Biblisk frälsningslära

Vad är Biblisk frälsningslära?
Frälsningen är beroende av människans gensvar på Guds kallelse i den bemärkelsen att det i Bibeln står att man måste ropa på, eller åkalla, Gud för att bli frälst. 

“Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.” – Mose 4:26

“Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.” – Romarbrevet 10:13 SFB

Den är alltså inte frälst som säger sig tro, eller för den delen uppver sig tro, men som aldrig bett att Gud ska frälsa honom. Frälsningen är för alla, men det innebär inte att någon är frälst per automatik. Frälsningen är en gåva, men den gåva som inte mottas innehas fortfarande av givaren och blir till ingen nytta för dess avsedda mottagare.

“Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det…” – Efesierbrevet 2:8

“Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” – Rom 6:23

Frälsningen är juridisk i den meningen att den lag som Gud instiftat kräver att syndens lagöverträdelse betalas för att försoning (dvs frälsning) ska kunna ske. Människan har syndat, syndens lön måste betalas, men människan är otillräcklig och därmed oförmögen att själv gälda sin skuld, sona sin lagöverträdelse och därigenom förtjäna sin egen frälsning. Människan behöver en utomstående räddare, och denna räddare är Jesus.

Om människans orättfärdighet står det ju “Så är ock skrivet: »Ingen rättfärdig finnes, icke en enda Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud. Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.” – Rom 3:10-12 (1917)

Och vidare säger Petrus om Jesu ställföreträdande offerdöd att “Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade.” – 1 Petrus 2:24

Frälsningen är mekanisk på det sättet att den för oss människor måste ske när vi i en förståelse av evangeliet och vårt syndfulla tillstånds behov av en frälsare ber Jesus att frälsa oss. Det kan inte gå fel. Sann och korrekt tro och bön om frälsning är alltid lika med frälsning. Det är inte en process eller ett handelsavtal, inte en dynamisk relation över tid eller ett ovisst sökande efter nåd och förståelse. 

Detta må vara sant för helgelsen, men inte för frälsningen. Det är oerhört viktigt att vi skiljer på dessa två fenomen.

Helgelsen är en livslång process genom vilken vi växer i mognad och tro, medan frälsningen sker på ett ögonblick och i sig inte nödvändigtvis förbättrar eller renar vår yttre människa alls. Detta även om frälsningens tillfälle skapar den så kallade nya människan i oss, vilken aldrig kan synda eftersom den är född av Gud. Frälsningen är alltså en förutsättning för helgelsen, men inte tvärt om.

Jesu offerdöd och uppståndelse har redan skett, Gud har redan berett vägen, Gud har redan kallat oss med frälsningens erbjudande. Guds frälsande nåd är oss närsomhelst tillgänglig via vår uppriktiga (om än ofta mycket svaga) tro genom frälsningsbönen.

Frälsningstillfället i apostlagärningarnas sextonde kapitel tydliggör att frälsningen kommer av enbart tro. 

“De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.»” – Apg 16:31

I Romarbrevet tydliggör Paulus att rättfärdighet inför lagen enbart kan tillkomma oss genom Jesu lösenoffer som vi tillskrivs via vår tro. Detta förklarar både frälsningens juridiska och mekaniska aspekt. 

“Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?” – Rom 5:8-9

På så vis är frälsningen mekanisk. Den är helt förutsägbar och oberoende av vår prestation. Någon frågar då om inte frälsningsbönen är en prestation? Bibeln svarar nej, eftersom det står att människor åkallar och ropar på Gud för sin frälsning samtidigt som frälsningen tydligt sägs vara utan gärningar. Vår frälsningsbön skapar inte vår frälsning, den ber bara om att vi ska kunna ta emot den. 

“Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” – 1 Tim 2:3-4

Vår frälsning finns redan hos Gud i det att Gud vill att alla ska bli frälsta, har kallat alla till frälsning, och i att Jesus dog för varje individs synd. Jag jobbar i byggbranschen, men jag skulle aldrig säga “Jag har byggt det hus som jag bor i!” enbart för att jag bett mäklaren ge mig nycklarna till ytterdörren. 

Frälsningen är därmed enkel. Att bli frälst handlar inte om att bjuda in Jesus i sitt hjärta, göra Jesus till herre i ens liv, följa Jesus eller att ha en relation med honom. Bibeln säger att hjärtat är förrädiskt och att vi inte ska lyssna till det. Jesus är visserligen herre, men i våra liv även som frälsta är ofta synden herre över oss, och vi vet alla att relationer kan anslutas lika snabbt som de kan påbörjas.

Frälsningen är ett ögonblicks beslut att sätta sin tro och förlita sig enbart på Jesus och hans kapacitet att frälsa oss genom den ställföreträdande död han dog för oss på korset. 

Frälsningen sker när man förstått Jesu verk på korset (att han dog på korset för vår skull och bar all mänsklighetens synd såväl dessförinnan som efter, nedsteg till helvetet och tog vårt eviga helvetesstraff på sig, uppsteg från helvetet och graven igen efter tre dagar och därigenom besegrade synden och dess konsekvens i form av det eviga dödsstraffet – helvetet) och man med den tro man har åkallar Gud och säger något med innebörden “Gud, jag ber att du ska frälsa mig från helvetet och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn.”

Det står ju att
“Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” – Joh 3:18

Jesus jämför att bli frälst med att dricka vatten eller att äta bröd. Jesus talar också om en bred väg som leder till helvetet och en smal väg som leder till himlen och därmed alltså frälsning. 

En vanlig missuppfattning av detta är att det är svårt att bli frälst. Men Jesus menar inte att det är svårt, utan att det är lätt rent praktiskt, med det förbehållet att vi som syndiga människor måste överkomma vår stolthet och inse vårt behov av en utomstående frälsare, samt därefter ödmjuka oss nog att vi ber Jesus att frälsa oss. 

“Och Anden och bruden säger: “Kom!” Och den som hör det ska säga: “Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten” – Upp 22:17

Därav indikerar Jesu svar när lärjungarna frågar om det är få som kommer att bli frälsta att det faktiskt är få. Det vill säga, inte för att det i sig är svårt att bli frälst, utan för att det krävs en viss ödmjuket inför Gud och insikt i sitt eget syndfulla tillstånd för att be Jesus om frälsning. En liten mängd ödmjukhet och insikt som folk tyvärr sällan besitter.

“Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta. Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid.” – Psalm 37:10-11

Frälsningen är alltså billig för oss (gratis) men dyr för Gud. 

Att hävda en allmän frälsningslära (universalism) är att förneka existensen av synd, behovet av en frälsare och i förlängningen att förneka den bibliske Jesus och Guds egen existens. Det är av denna anledning som denna syn företräds av av Gud förkastade sodomiter, kvinnliga vänsterideologiska feminstpräster som i sin tjänst rebellerar mot Guds ord och ordning.

Den som är verkligt kärleksfull säger sanningen även när den är impopulär. Sanningen är Jesus, och att du måste tro på honom och bli frälst för att undkomma en evighet i helvetet.

“Jesus sade till honom: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” – Joh 14:6