Vad är dålig evangelisation?

När jag satt i Mora kyrkas träbänkar hösten 2010 så var jag en ung alkoholist med psykiska problem.

Jag hade flyttat till Mora för att läsa upp mina betyg på folkhögskola, och hittat till anrika Mora kyrka på en av mina höstpromenader. Där doftade som stearinljus mellan tusenåriga stenväggar. Jag brukade sätta mig ner i en bänkrad i det tomma kyrkorummet och be, samt läsa något ur deras psalmbok som hade lite evangelietexter i slutet. Sedan reste jag mig och gick lika tyst som jag smugit in, utan att tala med någon, och den tunga träporten slog igen bakom mig.

Jag har många gånger undrat varför ingen kom fram till mig, frågade något om mig, hur jag mådde, eller predikade evangeliet? Jag menar, hur ofta vandrar ungdomar helt sonika in i kyrkolokaler? Där fanns ju personal, jag hörde dem diskret i bakgrunden då och då.

Kanske såg någon mig men ville inte störa? Kan hända tänkte någon att jag var församlingsmedlem? Kanske tänkte någon att om Gud ville att jag skulle bli frälst så skulle det komma att ske oavsett deras ansträngningar?

De kommande två åren var fruktansvärt jobbiga. Det var misslyckad skolgång, misslyckade relationer, depression och droger som efter ett par år slutligen mynnade ut i ett andligt sökande inom först nyandlighet, sedan Hare Krishna-rörelsen, och därefter Jehovas Vittnen. Jag har ofta funderat över vad som hade sett annorlunda ut om jag fått höra det rena evangeliet tidigare.

Kanske hade jag sluppit genomleva ytterligare två år av terror? Eller, kanske var jag ännu inte redo att ta emot dess budskap?

När jag blev drabbad av evangeliet och kom till tro i min lägenhet i Orsa i Januari 2012 ville jag omgående berätta för andra. Som ett nu före-detta Jehovas vittne var jag van vid att gå dörr-till-dörr och predika vad vi trodde, och det tedde sig självklart vara den bibliska metoden.

Men därefter tog människofruktan vid, samt att jag som helt ensam kristen i min bekantskapskrets sällan hade någon att gå ut med. Det jag så småningom kom att göra var att leda vardagliga samtal in på frågor om tro och därefter styra det mot evangeliet. Jag brukade sedan följa upp genom att köpa en bibel eller någon bok med vittnesbörd till de jag samtalat med.

När jag efter mitt besök hos baptistfundamentalister i Usa blivit bekant med begreppet själavinnande evangelisation såg jag det som det enda rätta, och i synnerhet det mest effektiva.

Det var ju samma sätt som Jehovas Vittnen predikade, nämligen dörr-till-dörr med Bibel i hand. Med den skillnaden att vi knappt alls använde traktat och liknande, och predikade ett rent evangelium av tro istället för vittnenas osaliga gärningslära.

Att predika för familjemedlemmar eller nära vänner kan vara mycket svårare. De vet hur man är, vem man varit och vilket bagage man har. De är därför inte sällan motvilliga att ta en på allvar.

Jag har funnit att man å ena sidan ska vara glad för ett ord här och ett där, exempelvis en vers talad vid rätt tillfälle, men att man alltid ska försöka att på samma strukturerade sätt som man gör vid själavinnande med främlingar framlägga hela evangeliet punk efter punk ifrån Bibeln. Man måste förstå att låta Gud tala genom skriften och inte förlita sig på sim än egna förmåga.

Slutligen kan man säga att det finns effektiva sätt att predika evangeliet på, såväl som det finns ineffektiva. Det finns bibliska sätt och sätt som inte alls är bibliska och antagligen därför har sämre resultat.

I slutändan är dock den enda riktigt dåliga evangelisationen den som inte blir av. Jag menar, jag var över tjugo år gammal när jag förstod att Jesus dog på korset för människans synd, och att vi genom tro på honom och hans frälsarverk blir frälsta av nåd. Detta hade jag aldrig hört förut. Är det rimligt i ett land som Sverige, med tusenårig historia av kristendom?

Coronavirus, förtröstan och frälsning

Ordspråksbokens tjugoförsta kapitel läser i trettioförsta versen att “Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.” – (Ord 21:31 1917)

En sådan visdom kan vi behöva ta till oss idag när coronaviruset vuxit till en global pandemi, men också blivit något av ett panikens tillstånd hos många. Den ovisshet inför framtiden som kommer i anslutning till denna situation skapar oro och rädsla hos många. Det är alldeles naturligt att känna sig såväl hjälplös som förvirrad.

I versen ovan är Skriften tydlig med att vi som människor visst bör rusta oss och strida så gott vi kan, men att vi aldrig får glömma realiteten att Herren Jehova är den som slutligen ger oss seger. Detta såväl i krig som i motgång och sjukdom. Mot detta virus ska vi givetvis bruka försiktighet och se till att vi är redo resursmässigt för karantän och så vidare, men Gud är den som ytterst håller vår hälsa i sin hand.

Varifrån kommer egentligen coronaviruset? Är det mänskligt skapad biologisk krigföring, eller ett resultat av kinesisk brist på hygien? Frågorna hopar sig naturligvis, men sanningen är nog att att vi aldrig med säkerhet kommer att få vetskap.

Bibeln lär oss dock gång efter annan att förtrösta på Gud, att inte vara rädda, och att vänta på vad Gud ska göra. Om vi förstår att Gud känner till våra alla behov, och vi med frälsningsvisshet lever ett liv i bön efter Herrens ord så kan vi genom att applicera ett vidare perspektiv sova gott om natten med tilltro till att Gud tar hand om oss.

“Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.” – Psalm 34:5

När vi vet att vi är frälsta av nåd genom tro på Jesu verk på korset kan vi betänka det han säger till oss i slutet av missionsbefallningen: “Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt 28:20 SFB)

Det finns oändlig förtröstan och beskydd hos Jesus. Se till att du är säker på att du är frälst. Bibeln säger “…Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.” (2 Kor 6:2)

Frälst blir du genom att förstå att Jesus dog på korset för din synd, att han fastän han var utan synd iklädde sig din synd och dog, blev begraven och tog ditt helvetesstraff och på tredje dagen uppstod igen så att du genom att sätta din tillit till hans verk på korset tillräknas hans rättfärdighet inför Gud fader, slipper syndens helvetesstraff och får evigt liv och ett hem i himlen när du dör.

Be Jesus att han räddar dig från helvetet och ger dig ett hem i himlen.

“Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.” – Romarbrevet 6:23

“Ty av nåden ären I frälsta genom tro — och det icke av eder själva, Guds gåva är det — icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” – Efesierbrevet 2:8-9

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” – Johannes 3:16

Islam, Jehovas Vittnen, och en Treenig Gud

Islams överbetoning på att Gud är en och att det enbart finns en Gud låter bra, men är i själva verket förklädd heresi. Den islamiska lärosatsen gällande Guds enhet har uppkommit enbart i polemik mot den kristna gudsuppfattningen.

Detsamma ska sägas om Jehovas vittnen, vilka visserligen är noga med att peka på skriftställen för att visa på sin doktrin, men ofrånkomligen har ett mer egobaserat frälsningkoncept än Islam eller katolska kyrkan, samt bedriver en så grundlig akrobatik med ordet att de inte kan tas på allvar.

Därtill hör förstås också att deras bibelöversättning precis som alla andra moderna förvanskningar av Bibeln grundas på de opålitliga qumranskrifterna, dels att de utan vidare medvetet ändrat i texten.

Dessa avfärdar treenigheten som hedendom, medan de själva formligen tvingas slakta Guds ord för att få det till en abrahamitisk unitarianism. Dessa ignoranta, (värst av allt ofrälsta) hädare som Muhammedanerna och Russeliterna är, förnekar dock korset och Jesu frälsarverk -varför det knappast kommer som en chock att de därtill även förnekar självaste Guds väsen.

Både Jehovas Vittnen och Islam bekänner Jesus, men det är inte den Jesus som Bibeln talar om. Jehovas Vittnen förnekar himmelens och helvetets existens, förnekar evig frälsning genom tro, Jesu gudomlighet, den Helige Andes person m.m. De lär judeokristen gärningslära, strävsam humanism som bäst. Koranen å andra sidan talar i kontrast till Bibeln om att Gud inte är delad, och förnekar rakt ut Jesu offerdöd på korset.

Bibeln är dock tydlig med att Gud är en trefaldig Gud.

“Ty tre äro som vittna i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande, och de tre äro ett. Och tre äro de som vittna på jordene, Anden, Vattnet och Blodet; och de tre äro till ett.” -1 Johannesbrevet 5:7‭-‬8 (SK73)

Såsom av en tillfällighet är versen ovan borttagen ur moderna bibelöversättningar.

“Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.” – Johannes 1:14 (SFB)

Johannes evangeliums första kapitel visar att Jesus är Ordet, och att ordet är skaparguden som kommer till människan i sin skapelse.

“Och utan tvifvel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet, rättfärdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i verldene, upptagen i härligheten.” – 1 Timotheosbrevet 3:16 (SK73)

Även denna mycket viktiga vers är raderad ur moderna bibelöversättningar. Men Bibeln är tydlig, Gud själv kommer till jorden i människoform och dör frivilligt för människans synd, en ställföreträdande kärleksdöd.

Sluta vara kulturellt kristen

Jag möter ofta människor som ojar sig över att Svenska Kyrkans lokaler förvandlas till nattklubbar, kontor, eller värst av allt moskéer. Jag förstår deras oro och obehag ur en kulturell synvinkel, men i all väsentlighet är det meningslösa tankebanor.

Visst är det synd på vackra tusenåriga byggnader, men sina själars tillstånd bryr de sig inte om. Dessa personer säger ofta att de är kristna, om jag frågar dem rakt ut. Men när jag ställer följdfrågor blir de obekväma och det framgår direkt att de aldrig läst bibeln, att de aldrig går i kyrkan, och att deras föreställningar om vad kristen tro är, är baserade på svensk-kyrklig konfirmation och bristfällig religionskunskap i skolan.

Dessa är en typ av svenskar som per automatik åtnjutit medlemskap i Svenska kyrkan genom sitt barnadop, men därefter aldrig levt ett kristet liv. De tror i sin rymliga enfald att kristendomen består i de tio budorden, att vara snäll mot folk, och möjligen att ha någotsånär traditionella familjevärderingar.

De har med andra ord en Kalle-Anka-kunskap om religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. De är vagt vidskepliga som bäst, utan intresse av frälsningslära eller att läsa bibeln. De är ändock att se som kristna i en vidare bemärkelse, rent kulturellt vill säga. Men, det anser jag vara missvisande och meningslöst i det långa loppet.

För en nation är det möjligen gott och väl om en majoritet av befolkningen har memorerat katekesen eller är positivt inställda till kristendomen, i alla fall i den mån detta har någon moralhöjande effekt och verkar för en känsla av enhet med den egna gruppen.

Men utöver detta är denna typ av strikt kulturella kristendom alls icke individen till gagn. Din själ är förtappad och du kommer att komma till helvetet när du dör om du inte blir frälst. Detta är biblisk fakta, grundläggande doktrin och kristendomens verkliga kärna.

Det sista svenska församlingar behöver är fler konservativa som vill ha en andaktsfull hörna i sitt liv utan att faktiskt bli kristna. Att ur sin traditionalism söka sig till kristen tro är att slå i luften, såtillvida man inte blir kristen på riktigt.

Sociala institutioner är inte biblisk kristendom

En riktig kristen är en person som har blivit frälst. I Nya Testamentet kallades den Jesustroende gruppen i Antiokia först för “kristna”. Dessa var alltså människor som bekänt nytestamentlig tro och ämnade leva i enlighet med skriften. Det Jesu lärjungar och följare hade gemensamt var först och främst deras frälsningsvisshet. De hade från skriftens predikan övertygats om att de var syndare på väg till helvetet, att Jesus dog för dem på korset för att betala deras syndaskuld och att de genom tro på detta tillräknades Kristi rättfärdighet och fick evigt liv, pånyttfödelse, som en gratis gåva från Gud.

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” – Johannes 3:16 (1917)

“…men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” – Romarbrevet 5:8

“…men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.” – Galaterbrevet 2:16

Min uppmaning till dig som läsare är att du ska söka bibelns sanning istället för att i din jakt på religiositet följa dina ögon, känslor eller människors föreställningar. Bibeln är en bok som säger sig vara skriven av Gud genom människohand, och däri förklar Jesus upprepade gånger att det endast är genom att du väljer att sätta din tillit till honom och hans offerdöd som din enda räddare och väg till himlen, som du ska bli räddad till evigt liv.

Om du ber Jesus att frälsa dig så lovar han att göra det. Som skriften säger “Ty  »var och en som åkallar Herrens namn,  han skall varda frälst».” – Romarbrevet 10:13 samt “Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.” – Matteus7:7 (SFB)

Du kan till exempel be såhär: “Gud, jag vet att jag är en syndare och att jag förtjänar att komma till helvetet när jag dör, men jag tror att din son dog på korset för min skull, och jag ber att du ska frälsa mig och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn. Amen.”

Om du bad den bönen och tror på Jesus och vad han gjort för dig, säger bibeln att du är frälst och har evigt liv i himlen. Nästa steg är att bli döpt, läsa något ur bibeln varje dag och att bli medlem i en kristen församling.

The long story of this blog and how I became an Independent Fundamental Baptist

Raised in an agnostic home with a catholic stepfather, I was peculiarly enough intrigued by christian imagery from an early age and always felt at home in the Evangelical-Lutheran (at the time) state church of Sweden. Although my visits to the church were few and far in between, almost exclusively at school endings at summer and Christmas vacation as is tradition in Sweden, I still felt at home there.

Beyond the familiar feeling, I never exactly contemplated, or knew for that matter, any christian beliefs. I did however always have a sort of natural belief in God, and remember praying as early as around five years of age.

In my late teens I promised myself to seek the truth about the existence of God after I reached the conclusion that life in a non-theistic evolutionary context is, at least, meaningless in the true sense of the word. I realized the absurdity of the magnitude of this cause, but I owed myself an honest attempt.

From there I went on to search within the realm of religion for a few years, a long story better told at another time. However, one thing led to another and in 2012 in a winter cold rural Sweden I was tought and understood biblical salvation, my sinful state and need of a savior, and so prayed for Christ to save me.

It was a tumultuous experience to navigate the landscape of contemporary christianity as a newly saved twenty-some year old student with periodic alcohol issues. This led me to the same search as I had previously been occupied with, although now solely within what I perceived to be wider christendom, to find out specifically what to believe in doctrinal matters and what church or group that were right. Was I a pentecostal? Or perhaps a catholic? After all, early Swedish history was heavily catholic, and I had catholic family.

I found independent baptist preaching online, the same way I found initial information about any religion or christian group. It was evidently biblical preaching, with distinct dogmatic sermons with a tendency to strongly call out sin and wickedness from the pulpit. It was Isaiah and Simon Peter-type of preaching. It is no secret that I became a part of and partly still am in what is considered the Steven Anderson-camp, but I would say that I listened to every bible believing sermon that I could find, a whole lot of Doctor Jack Hyles for example.

Unfortunately to this day independent baptist churches do not understand to make proper use of the internet to reach people. After all criticism, it is just a fact that Steven Anderson is the one that popularised the fundamental baptist doctrines and viewpoints internationally for the young people of today.

Either way, when I visited family in the US in the winter of 2014, I made sure to visit a fundamental baptist church. I was very well received and was introduced to a brother there that tought me how to go soulwinning. We spent a great deal of time soulwinning and fellowshipping, not seldom discussing bible doctrine or matters of christianity and fundamentalism.

Upon my arrival again in Sweden some weeks later, I found myself feeling revived in my spirit and I couldn’t help but to feel more rooted and grounded in my christianity. So far I had been somewhat of an independent fundamental baptist and sort of a halfway King James-onlyist, but now I had actually been to an independent baptist church and at least to some degree become part of their fellowship. It was the real deal.

I had previously felt a bit ridiculous to identify with such an American branch of christianity while living across the world in the darkest north. However, I now felt as if it was not only the most reasonable and bible-believing type of christianity, but also a very viable option for christians internationally to adhear to. The old monopoly of wishy-washy pentecostalism in Sweden was over in terms of being bible-believing. An autonomous baptist movement with international ties was the only way to go.

I could not refrain from being baptist if I were going to chose to take the bible seriously. It was inevitable. It was around this time that I started my blog, initially just out of a sense of wanting to take a more biblical stance in Swedish christianity than what I found elsewhere.

I thought that there was a necessity for someone to say what the bible really says, and not to sugar-coat it and compromise. Especially I wanted to do so in swedish for swedes, so that swedish christians would no longer be able to hide behind high-minded illusions that Americans are crazy and dismiss any opinion not publically accepted in Sweden. Swedish evangelicals and pentecostals alike were lame and weak, so I wanted to show that there was another way to go.

The same year I started to attend a theological seminary for college. Needless to say it was a starch contrast to the bible fundamentalist type sermons I listened to. There were interesting subjects to study, like church history and classes in rhetoric, but mainly I spent my days there trying to wrap my mind around how the teachers (Lutheran priests, doctors of theology and even some former baptist pastors) could possibly manage to combine such a liberal world view with their claimed expertise in the bible. Every stance they took was a questioning of the infallibility and literal meaning of the bible.

Although I had endless interesting discussions with priests to-be and all sorts of evangelicals, I ended up leaving a year prior to graduating to do some online courses while I worked. I had had enough of the political correctness that was in the classes and among my fellow students.

At that point I had established a good friendship with a Sri Lankan brother that had left the faith movement and joined me in many IFB doctrinal viewpoints.

Him and I had gone soulwinning a couple of times in 2014 and established a small bible study group in his house, were him or I would do some short preching followed by singing out of some Soul Stirring Songs and Hymns-hymnals I had brought i America, before we had some prayer time. On most weekdays we would sit at the seminary to study, but also find time to watch sermons and discuss biblical matters.

In 2016 I moved to the US and began attending an Independent baptist church. By then, the brother I had previously gone soulwinning with had distanced himself from me and all IFB people, seemingly since he had become open to pentecostalism and had gotten the idea that he would start a church with no qualifications for pastoring. A shame of course, but I have repeatedly noticed how emotionalist types of christianity attract people that don’t care to put in the hard work of studying.

As of now, my family and I attend our third independent baptist church. We have moved and thus switched churches, but have also freekwently felt ostracized and met with suspicion by independent baptist pastors and church staff, something quite common for anyone considered an “Andersonite”. Everyday life has gone from seminary studies and having plenty of time for the things of God, to now attempting to balance a long work week with family and church and all the things that go with that.

In retrospect, I just wish that there were more Bible-believing churches in Sweden where people could get both the milk and meat of the word, and not have to be restrained to liberal churches with messy salvation doctrine and a love for all things queer and worldly.

The so common notion in Sweden that charismatic silliness is biblical, or even spirit-filled, is disastrous for saved believers and have resulted in a Christendom as dead as a door nail.

Many are starving for bible truth and hard preaching, but their hunger remain unsatisfied and thus they never grow in sanctification, and can never reach other swedes with the gospel. I am glad I came to the U.S. where good churches still exist, but I feel bad for those saved few that are stuck there, those seven thousand that have not bowed unto Baal.

Soulwinning in Miami in 2014

Biblisk frälsningslära

Vad är Biblisk frälsningslära?
Frälsningen är beroende av människans gensvar på Guds kallelse i den bemärkelsen att det i Bibeln står att man måste ropa på, eller åkalla, Gud för att bli frälst. 

“Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.” – Mose 4:26

“Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.” – Romarbrevet 10:13 SFB

Den är alltså inte frälst som säger sig tro, eller för den delen uppver sig tro, men som aldrig bett att Gud ska frälsa honom. Frälsningen är för alla, men det innebär inte att någon är frälst per automatik. Frälsningen är en gåva, men den gåva som inte mottas innehas fortfarande av givaren och blir till ingen nytta för dess avsedda mottagare.

“Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det…” – Efesierbrevet 2:8

“Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” – Rom 6:23

Frälsningen är juridisk i den meningen att den lag som Gud instiftat kräver att syndens lagöverträdelse betalas för att försoning (dvs frälsning) ska kunna ske. Människan har syndat, syndens lön måste betalas, men människan är otillräcklig och därmed oförmögen att själv gälda sin skuld, sona sin lagöverträdelse och därigenom förtjäna sin egen frälsning. Människan behöver en utomstående räddare, och denna räddare är Jesus.

Om människans orättfärdighet står det ju “Så är ock skrivet: »Ingen rättfärdig finnes, icke en enda Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud. Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.” – Rom 3:10-12 (1917)

Och vidare säger Petrus om Jesu ställföreträdande offerdöd att “Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade.” – 1 Petrus 2:24

Frälsningen är mekanisk på det sättet att den för oss människor måste ske när vi i en förståelse av evangeliet och vårt syndfulla tillstånds behov av en frälsare ber Jesus att frälsa oss. Det kan inte gå fel. Sann och korrekt tro och bön om frälsning är alltid lika med frälsning. Det är inte en process eller ett handelsavtal, inte en dynamisk relation över tid eller ett ovisst sökande efter nåd och förståelse. 

Detta må vara sant för helgelsen, men inte för frälsningen. Det är oerhört viktigt att vi skiljer på dessa två fenomen.

Helgelsen är en livslång process genom vilken vi växer i mognad och tro, medan frälsningen sker på ett ögonblick och i sig inte nödvändigtvis förbättrar eller renar vår yttre människa alls. Detta även om frälsningens tillfälle skapar den så kallade nya människan i oss, vilken aldrig kan synda eftersom den är född av Gud. Frälsningen är alltså en förutsättning för helgelsen, men inte tvärt om.

Jesu offerdöd och uppståndelse har redan skett, Gud har redan berett vägen, Gud har redan kallat oss med frälsningens erbjudande. Guds frälsande nåd är oss närsomhelst tillgänglig via vår uppriktiga (om än ofta mycket svaga) tro genom frälsningsbönen.

Frälsningstillfället i apostlagärningarnas sextonde kapitel tydliggör att frälsningen kommer av enbart tro. 

“De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.»” – Apg 16:31

I Romarbrevet tydliggör Paulus att rättfärdighet inför lagen enbart kan tillkomma oss genom Jesu lösenoffer som vi tillskrivs via vår tro. Detta förklarar både frälsningens juridiska och mekaniska aspekt. 

“Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?” – Rom 5:8-9

På så vis är frälsningen mekanisk. Den är helt förutsägbar och oberoende av vår prestation. Någon frågar då om inte frälsningsbönen är en prestation? Bibeln svarar nej, eftersom det står att människor åkallar och ropar på Gud för sin frälsning samtidigt som frälsningen tydligt sägs vara utan gärningar. Vår frälsningsbön skapar inte vår frälsning, den ber bara om att vi ska kunna ta emot den. 

“Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” – 1 Tim 2:3-4

Vår frälsning finns redan hos Gud i det att Gud vill att alla ska bli frälsta, har kallat alla till frälsning, och i att Jesus dog för varje individs synd. Jag jobbar i byggbranschen, men jag skulle aldrig säga “Jag har byggt det hus som jag bor i!” enbart för att jag bett mäklaren ge mig nycklarna till ytterdörren. 

Frälsningen är därmed enkel. Att bli frälst handlar inte om att bjuda in Jesus i sitt hjärta, göra Jesus till herre i ens liv, följa Jesus eller att ha en relation med honom. Bibeln säger att hjärtat är förrädiskt och att vi inte ska lyssna till det. Jesus är visserligen herre, men i våra liv även som frälsta är ofta synden herre över oss, och vi vet alla att relationer kan anslutas lika snabbt som de kan påbörjas.

Frälsningen är ett ögonblicks beslut att sätta sin tro och förlita sig enbart på Jesus och hans kapacitet att frälsa oss genom den ställföreträdande död han dog för oss på korset. 

Frälsningen sker när man förstått Jesu verk på korset (att han dog på korset för vår skull och bar all mänsklighetens synd såväl dessförinnan som efter, nedsteg till helvetet och tog vårt eviga helvetesstraff på sig, uppsteg från helvetet och graven igen efter tre dagar och därigenom besegrade synden och dess konsekvens i form av det eviga dödsstraffet – helvetet) och man med den tro man har åkallar Gud och säger något med innebörden “Gud, jag ber att du ska frälsa mig från helvetet och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn.”

Det står ju att
“Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” – Joh 3:18

Jesus jämför att bli frälst med att dricka vatten eller att äta bröd. Jesus talar också om en bred väg som leder till helvetet och en smal väg som leder till himlen och därmed alltså frälsning. 

En vanlig missuppfattning av detta är att det är svårt att bli frälst. Men Jesus menar inte att det är svårt, utan att det är lätt rent praktiskt, med det förbehållet att vi som syndiga människor måste överkomma vår stolthet och inse vårt behov av en utomstående frälsare, samt därefter ödmjuka oss nog att vi ber Jesus att frälsa oss. 

“Och Anden och bruden säger: “Kom!” Och den som hör det ska säga: “Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten” – Upp 22:17

Därav indikerar Jesu svar när lärjungarna frågar om det är få som kommer att bli frälsta att det faktiskt är få. Det vill säga, inte för att det i sig är svårt att bli frälst, utan för att det krävs en viss ödmjuket inför Gud och insikt i sitt eget syndfulla tillstånd för att be Jesus om frälsning. En liten mängd ödmjukhet och insikt som folk tyvärr sällan besitter.

“Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta. Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid.” – Psalm 37:10-11

Frälsningen är alltså billig för oss (gratis) men dyr för Gud. 

Att hävda en allmän frälsningslära (universalism) är att förneka existensen av synd, behovet av en frälsare och i förlängningen att förneka den bibliske Jesus och Guds egen existens. Det är av denna anledning som denna syn företräds av av Gud förkastade sodomiter, kvinnliga vänsterideologiska feminstpräster som i sin tjänst rebellerar mot Guds ord och ordning.

Den som är verkligt kärleksfull säger sanningen även när den är impopulär. Sanningen är Jesus, och att du måste tro på honom och bli frälst för att undkomma en evighet i helvetet.

“Jesus sade till honom: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” – Joh 14:6