Kritik mot baptismen

Min kritik mot baptismen som kristen tolkningstradition börjar redan för flera år sedan då jag började ta avstånd från Andersonsekten och därmed samtidigt fick anledning att ifrågasätta huruvida de problem jag uppfattade inom rörelsen gick djupare än Andersons tydliga sektmetodik och brist på kvalifikationer för sin ledartjänst.

Redan i Juli 2019 kritiserade jag svensk frikyrka hårt på bloggen, och propagerade för de konfessionella lutherska frikyrkorna i Sverige.

Nu när jag alltså under flera år ifrågasätt det jag lärt mig i evangelikala kyrkor och baptistiska kyrkor, ser jag det lämpligt att framställa någon koncis kritik öppet.

Jag vill inleda med att dock betona att många baptistiska frikyrkor, i synnerhet i Usa, är långt mer konservativa i bemärkelsen bibeltroende än många andra kyrkor och samfund, och att flera har ett överlag rent evangelium. Även om jag anser att dessa kyrkor kunde vara tydligare i sina formuleringar och att de på vissa doktrinella punkter helt enkelt har fel, vill jag inte för den sakens skull vara småaktig och förkasta dem helt eftersom jag personligen sett mycket gott komma från dem.

Punkt 1. Dopfrågan

För att sälla sig till en baptist dopsyn krävs att man accepterar synen att dopet är helt och fullt enbart en symbolhandling. Det vill säga att absolut ingenting gudomligt sker i dopet, det är ett fullkomigt mänskligt verk och ingenting mer. Detta är djupt problematiskt från ett bibliskt perspektiv. Bibeln är tydlig med att sammankoppla dopet med frälsningen.

Även om bibeltexterna som berör dopet är mycket klara, kan jag förstå att man initialt kan ha svårt att förstå resonemanget kring exempelvis barndopet. Men saken gäller gäller ju inte det, utan just den knivskarpa skiljelinjen mellan de två uppfattningarna om huruvida dopet är etthundra procent en symbolhandling, eller om Gud faktist verkar i dopet. Om man ska vara konsekvent i sin baptistiska dopsyn förutsätts alltså att dopet är helt symboliskt, inte enbart 99% symboliskt. Att det delvis är en bild för Kristi död och uppståndelse håller alla med om. Bibeln talar om att vi i dopet får den Helige Ande, samt att dopet frälser.

“Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.” – Apg 2:38 (SFB15)

“Efter denna förebild frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse…” – 1 Pet 3:21

“Jesus svarade: “Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” Joh 3:5

Punkt 2. Nattvardssynen

På samma sätt som baptistisk dopsyn är den av ren symbolik menar den klassiskt baptistiska eller frikyrkliga synen att även nattvarden endast är en symbolhandling. Om vi läser Bibeln konsekvent med en texttrogen tolkning lär den dock tydligt att nattvarden inte enbart är en symbolhandling, utan också en bokstavlig förbundsmåltid med Herren, Jesu sanna kropp och blod till nåderik förlåtelse av synd.

“Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: “Tag och ät. Detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: “Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” – Matt 26:26‭-‬28

“Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.” – 1 Kor 11:27‭-‬29

Punkt 3. Utkorelsen

Nya testamentet talar frekvent om de kristnas utkorelse, att vi är utvalda till Kristus redan innan jorden skapades. Detta förnekar i regel baptister.

“Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut…” – Ef 1:4‭-‬5

“Men vi måste alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till frälsning genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen.” – 2 Tess 2:13

“Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.” – Joh 6:44

“Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet.” – 2 Tim 1:9

Punkt 3. Ecklesiologin

Vad är kyrkan? Lär Bibeln verkligen autonoma församlingar? Det är tydligt i Nya Testamentet att Jesus inrättar en enda hierarkisk kyrka, där enhetlig teologi och lydnad inför officiella doktriner och dogmer förutsätts.

Kunde någon på apostlarnas tid bli kristen av egen maskin, eller bli kristen genom apostlarnas predikan och därefter besluta att starta en egen församling utan relation till de ämbetesbärande apostlarna och pastorerna? Tanken är absurd. Bibeln talar om en enda världsvid kyrka med enhetlig tolkningstradition.

“Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den.” – Matt 16:18

“Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren…” – Ef 2:20‭-‬21

“…så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.” – Rom 12:5

“Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” – Apg 20:28

Punkt 4. Bibelns relation till kyrkan

På samma sätt som Jesus instiftar sin kyrka, finner vi där auktoriteten att tolka skriften. På samma vis som det inte är en biblisk tanke att vem som helst kan starta en egen kyrka, finns det inget bibelstöd för en öppen tolkning av Bibeln där var och en har till uppgift, eller ens kan, tolka skriften utan att ta hänsyn till hur kristna sedan Jesu och apostlarnas tid har tolkat den.

Exempelvis har ingen idag mandat att teoretisera kring huruvida treenigheten är biblisk eller ej, eftersom den eniga kyrkan fastställt hur Guds natur ska förstås i tidiga koncilier som alla varit överens om i runt 1500 år.

“Stå därför fasta, bröder, och håll er till den undervisning ni har fått, muntligt eller genom brev.” – 2 Tess 2:15

“Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er.” – 1 Kor 11:2

“De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.” – Apg 2:42

Vi ser alltså att den baptistiska teologin på flera håll relativiserar skriften såväl som den fullständigt negligerar en klassisk förståelse av kristen tro. Detta har lett till ett konstant behov av att omformulera sig och omvärdera sina läror. I avsaknaden av en katekes, trosbekännelser, en hierarki eller historisk förankring känner sig varje ny kyrka manad att återuppfinna hjulet i polemik mot allting man tror sig veta är falskt.

Under illusionen av att vara emot vad de uppfattar som katolsk vidskepelse hamnar välmenande människor i heresi när de slänger ut 2000 år av tolkningstradition med troendedopvattnet, i föreställningen att vi idag vet bättre än såväl de första kristna, som Jesus själv.

Kritik mot baptismen

Vad är dålig evangelisation?

När jag satt i Mora kyrkas träbänkar hösten 2010 så var jag en ung alkoholist med psykiska problem.

Jag hade flyttat till Mora för att läsa upp mina betyg på folkhögskola, och hittat till anrika Mora kyrka på en av mina höstpromenader. Där doftade som stearinljus mellan tusenåriga stenväggar. Jag brukade sätta mig ner i en bänkrad i det tomma kyrkorummet och be, samt läsa något ur deras psalmbok som hade lite evangelietexter i slutet. Sedan reste jag mig och gick lika tyst som jag smugit in, utan att tala med någon, och den tunga träporten slog igen bakom mig.

Jag har många gånger undrat varför ingen kom fram till mig, frågade något om mig, hur jag mådde, eller predikade evangeliet? Jag menar, hur ofta vandrar ungdomar helt sonika in i kyrkolokaler? Där fanns ju personal, jag hörde dem diskret i bakgrunden då och då.

Kanske såg någon mig men ville inte störa? Kan hända tänkte någon att jag var församlingsmedlem? Kanske tänkte någon att om Gud ville att jag skulle bli frälst så skulle det komma att ske oavsett deras ansträngningar?

De kommande två åren var fruktansvärt jobbiga. Det var misslyckad skolgång, misslyckade relationer, depression och droger som efter ett par år slutligen mynnade ut i ett andligt sökande inom först nyandlighet, sedan Hare Krishna-rörelsen, och därefter Jehovas Vittnen. Jag har ofta funderat över vad som hade sett annorlunda ut om jag fått höra det rena evangeliet tidigare.

Kanske hade jag sluppit genomleva ytterligare två år av terror? Eller, kanske var jag ännu inte redo att ta emot dess budskap?

När jag blev drabbad av evangeliet och kom till tro i min lägenhet i Orsa i Januari 2012 ville jag omgående berätta för andra. Som ett nu före-detta Jehovas vittne var jag van vid att gå dörr-till-dörr och predika vad vi trodde, och det tedde sig självklart vara den bibliska metoden.

Men därefter tog människofruktan vid, samt att jag som helt ensam kristen i min bekantskapskrets sällan hade någon att gå ut med. Det jag så småningom kom att göra var att leda vardagliga samtal in på frågor om tro och därefter styra det mot evangeliet. Jag brukade sedan följa upp genom att köpa en bibel eller någon bok med vittnesbörd till de jag samtalat med.

När jag efter mitt besök hos baptistfundamentalister i Usa blivit bekant med begreppet själavinnande evangelisation såg jag det som det enda rätta, och i synnerhet det mest effektiva.

Det var ju samma sätt som Jehovas Vittnen predikade, nämligen dörr-till-dörr med Bibel i hand. Med den skillnaden att vi knappt alls använde traktat och liknande, och predikade ett rent evangelium av tro istället för vittnenas osaliga gärningslära.

Att predika för familjemedlemmar eller nära vänner kan vara mycket svårare. De vet hur man är, vem man varit och vilket bagage man har. De är därför inte sällan motvilliga att ta en på allvar.

Jag har funnit att man å ena sidan ska vara glad för ett ord här och ett där, exempelvis en vers talad vid rätt tillfälle, men att man alltid ska försöka att på samma strukturerade sätt som man gör vid själavinnande med främlingar framlägga hela evangeliet punk efter punk ifrån Bibeln. Man måste förstå att låta Gud tala genom skriften och inte förlita sig på sim än egna förmåga.

Slutligen kan man säga att det finns effektiva sätt att predika evangeliet på, såväl som det finns ineffektiva. Det finns bibliska sätt och sätt som inte alls är bibliska och antagligen därför har sämre resultat.

I slutändan är dock den enda riktigt dåliga evangelisationen den som inte blir av. Jag menar, jag var över tjugo år gammal när jag förstod att Jesus dog på korset för människans synd, och att vi genom tro på honom och hans frälsarverk blir frälsta av nåd. Detta hade jag aldrig hört förut. Är det rimligt i ett land som Sverige, med tusenårig historia av kristendom?

Vad är dålig evangelisation?

Ortodox, katolik, eller kristen?

Det förekommer att svenskar konverterar till utländska kyrkor. Detta är djupt problematiskt från ett troende kristet perspektiv eftersom dessa kyrkor lär något avsevärt annorlunda än evangelisk-luthersk, eller baptistisk tro som genom århundradena varit kutym i Sverige.

Det faktum att man överväger att lämna ett (i alla fall en gång) lutherskt samfund för ett med väsensskild frälsningslära, bekräftar att de som gör så är fullkomligt okunniga gällande grundläggande kristen doktrin.

Folk konverterar i regel till ortodoxin eller katolicismen av en av två anledningar, vad vi kan kalla grupptillhörighet eller historia.

Det vill säga, man vill tillhöra någon kyrka och kunna beteckna sig kristen men man är besviken på Svenska kyrkan, så eftersom katolska kyrkan inte dalatar med homofili lika frekvent som svenska kyrkan, så väljer man att bli katolik.

Eller så blir man ortodox för man inser att ortodoxin precis som katolicismen går att spåra historiskt tillbaka till iaf 300 -talet. Därmed anser man det vara legitim religion. Man kanske har kopplingar till ett land med en ortodox statskyrka. Man väljer därmed ortodoxi eller katolicism på grund av att det upplevs ligga nära till hands.

Men ingen människa läser bibeln några gånger pärm till pärm och når slutsatsen att det enda rätta är att bli katolik, eller grekisk-ortodox för den delen. Dessa kyrkor är urgamla institutioner, inte bibeltroende församlingar.

Jag stod efter min frälsningsupplevelse själv inför frågan om vilket samfund som har rätt doktrinellt. Detta borde vara det enda som avgör vart vi slår ner våra bopålar.

“All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet…”
– 2 Timotheosbrevet 3:16 (1917)

Det vill säga, en sann kristen sällar sig endast till den grupp kristna vars lära överensstämmer med vad bibeln lär. Alla som argumenterar annorlunda är icke-kristna, ofrälsta katolska traditionalister med flera.

Det sista kristna kyrkor behöver är fler icke-kristna i sina församlingar. Det är det som lett till ett urvattnande av bibelns sanningar och en liberalisering av kyrkorna.

Om man förkovrar sig bibeldoktrin direkt ur bibelns pärmar inser man snart att endast en smal gren av den internationella kristenheten kan betäknas, eller ens betäknar sig själv, som bibeltroende.

Bibeln lär att den är den enda auktoriteten, Guds direkta tilltal till människan, men nästan alla samfund och kyrkor lär att samfundet står över bibeln, och därmed har tolkningsföreträde.

I praktiken innebär detta, helt okontroversiellt, att katolska kyrkan menar sig vara direkt ledd av Gud, medan bibeln inte kan leda dig såvida den inte tolkas genom kyrkans lärosäten. Detsamma gäller de ortodoxa kyrkorna.

Detta går rakt emot bibelns lära om ett allmänt prästerskap och Jesus varandes den enda medlaren mellan människa och Gud. Denna typ av falska heirarkiska kyrkostruktur har historiskt sett varit förödande för den kristna tron, såväl som för folken i de länder där dessa statskyrkor verkat. Det har lett till förföljelse, förbud mot sanna kristna samlingar, och landsflykt.

“Och af Jesu Christo, som är ett troget vittne, förstfödder ifrå de döda, och en Förste öfver Konungarna på jordene; den oss älskat hafver, och tvagit oss af våra synder med sitt blod; Och gjort oss till Konungar och Prester för Gudi, och sinom Fader. Honom vare ära och välde, ifrån evighet till evighet. Amen. Si, han kommer, med skyn, och all ögon skola se honom, och de honom stungit hafva, och all slägte på jordene skola jämra sig; ja, Amen.” – Uppenbarelseboken 1:5‭-‬7 (SK73)

Det finns en uppsjö av villolära i dessa kyrkor. I biblisk mening är de alls inte kyrkor, utan har mer gemensamt med österländsk mysticism än med det rena evangeliet. Exempelvis kallar de sina präster “Fader”, fast Jesus tydligt säger “Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.” – Matt 23:9 (SFB)

De tillber Maria som Guds mor, vilket är hädelse och trams ur ett bibliskt perspektiv. När en kvinna prisade Maria i bibeln så tillrättavisade Jesus henne. “Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.” – Matt 11:27

Den främsta avskyvärdheten med den katolska och de ortodoxa kyrkorna är dock väsentlig doktrin, där de lär glasklar villolära. Exempelvis framställer båda frälsningen, den kristna trons kärna varpå människans eviga tillstånd vilar, som gärningsbaserad.

När jag varit ute och predikat evangeliet här i Florida och stött på katoliker bekräftar de alltid denna gärningskult. När man frågar “Är du säker på att du kommer att komma till himlen när du dör?” Så svarar de att “Ja, så länge jag hinner omvända mig från alla mina synder innan jag dör” eller “Ja, om jag hinner be Gud förlåta mig.” Om de inte rakt ut svarar “Nej” vill säga. Vissa säger faktiskt rakt ut “Jag är inte kristen, jag är katolik.”

Detta överensstämmer med officiell katolsk och ortodox doktrin, nämligen att man till skillnad från bibeltroende frikyrkor helt saknar frälsningsvisshet. Det är hemskt obibliskt och tragiskt.

Bibeln lär klart och tydligt att frälsningen (att Jesus räddar dig från ditt helvetesstraff och ger dig evigt liv i himlen) sker av Guds nåd genom vår tro på Jesus och hans verk på korset. Varken mer eller mindre. Inga gärningar krävs för att bli frälst, men heller inte för att behålla denna frälsning. Gud är den som verkar i vår frälsning från synden. Jesus har redan gjort allt, vi behöver bara mottaga gåvan som är evigt liv.

“Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.” – Joh 3:15

“Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” – Joh 3:36 (SFB)

Det är antagligen bibelns mest grundläggande och avgörande tema att Gud oförtjänt räddar oss ur vårt syndfulla tillstånd.

“Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” – Rom 5:8

“Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.”- Rom 4:5 (1917)

Det är också mycket tydligt och logiskt att vi inte kan förlora vår frälsning, eftersom den dels upprepade gånger kallas “evig/evigt liv”, och eftersom vi inte förtjänat den från början utan erhållit den av Guds nåd allena.

“Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand. Jag och Fadern är ett.” – John 10:28-30

Ortodox, katolik, eller kristen?

American Catholics should be ashamed

As a union construction worker, I frequently hear nonsensical arguments for socialism from colleagues and teachers who neither understand that what they are promoting is actually socialism, nor have taken the time to educate themself beyond the propaganda that the unions have spoon fed them.

This lazy and compliant mentality is dangerous, because it allows for ideological lies to be spread to those who are yet, so to speak, unconscious, and enables further destruction for them and their families, such as the victim-type perception of the self.

In my union, several of the organisers are self proclaimed Catholics. I mean white American culturally Catholic rather than devout as far as I can tell, yet they do make a point of going to mass on Sundays.

As a bible believing Christian I cannot grasp why these very same men will so thoroughly adhear to anti-American, full marxist ideology when it is evident that it is not limited to the monetary (on union friendly) politics of the Democratic party but also moral questions.

It is quite aggravating to hear these men clearly (ironically) teach the apprentice classes to vote with their wallets and to vote for whatever candidate benefits the unions. This is ironic since their foundational marxism is opposition of capitalism, why their love of money is contradictory to their claim of being non-capitalist.

The Bible says “For the love of money is the root of all evil: which while some coveted after, they have erred from the faith, and pierced themselves through with many sorrows.” – 1 Timothy 6:10 (KJV)

“Evil shall slay the wicked: and they that hate the righteous shall be desolate.” – Psalm 34:21

I mean, it neither bother nor surprise me that Catholic union workers are pleased with pro-union policy. That kind of goes without saying. However, that they are outspokenly pro sodomy, abortion, “free” health-care and pro degeneracy over all is confusing, and frankly, repulsive.

Union workers will promote the union as something that is pro family. But it is simply not the case thay unions are pro family when you consider the fact that their democratic vote will undoubtedly propagate for abortions, gender insanity, liberal propaganda in public schools, gun control, sodomy and the sexualisation of children.

All of these things are contrary to God, and very harmful for families and society as a whole. It does not fit adult, decent men. It is plain wicked for a man to accept that his country falls into liberal socialist degeneracy as long as he earns a couple of dollars more per paycheck.

Is that what we need from educators? Do we need more people telling young minority men that they are victims? I expect more. What is needed is mature, God fearing and intelligent men that can serve as examples for their apprentices, teaching not only the trade but also character and critical thinking. This, in oppose to crude jokes and complaining about financial inequality due to subtle oppression, will make the members grow to competent family men rather than bitter, irresponsible cliches.

Now don’t get me wrong, I couldn’t care less about the Catholic faith. I don’t consider it scriptural. But if you are going to call yourself Catholic, or Baptist or Pentecostal or whatever else, then at least stand for some sound godly moral. Don’t be a complete fake and wicked money hungry opportunist. As Catholics, as workers, as men – they should be ashamed.

Is money more important to you than godly family values?
American Catholics should be ashamed

Sluta vara kulturellt kristen

Jag möter ofta människor som ojar sig över att Svenska Kyrkans lokaler förvandlas till nattklubbar, kontor, eller värst av allt moskéer. Jag förstår deras oro och obehag ur en kulturell synvinkel, men i all väsentlighet är det meningslösa tankebanor.

Visst är det synd på vackra tusenåriga byggnader, men sina själars tillstånd bryr de sig inte om. Dessa personer säger ofta att de är kristna, om jag frågar dem rakt ut. Men när jag ställer följdfrågor blir de obekväma och det framgår direkt att de aldrig läst bibeln, att de aldrig går i kyrkan, och att deras föreställningar om vad kristen tro är, är baserade på svensk-kyrklig konfirmation och bristfällig religionskunskap i skolan.

Dessa är en typ av svenskar som per automatik åtnjutit medlemskap i Svenska kyrkan genom sitt barnadop, men därefter aldrig levt ett kristet liv. De tror i sin rymliga enfald att kristendomen består i de tio budorden, att vara snäll mot folk, och möjligen att ha någotsånär traditionella familjevärderingar.

De har med andra ord en Kalle-Anka-kunskap om religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. De är vagt vidskepliga som bäst, utan intresse av frälsningslära eller att läsa bibeln. De är ändock att se som kristna i en vidare bemärkelse, rent kulturellt vill säga. Men, det anser jag vara missvisande och meningslöst i det långa loppet.

För en nation är det möjligen gott och väl om en majoritet av befolkningen har memorerat katekesen eller är positivt inställda till kristendomen, i alla fall i den mån detta har någon moralhöjande effekt och verkar för en känsla av enhet med den egna gruppen.

Men utöver detta är denna typ av strikt kulturella kristendom alls icke individen till gagn. Din själ är förtappad och du kommer att komma till helvetet när du dör om du inte blir frälst. Detta är biblisk fakta, grundläggande doktrin och kristendomens verkliga kärna.

Det sista svenska församlingar behöver är fler konservativa som vill ha en andaktsfull hörna i sitt liv utan att faktiskt bli kristna. Att ur sin traditionalism söka sig till kristen tro är att slå i luften, såtillvida man inte blir kristen på riktigt.

Sociala institutioner är inte biblisk kristendom

En riktig kristen är en person som har blivit frälst. I Nya Testamentet kallades den Jesustroende gruppen i Antiokia först för “kristna”. Dessa var alltså människor som bekänt nytestamentlig tro och ämnade leva i enlighet med skriften. Det Jesu lärjungar och följare hade gemensamt var först och främst deras frälsningsvisshet. De hade från skriftens predikan övertygats om att de var syndare på väg till helvetet, att Jesus dog för dem på korset för att betala deras syndaskuld och att de genom tro på detta tillräknades Kristi rättfärdighet och fick evigt liv, pånyttfödelse, som en gratis gåva från Gud.

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” – Johannes 3:16 (1917)

“…men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.” – Romarbrevet 5:8

“…men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.” – Galaterbrevet 2:16

Min uppmaning till dig som läsare är att du ska söka bibelns sanning istället för att i din jakt på religiositet följa dina ögon, känslor eller människors föreställningar. Bibeln är en bok som säger sig vara skriven av Gud genom människohand, och däri förklar Jesus upprepade gånger att det endast är genom att du väljer att sätta din tillit till honom och hans offerdöd som din enda räddare och väg till himlen, som du ska bli räddad till evigt liv.

Om du ber Jesus att frälsa dig så lovar han att göra det. Som skriften säger “Ty  »var och en som åkallar Herrens namn,  han skall varda frälst».” – Romarbrevet 10:13 samt “Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.” – Matteus7:7 (SFB)

Du kan till exempel be såhär: “Gud, jag vet att jag är en syndare och att jag förtjänar att komma till helvetet när jag dör, men jag tror att din son dog på korset för min skull, och jag ber att du ska frälsa mig och ta mig till himlen när jag dör. I Jesu namn. Amen.”

Om du bad den bönen och tror på Jesus och vad han gjort för dig, säger bibeln att du är frälst och har evigt liv i himlen. Nästa steg är att bli döpt, läsa något ur bibeln varje dag och att bli medlem i en kristen församling.

Sluta vara kulturellt kristen

Välsignelsen i dubbla gudstjänster

Idag var jag i kyrkan med familjen. En broder predikade om Mose liv och exempel. Det var bra. Han nämnde i förbigående fenomenet att det är olika personer som kommer på söndagsmorgnar, än vad det är som kommer söndagskvällar och onsdagskvällar.

Inom independent fundamental baptistkyrkor (oberoende fundamentala baptistkyrkor) är det nämligen kutym att ha tre gudstjänster per vecka, vilka man förväntas gå på om man är hängiven kristen. Det är en gammal tradition som lever kvar.

Man märker ganska snabbt att de som går ut och knackar dörr för att predika evangeliet, som kan sin Bibel och försöker att leva därefter, det är de som kommer på alla tre gudstjänster varje vecka. “Three to thrive” kallas det, alltså tanken att om man går på tre gudstjänster per vecka så frodas ens kristna liv, medan man hankar sig fram om man bara går på en.

Med min övertid och hektiska schema har vi haft svårt att gå mer än en gång i veckan. Även det har varit en kamp många gånger, och dessutom blir det svårt med alla barn. Men nu när brodern som predikade nämnde detta idag så tänkte jag att vi borde gå ikväll också!

Sagt och gjort kom vi iväg trots allt som måste förberedas inför måndag och ny vecka. Min vän, kyrkans bibliskt kvalificerade diakon, predikade om att välja att leva för Gud efter att vi blivit frälsta. Det var bra. Men det faktum att vi faktiskt kom dit, fick träffa och språka med bröderna och systrarna i tron och att barnen fick träna på att sitta ner och höra Guds ord, innan de fick leka med sina vänner, tror jag var viktigare.

Det blev till välsignelse, och jag blev själv uppmuntrad något av Guds ord. De två gudstjänsterna ramade in dagen fint, som för att helga hela söndagen. Vissa traditioner är tomma och obibliska, men andra är bra och kan stärka de frälsta i deras tro.

Hebréerbrevet 10:25, reformationsbibeln

Välsignelsen i dubbla gudstjänster

Bibeltroende baptister deporterade av Botswanas president

Pastorn för den kontroversiella baptistkyrkan Faithful Word i staden Tempe i Arizona i USA, Steven Anderson, utvisades den 20:e september från Botswana på president Ian Khamas begäran på grund av att han tidigare predikat det Bibeln lär om homofili.

Pastor Anderson hade tillsammans med ett antal kyrkomedlemmar begett sig till Botswana för att starta en kyrka och gå ut bedriva själavinnande evangelisation från dörr-till-dörr, så kallad soulwinning. Den ursprungliga tanken hade varit att de först skulle till Sydafrika för att samla kristna bröder och systrar för dörr-till-dörr evangelisation där, men efter att lobbygrupper av sodomiter hetsat myndigheterna så att pastor Anderson nekades inträde till Sydafrika såväl som att ens mellanlanda i Storbritannien tog sig sällskapet till Botswana via Eritrea.

_91311435_gabz
Pastor Anderson (vänster) förs bort att deporteras.

Eftersom pastor  Andersons utsända missionär i Botswana, broder Garret Kirchway, även han deporterades har kyrkan skjutits upp tills vidare. Men segern är likaväl Kristus, för Pastor Anderson rapporterar här att över 200 människor fick höra en tydlig förklaring av evangeliet direkt ur Bibeln och tog emot Kristus som sin frälsare under den själavinnande evangelisationen som Guds folk han göra innan deportationen!

Det är historiskt anmärkningsvärt att kristna förföljs på detta sätt, av högt uppsatta politiker inte minst. Värt att notera är att ingen åberopar om yttrandefrihet eller religionsfrihet när det gäller kontroversiella åsikter. Det var dock många i såväl Sydafrika som Botswana som uttryckte medhåll med Pastor Andersons bibeltro att Gud hatar sodomi, och hans rätt att predika evangeliet.

Källor:

http://www.bbc.com/news/world-africa-37349683
http://www.express.co.uk/news/uk/711455/Gay-hating-preacher-called-Orlando-victims-paedophiles-banned-coming-UK
http://www.christiantoday.com/article/anti.gay.pastor.steven.anderson.banned.from.uk/95585.htm
https://www.washingtonpost.com/news/acts-of-faith/wp/2016/09/14/anti-gay-pastor-barred-from-south-africa-its-not-really-that-cool-of-a-place/
http://www.reuters.com/article/us-botswana-lgbt-idUSKCN11Q1CS
http://www.bbc.com/news/world-africa-37418875
http://cdanews.com/2016/09/anti-gay-views-get-u-s-pastor-steven-anderson-deported-from-botswana/
Bibeltroende baptister deporterade av Botswanas president