaledes anammades Charles Darwins teori om evolution efter publiceringen av Origin of Species (1859) av delar av kristenheten. Den kristna apologetiken hamnade alltså för första gången på länge i defensivt läge, och inom kort hade man på många håll kompromissat kraftigt och stod inte längre upp för den kristna trons fundament.

När alltså även teologer och kyrkor började förneka frälsningen i Jesus Kristus och Bibelns auktoritet i utbyte mot mänsklig rationalitet, fanns det gudsmän som reste sig till trons försvar och började argumentera för sanningen. Detta skedde i synnerhet bland baptister, och många människor kom att lämna de tidiga baptistsamfunden eftersom de rört sig i en sekulär riktning (bl.a Southern Baptist Convention). Pastorer och ledare som tog avstånd från bibelkritiken samlades till konferenser (Niagara Bible Conference) i slutet på 1800-talet och slog fast tron på grundläggande (fundamentala) sanningar såsom Bibelns ofelbarhet och Jesu bokstavliga återkomst. Denna rörelse var aldrig menad som ett samfund, utan blev en väckelsens kraft som bidrog till fler konferenser, starka evangelisationsengagemang, publicerandet av mängder med bibeltrogen litteratur om Bibeln och trons fundament, samt öppnandet av högskolor med Biblisk undervisning (Bible Colleges) Med fortsättning på 1900-talet började allt fler pastorer från oberoende kyrkor att predika detta som kom att kallas fundamentalism, det vill säga den kompromisslösa tron på Bibelns sanningar.

Efter ca år 1950 tillkom en ny generation oberoende baptister (Independent Baptist), eller fundamentalister, där många kom från olika kyrkobakgrunder. Idag finns ca 13.000 oberoende baptistkyrkor (utan samfundsanknytning) i USA, men även i Kanada, Storbritannien, Australien, Japan, Norge, Ryssland och Costa Rica finns det oberoende baptistkyrkor – Ja, i hela världen!

En mycket viktig aspekt av denna baptiströrelse är att vara oberoende från andra samfund eller större sammanhang. Istället ser man den lokala kyrkan som autonom och underställd endast Kristus. Den personliga bibelläsningen är också signifikant för fundamentala baptister. Att varje dag läsa och studera Bibeln på egen hand är centralt för varje persons förståelse av Skriften. Bibeln står i centrum i baptisternas liv, i deras tro och i deras gudstjänstliv. Fundamentala baptister har också för vana att berätta för människor hur man kan bli frälst genom att tro på Jesus. Detta görs exempelvis genom att knacka dörr och leda folk genom bibelorden, genom att predika för familj och vänner, eller i samband med spridandet av biblar.  

Oberoende fundamentala baptister tror bland annat;

  • Att hela Bibeln är Guds bokstavliga ord (2 Tim 3:16-17)
  • Att jungfrufödelsen verkligen ägt rum (Lukas 1:26-27, 34-35)
  • Att Jesu blod är det enda lösenoffret som kan betala för synden (1 Petrus 1:18-19, 1 Joh 2:2, Rom 5:9)
  • Att alla människor är syndare och att en människa blir frälst endast genom att välja att sätta sin tro på Jesus som sin enda frälsare (Joh 3:16, Ef 2:8-9, Rom 3:23, 5:8, 6:23, 10:9-10)
  • Att man inte kan förlora sin frälsning. Gud lovar evigt liv, inte temporärt liv. Det vill säga, en gång frälst – alltid frälst (Rom 8:38, Joh 10:28, Joh 6:35,37,40, Ps 37:28, Ps 121:7)
  • Att Jesus Kristus är Gud (Heb 1:8, Joh 20:28-29,1 Tim 3:16, 1 Joh 1:1, Joh 10:30)
  • Att Jesus uppstod i sin fysiska kropp (Joh 2:18-22, Luk 24:36-46)
  • Att Jesus synligt ska återkomma till jorden efter vedermödan, innan Guds vrede och domens dag för att hämta de frälsta (Apg 1:11, Titus 2:13, Matt 24:29-31)
  • Att de kristna ska ta avstånd ifrån världslighet och konformism (Rom 12.2, 2 Kor 6:14-17, Ps 101:3)
  • Att det är alla frälstas skyldighet att predika evangeliet (Mark 16:15, 2 Tim 4:2, Apg 1:8, Luk 24:47, Ps 126:5-6, Ords 11:30)
Vad är en Biblisk fundamentalist?