Islam, Jehovas Vittnen, och en Treenig Gud

Islams överbetoning på att Gud är en och att det enbart finns en Gud låter bra, men är i själva verket förklädd heresi. Den islamiska lärosatsen gällande Guds enhet har uppkommit enbart i polemik mot den kristna gudsuppfattningen.

Detsamma ska sägas om Jehovas vittnen, vilka visserligen är noga med att peka på skriftställen för att visa på sin doktrin, men ofrånkomligen har ett mer egobaserat frälsningkoncept än Islam eller katolska kyrkan, samt bedriver en så grundlig akrobatik med ordet att de inte kan tas på allvar.

Därtill hör förstås också att deras bibelöversättning precis som alla andra moderna förvanskningar av Bibeln grundas på de opålitliga qumranskrifterna, dels att de utan vidare medvetet ändrat i texten.

Dessa avfärdar treenigheten som hedendom, medan de själva formligen tvingas slakta Guds ord för att få det till en abrahamitisk unitarianism. Dessa ignoranta, (värst av allt ofrälsta) hädare som Muhammedanerna och Russeliterna är, förnekar dock korset och Jesu frälsarverk -varför det knappast kommer som en chock att de därtill även förnekar självaste Guds väsen.

Både Jehovas Vittnen och Islam bekänner Jesus, men det är inte den Jesus som Bibeln talar om. Jehovas Vittnen förnekar himmelens och helvetets existens, förnekar evig frälsning genom tro, Jesu gudomlighet, den Helige Andes person m.m. De lär judeokristen gärningslära, strävsam humanism som bäst. Koranen å andra sidan talar i kontrast till Bibeln om att Gud inte är delad, och förnekar rakt ut Jesu offerdöd på korset.

Bibeln är dock tydlig med att Gud är en trefaldig Gud.

“Ty tre äro som vittna i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande, och de tre äro ett. Och tre äro de som vittna på jordene, Anden, Vattnet och Blodet; och de tre äro till ett.” -1 Johannesbrevet 5:7‭-‬8 (SK73)

Såsom av en tillfällighet är versen ovan borttagen ur moderna bibelöversättningar.

“Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.” – Johannes 1:14 (SFB)

Johannes evangeliums första kapitel visar att Jesus är Ordet, och att ordet är skaparguden som kommer till människan i sin skapelse.

“Och utan tvifvel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet, rättfärdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i verldene, upptagen i härligheten.” – 1 Timotheosbrevet 3:16 (SK73)

Även denna mycket viktiga vers är raderad ur moderna bibelöversättningar. Men Bibeln är tydlig, Gud själv kommer till jorden i människoform och dör frivilligt för människans synd, en ställföreträdande kärleksdöd.

Sluta vara kulturellt kristen

Jag möter ofta människor som ojar sig över att Svenska Kyrkans lokaler förvandlas till nattklubbar, kontor, eller värst av allt moskéer. Jag förstår deras oro och obehag ur en kulturell synvinkel, men i all väsentlighet är det meningslösa tankebanor.

Visst är det synd på vackra tusenåriga byggnader, men sina själars tillstånd bryr de sig inte om. Dessa personer säger ofta att de är kristna, om jag frågar dem rakt ut. Men när jag ställer följdfrågor blir de obekväma och det framgår direkt att de aldrig läst bibeln, att de aldrig går i kyrkan, och att deras föreställningar om vad kristen tro är, är baserade på svensk-kyrklig konfirmation och bristfällig religionskunskap i skolan.

Dessa är en typ av svenskar som per automatik åtnjutit medlemskap i Svenska kyrkan genom sitt barnadop, men därefter aldrig levt ett kristet liv. De tror i sin rymliga enfald att kristendomen består i de tio budorden, att vara snäll mot folk, och möjligen att ha någotsånär traditionella familjevärderingar.

De har med andra ord en Kalle-Anka-kunskap om religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. De är vagt vidskepliga som bäst, utan intresse av frälsningslära eller att läsa bibeln. De är ändock att se som kristna i en vidare bemärkelse, rent kulturellt vill säga. Men, det anser jag vara missvisande och meningslöst i det långa loppet.

För en nation är det möjligen gott och väl om en majoritet av befolkningen har memorerat katekesen eller är positivt inställda till kristendomen, i alla fall i den mån detta har någon moralhöjande effekt och verkar för en känsla av enhet med den egna gruppen.

Men utöver detta är denna typ av strikt kulturella kristendom alls icke individen till gagn. Din själ är förtappad och du kommer att komma till helvetet när du dör om du inte blir frälst. Detta är biblisk fakta, grundläggande doktrin och kristendomens verkliga kärna.

Det sista svenska församlingar behöver är fler konservativa som vill ha en andaktsfull hörna i sitt liv utan att faktiskt bli kristna. Att ur sin traditionalism söka sig till kristen tro är att slå i luften, såtillvida man inte blir kristen på riktigt.

Sociala institutioner är inte biblisk kristendom

En riktig kristen är en person som har blivit frälst. I Nya Testamentet kallades den Jesustroende gruppen i Antiokia först för “kristna”. Dessa var alltså människor som bekänt nytestamentlig tro och ämnade leva i enlighet med skriften. Det Jesu lärjungar och följare hade gemensamt var först och främst deras frälsningsvisshet. De hade från skriftens predikan övertygats om att de var syndare på väg till helvetet, att Jesus dog för dem på korset för att betala deras syndaskuld och att de genom tro på detta tillräknades Kristi rättfärdighet och fick evigt liv, pånyttfödelse, som en gratis gåva från Gud.

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” – Johannes 3:16 (1917)

“…men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” – Romarbrevet 5:8

“…men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.” – Galaterbrevet 2:16

Min uppmaning till dig som läsare är att du ska söka bibelns sanning istället för att i din jakt på religiositet följa dina ögon, känslor eller människors föreställningar. Bibeln är en bok som säger sig vara skriven av Gud genom människohand, och däri förklar Jesus upprepade gånger att det endast är genom att du väljer att sätta din tillit till honom och hans offerdöd som din enda räddare och väg till himlen, som du ska bli räddad till evigt liv.

Om du ber Jesus att frälsa dig så lovar han att göra det. Som skriften säger “Ty  »var och en som åkallar Herrens namn,  han skall varda frälst».” – Romarbrevet 10:13 samt “Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.” – Matteus7:7 (SFB)

Du kan till exempel be såhär: “Gud, jag vet att jag är en syndare och att jag förtjänar att komma till helvetet när jag dör, men jag tror att din son dog på korset för min skull, och jag ber att du ska frälsa mig och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn. Amen.”

Om du bad den bönen och tror på Jesus och vad han gjort för dig, säger bibeln att du är frälst och har evigt liv i himlen. Nästa steg är att bli döpt, läsa något ur bibeln varje dag och att bli medlem i en kristen församling.

Vad är en Biblisk fundamentalist?

Titeln till denna artikel har jag översatt och hämtat från pastor Paul Chappells bok “What is a biblical fundamentalist?” som jag delvis även använder som underlag till denna artikel.

Idag kopplar kanske gemene man termen fundamentalist till islamiska terrorgrupper, individuella galningar som på eget bevåg utövar våld mot sin omvärld eller någon form av ideologisk, helst religiös gruppering i allmänhet som håller sig till en särskilt hård eller sträng tolkning av sin religion. Det är dock inte därifrån termen fundamentalist kommer, utan från passionerade kristnas motvilja att konformera sig efter samtidens urvattning och liberalisering av den historiska tron.

1800 och 1900-talets Nordamerika hade länge hade varit självklar plats för en stark bibeltro. Där fanns skilda inriktningar och uppfattningar levandes sida vid sida, i synnerhet i det tämligen nya landet USA. Dit hade flyktingar anlänt för att slå sig till ro och bli fria religiös förföljelse och förtryck från deras europeiska hemländer och dess statskyrkor. I efterdyningarna av det amerikanska inbördeskriget fick dock textkritiken, det vill säga skepsisen mot den klassiska kristna läran luft under vingarna.

Upplysningstidens förnuftsideal hade kommit att prägla europeiska tänkare och teologer (tex. Immanuel Kant, Fredrick Schrielmacher, Johann Semler), vilka i sin tur spred vetenskapens ideal med empiriska krav och sekularisering även till de kristna kyrkorna. Likaledes anammades Charles Darwins teori om evolution efter publiceringen av Origin of Species (1859) av delar av kristenheten. Den kristna apologetiken hamnade alltså för första gången på länge i defensivt läge, och inom kort hade man på många håll kompromissat kraftigt och stod inte längre upp för den kristna trons fundament.

När alltså även teologer och kyrkor började förneka frälsningen i Jesus Kristus och Bibelns auktoritet i utbyte mot mänsklig rationalitet, fanns det gudsmän som reste sig till trons försvar och började argumentera för sanningen. Detta skedde i synnerhet bland baptister, och många människor kom att lämna de tidiga baptistsamfunden eftersom de rört sig i en sekulär riktning (bl.a Southern Baptist Convention). Pastorer och ledare som tog avstånd från bibelkritiken samlades till konferenser (Niagara Bible Conference) i slutet på 1800-talet och slog fast tron på grundläggande (fundamentala) sanningar såsom Bibelns ofelbarhet och Jesu bokstavliga återkomst. Denna rörelse var aldrig menad som ett samfund, utan blev en väckelsens kraft som bidrog till fler konferenser, starka evangelisationsengagemang, publicerandet av mängder med bibeltrogen litteratur om Bibeln och trons fundament, samt öppnandet av högskolor med Biblisk undervisning (Bible Colleges) Med fortsättning på 1900-talet började allt fler pastorer från oberoende kyrkor att predika detta som kom att kallas fundamentalism, det vill säga den kompromisslösa tron på Bibelns sanningar.

Efter ca år 1950 tillkom en ny generation oberoende baptister (Independent Baptist), eller fundamentalister, där många kom från olika kyrkobakgrunder. Idag finns ca 13.000 oberoende baptistkyrkor (utan samfundsanknytning) i USA, men även i Kanada, Storbritannien, Australien, Japan, Norge, Ryssland och Costa Rica finns det oberoende baptistkyrkor – Ja, i hela världen!

En mycket viktig aspekt av denna baptiströrelse är att vara oberoende från andra samfund eller större sammanhang. Istället ser man den lokala kyrkan som autonom och underställd endast Kristus. Den personliga bibelläsningen är också signifikant för fundamentala baptister. Att varje dag läsa och studera Bibeln på egen hand är centralt för varje persons förståelse av Skriften. Bibeln står i centrum i baptisternas liv, i deras tro och i deras gudstjänstliv. Fundamentala baptister har också för vana att berätta för människor hur man kan bli frälst genom att tro på Jesus. Detta görs exempelvis genom att knacka dörr och leda folk genom bibelorden, genom att predika för familj och vänner, eller i samband med spridandet av biblar.  

Oberoende fundamentala baptister tror bland annat;

• Att hela Bibeln är Guds bokstavliga ord (2 Tim 3:16-17)

• Att jungfrufödelsen verkligen ägt rum (Lukas 1:26-27, 34-35)

• Att Jesu blod är det enda lösenoffret som kan betala för synden (1 Petrus 1:18-19, 1 Joh 2:2, Rom 5:9)

• Att alla människor är syndare och att en människa blir frälst endast genom att välja att sätta sin tro på Jesus som sin enda frälsare (Joh 3:16, Ef 2:8-9, Rom 3:23, 5:8, 6:23, 10:9-10)

• Att man inte kan förlora sin frälsning. Gud lovar evigt liv, inte temporärt liv. Det vill säga, en gång frälst – alltid frälst (Rom 8:38, Joh 10:28, Joh 6:35,37,40, Ps 37:28, Ps 121:7)

• Att Jesus Kristus är Gud (Heb 1:8, Joh 20:28-29,1 Tim 3:16, 1 Joh 1:1, Joh 10:30)

• Att Jesus uppstod i sin fysiska kropp (Joh 2:18-22, Luk 24:36-46)

• Att Jesus synligt ska återkomma till jorden efter vedermödan, innan Guds vrede och domens dag för att hämta de frälsta (Apg 1:11, Titus 2:13, Matt 24:29-31)

• Att de kristna ska ta avstånd ifrån världslighet och konformism (Rom 12.2, 2 Kor 6:14-17, Ps 101:3)

• Att det är alla frälstas skyldighet att predika evangeliet (Mark 16:15, 2 Tim 4:2, Apg 1:8, Luk 24:47, Ps 126:5-6, Ords 11:30)