Jag har den senaste tiden reflekterat över hur vanligt förekommande det är med stridigheter, lögner och förtal mellan skilda kyrkor eller personer inom kristenheten. Med utgångspunkt att den populära ekumeniken är falsk, har jag funderat över hur en autentisk biblisk enhet ser ut.
Det är olyckligt när konflikter inom kristenheten uppstår som ett resultat av att olika tolkningar av biblisk profetia. Kristenheten som fenomen, det vill säga den hela massan av människor som bekänner någon sorts kristen tro, är separerad av åtskilliga olika teologiska uppfattningar. Så har det alltid varit och kommer också att förbli, och på bärande doktrinella punkter är det inte bibliskt möjligt att säga att Guds vilja är enhet mellan vitt skilda samfund eller kyrkor, av den enkla anledningen att flera soteriologiska uppfattningar inte kan vara sanna på samma gång (med visst förbehåll för terminologiska skillnader, missuppfattningar osv).
När dock kristna av likartade eller samma grunduppfattningar, låt säga angående frälsningen, dopet, bibel-och sakramentsyn splittras över tolkningsfrågor som för närvarande inte är vare sig primära eller aktuella, så är det den av Gud efterfrågade enheten som hotas. (Joh 17:19-23, Ps 11:3) Denna enhet som annars kunde bidra till ett framåtskridande av Guds rike genom samarbete i själavinnande evangelisation, såväl som i utbyte av uppmuntran och lärande. (Luk 10:1, 1 Kor 9:22, Ord 11:30, Mark 16:15, Matt 28:19) Låt mig ge som exempel att om tre kyrkor i en stad samarbetar med att gå ut och nå medborgarna med evangeliet så får de mycket gjort, effektivt och grundligt. Om de däremot splittras över synen på den stora vedermödan eller huruvida handpåläggning är nödvändigt vid ordination av en pastor, så blir arbetet oorganiserat, oengagerat och omgivningen känner av stridigheterna mellan de kristna lärorna. (Joh 13:35)
Det gäller därför för pastorer och ledare, såväl som kyrkomedlemmar (jag likställer detta med kristna) att avstå från å ena sidan det högmod vilket gör att man tror sig själv allena kunna redogöra för en sann tolkning av eventuellt komplicerad profetia, och å andra sidan avstå från att lära ut sina egna tolkning som objektiva bibelsanningar. (Titus 1:7-9, 1 Tim 3:2-6) Det är självfallet inte så att biblisk profetia bör undvikas, det finns ju med i Skriften för att vi ska förstå och få kunskap om samtida eller framtida händelser. Dock är det sällan så relevant för förståelsen av de grundläggande doktrinerna att det är värt att skapa splittring över. Här gäller alltså att kunna skilja på primära och sekundära doktriner, eller läror. Det går alltså inte att hävda att baptistkyrkan bör samarbeta med ortodoxa kyrkan, eftersom grundliga skillnader i viktiga läror finns. (2 Kor 6:14-17) Däremot kan det vara så att två baptistkyrkor som inte samarbetar, borde göra det. Det kan till och med vara så att en baptistkyrka och en karismatisk kyrka skulle kunna samarbeta i att gå ut med evangeliet, förutsatt att man delar frälsningslära. Här kan man alltså fråga sig om tex uppfattningen om nådegåvornas funktion idag är nödvändig att skiljas över.
Det har alltid varit lockande för kristenhetens ledare och teologer att säga att “Det här är vad den versen egentligen betyder!” och därigenom bygga en större troslära på från början sekundära och delvis irrelevanta verser eller ämnen i Bibeln. När mormonkyrkan exempelvis gör en mycket en stor lära av att döpa sig för de döda, måste vi med tanke på att doktrinen vilar på en enda synnerligen diffus vers säga att de särskiljer sig i onödan och skapar en troslära på extremt vag grund. Det vill säga, gör en teologisk höna av en spekulativ fjäder. Exemplet är övertydligt men tjänar sitt syfte. Även inom traditionella kristna kyrkor är det inte ovanligt att mer eller mindre välgrundade utläggningar om exempelvis Daniels profetia (Daniel 11) eller Uppenbarelseboken framhålls som essentiella ämnen där man först nu ser klart. Tillåt mig då att utan att kompromissa med min tro på Bibelns ofelbarhet (2 Tim 3:16, 2 Pet 1.21) föreslå en mer ödmjuk hållning: Är det rimligt att du som levt i några årtionden menar dig knäcka en nöt som kristna i närmare 2000 år haft olika uppfattningar om? (Kol 3:12, Fil 2:14-16)
Skillnaden mellan primära och sekundära läror
Till primära läror måste soteriologiska uppfattningar vara de främsta. Exakt hur tror vi att man blir frälst? Måste man sluta synda för att bli frälst? Måste man döpas för att bli frälst? Kan man förlora sin frälsning? Det är viktigt att tydligt definiera vad man tror, för det gör Bibeln.
Exempel 1
En primär lära ur Uppenbarelseboken, parallellt med Matteus 24, Lukas 21 och Markus 13 är att det kommer att bli farsoter, krig, förföljelse etcetera innan Jesu återkomst. Sekundära läror är exakt när detta kommer att ske, vad det betyder att solen och månen inte ska lysa, eller vilka de två vittnena i Uppenbarelseboken kapitel 11 är. Dispyter om detta är meningslösa.
Exempel 2
I Johannes evangeliums inledning är det en avgörande lära att Ordet, det vill säga Jesus, var Gud i begynnelsen. Att tro att Jesus är Gud är väsentligt för hela vår tro och vår frälsning. Däremot är det inte avgörande hur vi tolkar betydelsen av att han var ljus, vilken mening det har att detta ljus lyser i mörkret, och vad det mörker som ljuset lyser i egentligen syftar på.
“I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. (Primär doktrin) Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret (Sekundär doktrin) har inte övervunnit det.” – Johannes 1:1-5
Det är nödvändigt och bidragande för kristenheten och människors frälsning, men det är också bibliskt att vi frälsta kristna börjar överväga en sund biblisk enhet. Den innebär inte att vi ska acceptera villoläror, men att vi i möjligaste mån ska bortse från mindre olikheter till förmån för evangeliets spridande. Evangeliet har tillräckligt med fiender idag, ytterligare svårigheter för evangeliets spridande bör vi därför undvika.
“Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” – Johannes 13:34-35
“Förtala inte varandra, bröder…” – Jakob 4:11
Altar & Incense 